Torsdag. Jag satt i arbetsrummet och jobbade. Bodil stod och glodde på mig stora delar av dagen. Kanske är det för att hon löper? Men hon kan liksom inte bara gå och lägga sig som hon brukar, hon står där och hetsar. Gnyr och gnäller och hoppar upp med framtassarna på skrivbordet och slickar mig i ansiktet.
Fredag. Jag och Morris åkte till Göteborg! Det var så mysigt, vi åt middag på Puta Madre (som var väldigt stämningsfullt men inte hade så god mat tyvärr, men bra margarita hade de) och sen gick vi på Göteborgsoperan och såg Hair (som var väldigt proffsig och snygg men totalt saknade handling, de hade liksom skippat det. Men det gjorde inget tyckte Morris – medan jag faktiskt nickade till lite…)
Lördag. Tåget hem. Jag älskar att åka tåg! Så otroligt skönt att ha en massa tid när man liksom inte kan göra något annat än att läsa en bok med gott samvete.
Söndag. Jonathan jagar vildsvin idag (!) och jag och barnen har haft en så skön dag. På förmiddagen var det soligt, vi var ute och körde fyrhjuling och fixade lite med veden, matade och vattnade alla djur och lekte med Bodil. Hönsen är det lite synd om för de får inte gå ut eftersom fågelinfluensan härjar. Varje gång man öppnar dörren till hönshuset gör de utbrytningsförsök. Jag vet inte om de är tillräckligt smarta för att bli uttråkade, eller om den där frihetslängtan handlar om något annat, men idag gav vi dem i alla fall ett litet träd att klättra i/leka med, och så gav vi dem majs.
Här händer det. I vagnslidret kapar, klyver och travar vi i ställningarna.
Och här får veden stå och torka. Jonathan ska bygga en kärra till fyrhjulingen som kan ta en hel sån där lastpall och köra upp den – så småningom har vi tänkt bygga ett vedskjul i trädgården som en mellanstation. Sen ska veden in i vardagsrummet där den få stå här:
Jonathan invigde sitt avloppsväxthus, som först inte verkade funka alls. Tanken var att plantorna skulle växa i bara sand, och hämta all näring från avloppsvattnet som filtreras genom sanden. Men när han satte ut dem nådde rötterna inte tillräckligt långt ner, så de tog sig inte. Jonathan tänkte om och förkultiverade i jord, och så vattnade vi lite i början har jag för mig. Men sen tog det sig jättefint därinne! Inget ogräs, inget behov av vatten eller näring.
… men det funkade inte, så vi köpte två supertama får som skulle fungera som länk mellan oss och vildfåren.
Sirpa och Ripa gjorde succé! Så gosiga och fina.
Men hon repade sig! Det gjorde inte fegisarna, de blev aldrig tama, så dem käkade vi upp.
Så plötsligt – BAM – kom räven och käkade upp halva gruppen.
”Du va en del av mitt hjärta” plitade Ines ner på korset. Alla grät på begravningen och barnen sjöng Du gamla du fria tror jag.
Barn i rörelseoskärpa springer ur bild – check!
