Jösses vilken dag! I morse när jag gick ner till fåren märkte jag att Sirpas förlossning satt igång! Enligt våra beräkningar skulle det vara elva dagar kvar. Men hon gick oroligt runt och krafsade och det var liksom inget snack. Jag ringde grannen som obekymrat sa att jag skulle gå dit en gång i halvtimmen och kolla läget. Så jag gick ut och skottade snö, och tog med mig Sixten (som är hemma och är sjuk) tillbaka en stund senare. Då låg Sirpa på sidan och vrålade i krystvärkar! Lyckligtvis kom lammet rätt, jag såg ett par klövar och en liten nos sticka fram. Det tog tid och var jobbigt, så jag drog lite och hjälpte till och det kändes proffsigt.
Ut kom den här svartlurvige lille herren med en vit kalufs! Så söt och fin. Jag oroade mig för att han var blöt, för kall och inte reste sig tillräckligt snabbt eller började dia tillräckligt snabbt, men jag höll mig i bakgrunden och Sirpa var så duktig på att pyssla om honom och allt gick fint.
Lite senare födde Sirpa en till liten en, som var död när hen kom ut. Och medan jag var fullt upptagen av att forsla bort dödingen och försöka förstå om det var efterbörden som kom nu och såna saker, så började Annika bröla i boxen bredvid! Så Sirpa fick klara sig bäst hon kunde med sin efterbörd, och jag hastade över till Annika, som just höll på att föda fram en så otroligt söt liten pojke – kolla bara:
Sorry för dåliga bilder, jag var inte superfokuserad. Annika, som är förstföderska, blev oerhört förvånad när hon såg det slemmiga byltet som kommit ur henne. Först vågade hon inte gå fram till honom ens, sen började hon ömsom slicka honom moderligt, ömsom stånga honom aggressivt. Helt crazy, jag fick hålla fast henne så att hon kunde slicka men inte stånga. Sen ville hon absolut inte låta honom dia, och han fattade absolut inte hur han skulle göra heller. Medan jag stod och höll fast Annika vinglade han runt och snuttade på mina kläder, på Annikas framben, ja lite här och där. Jag fick hålla fram honom och peta in spenen i hans mun. Men nu verkar det funka fint!
Jag har inte lämnat stallet på hela dagen, först när Jonathan kom hem strax före fyra kunde jag gå och kissa och ta en macka. Sen har vi pysslat och fixat hela kvällen, nu pausar vi lite och innan vi går och lägger oss ska vi gå ut igen och kolla läget, och mjölka ur Annika lite och ge till Sirpas lamm, för Annika har massor av mjölk men Sirpa har inte så mycket. Och så ställer vi klockan på tre och går ner och gör om proceduren i natt.
Tre tackor till ska lamma! Ripa har säkert två lamm eller fler, men Lilla My och Felicia har förhoppningsvis bara ett var. Och det vore verkligen artigt av dem att föda en i sänder. En lamning per dygn tycker jag låter rimligt, tack på förhand!
Allt är verkligen overkligt fult i naturen just nu. Det kommer att vara fult i säkert en månad till. Men det är inte så noga, bara solen skiner!
Jag vet att jag har skrivit det här förut, men det är så knäppt att det här liksom är mitt liv nu! I morse när barnen och Jonathan stack gick jag ner till fåren och gav dem mat och vatten och kollade till lammen, gick till hönsen och tog in lite ägg, släppte ut Bobo på en morgonkiss och stod och njöt en stund av vårmorgonen. Ja jag vet att det är fult, men ni vet ju hur ljuvligt det är ändå! Solen, fåglarna, luften, ja. Ni vet. Våren!
