Imorgon kommer våra bin! Vi köper två avläggare av Jonathans bimentor – ja, varje biodlare bör ha en mentor.
Bin är otroligt fascinerande varelser när man börjar läsa på lite – men egentligen är jag ju mest intresserad av honungen. Så otroligt lyxigt att ha tillgång till helt färsk och på sätt och vis nyttig honung i mängder.
Dessutom räddar man ju världen och ökar sin egen skörd när man har bin!
Näe det är verkligen bara besvär med fåren. Vem sa att får var enkla och skötte sig själva?
Vi köpte två tama får; Sirpa och Ripa, strax innan vi åkte till Gotland. Tanken är att de ska bilda flock med de skygga fåren och liksom visa vägen, så att fegisarna hajar galoppen så att säga. De är så otroligt gulliga och gosiga! Som små hundar, de kommer när man ropar, föjer efter och tittar förväntansfullt på en, buffar på en om de inte får gos och gråter när man går.
När vi kom hem från Gotland tog vi ut Ripa och Sirpa till de andra fåren i hagen (och nej, vi hade definitivt inte behövt koppel på dem).
Ripa har varit lite undanglidande ett tag, och idag insåg vi att hon var riktigt risig. Hon är jättesvullen om magen, har feber och är uttorkad.
Vi vet inte vad som har hänt riktigt, men vi tog hem båda två till stallet igen, och just nu ger vi henne vätskeersättning och väntar på jourveterinären. Håhåjaja, lilla Ripa.
Här blev det tyst! Vi åkte till Gotland med Jonathans familj, och det var så otroligt fint och skönt att resa bort och det var vackert väder och jag hade absolut inte lust att öppna datorn en endaste gång. Nu är vi hemma och det är också otroligt skönt. Massor att göra, men det är kul. Klippa gräset, rensa trädgårdslanden, fixa fårens vinterhage, laga ladutaket som har gått sönder litegrann, bygga en trädkoja med barnen… Ja, såna saker.
Jag älskar listor. Bästa sättet att skaffa sig koll/lura sig själv att man har koll är att göra en lista. Tillfredsställelsen i att bocka av är halva grejen.
Nu inför semestern har vi så fruktansvärt mycket att göra, fruktansvärt mycket alltså! Eftersom vi åker till Gotland imorgon och är borta en vecka, och min kusin Melinka och hennes dotter ska bo här och ta hand om gården, så måste vi ju också hinna allt det där som man vanligtvis gör den första semesterveckan – typ städar, hinner ikapp med allt som sackat efter hela våren. Vi har inte ens tagit ur innerfönstren överallt. Plus att det blev en massa krångel med fåren plus att jag har svinmycket jobb eftersom jag jobbar in hela sommaren i förväg. Osv mm etc.
Listorna är min räddning i en sån här period. Någon gång skrev jag en artikel om att inte kunna sova, och personen jag pratade med tipsade om att gå upp och skriva en lista om man låg och stressade upp sig över allt man behövde göra. Och det hjälper verkligen! Dels ger det en känsla av kontroll som sagt, och faktiskt lurar man sig själv också att man liksom redan gjort något när man skrivit listan. Fiffigt!
På min lista innan vi åker:
Packa
Klippa klorna på Bodil
Skriva en checklista till Melinka (haha, men jag vet att hon också gillar listor)
Tvätta
Vattna i trädgårdslanden
Jobba jättemycket
Morris jobbar som kameraassistent på Hela Sverige bakar, som spelas in på Taxinge slott. Vi hälsade på igår!
Kakbuffén var helt magisk (de här är från slottscafét alltså, inte från tv-programmet).
Sen badade barnen och Bodil.
Och Jonathan gled runt hela dagen med världens största vagel som ser ut som en fet blåtira. Han såg helt enkelt ut som att han just vaknat på en parkbänk i slottsparken med sin farliga kamphund – och det var också vad folk trodde, det såg man på blickarna. De skulle bara veta att han helt enkelt flyttat till landet och tappat stilen (och fått en vagel).
Och Sixtens lycka var gjord helt och fullt när han blev överfallen av en liten hundvalp.
Sen blev Ines biten av en gris, och på vägen hem bröt alla ihop – vilket avhjälptes med McDonalds och godis. Och när vi kom hem var det så skönt att gå ner i trädgårdslandet och gallra rödbetorna. Galet vad allt har satt fart nu när det äntligen har regnat!
Idag regnar det äntligen och jag passar på att götta mig i mys med tända ljus och brasa i vedspisen. Det känns ju väldigt exotiskt i juni! Och så skönt att det regnar på alla odlingar.
Men det jag egentligen tänkte skriva var hur mycket jag älskar Blocket! Kollar Blocket varje dag, mycket är ju skit, folk som försöker sälja fula saker till överpriser, men då och då hittar man riktiga guldkorn. Här ute är det bäst fyndchans under sommaren, när sommargästerna kommer ut och säljer av grejer från stugorna. Härom dan åkte vi till Väddö och köpte ett helt underbart toalettbord från 40-talet (som jag visar sen när jag fixat iordning) av ett äldre par från Hammarbyhöjden. Älskar att kliva in i folks liv sådär – de bodde helt magiskt vackert precis på klipporna med panoramavy över Ålands hav, och hade just tänt grillen på baksidan när vi kom. Vi snicksnackade lite, jag fick veta att kvinnans mamma hade köpt toalettbordet i Eskilstuna. Och så slog vi till på den här ljuvliga skänken eller vad man ska kalla den – den är en del av hennes föräldrars matsalsmöbel som de köpte när de gifte sig 1938.
Älskar färgen och motivet på framsidan. Just nu står den i hallen, vi får se om den kan stå kvar eller om det bli ivägen för vinterkläderna så småningom. Också väldigt nöjd med höganäskruset som jag köpte på loppis för en femtiolapp, och lupinerna som jag ryckte ur ett dike.
Nu ska jag och Bodil gå ut och gosa med våra två tama för som vi köpte igår – berättar mer om det senare!
Vi försökte ta hem fåren härom dagen. Vår plan var att liksom fösa in dem i en fålla som vi byggt av grindar. Det började ganska bra, de gick efter mig en lång bit när jag lockade med hinken, och Jonathan och Ines och grannen Kristina gick bakom. Men så fick de panik och kände sig trängda, och tre får hoppade rakt igenom elstängslet och galloperade iväg över nejden!
Men som tur var hoppade de tillbaka en i sänder när det lugnade ner sig och de hörde sina vänner bräka. Men det går alltså absolut inte att locka dem med hink, det går inte att fösa/valla dem framför sig, och det går inte att få dem att självmant gå in i fållan.
Vi kände oss bra modstulna där ett tag, och nästan lite lurade. Personen som vi köpte fåren av sa ju att de inte var tama, men det skulle de bli snart, lovade han. Alla som kan något om får har försäkrat oss om att de kommer att bli tama, bara vi umgås mycket med dem och erbjuder godsaker ur en hink. Men de här fåren är ju liksom inte lite rädda och hispiga, de är helt vilda, som om de har levt i en urskog och aldrig sett en människa förr.
Vi har suttit i timmar i den där fårhagen. En bra dag kommer tre av fem fram och äter ur hinken efter viss tvekan, och de andra står 20 meter bort och är ängsliga. Och de som kommer fram är faktiskt måttligt intresserade, inte överförtjusta direkt. Det kanske är rasen? Fast jag har läst att suffolk ska vara sociala.
Hur som helst, Kristina kom på en lösning till slut. Vi köper två tama får, som hjälper de andra att haja grejen. De två tama kommer att komma springande direkt när vi kommer, och de kommer också att följa oss till den nya hagen. Om de först får gå med de rädda fåren i några dagar, så att de blir en flock, så kommer de rädda fåren också att följa med. Smart va!
Kristinas kompis har gått med på att sälja två svärdsjöfår (tror jag) till oss, som är tama som små hundar! Vi får hämta dem i veckan. Det ska bli så mysigt! Igår var vi uppe och hälsade på grannens får, och de var så söta när de kom skuttande. Verkligen en helt annan känsla än våra.
Just nu sitter jag i fårhagen och hoppas på att fåren självmant ska gå in i fällan vi byggt för dem av grindar. Ingenting tyder på att de tänker göra det – de befinner sig just nu i andra änden av hagen.
Jonathan är hemma och hämtar fårstängsel och stolp, vi ska försöka bygga någon slags stor tratt att valla in dem i. Planen är att de ska hem imorgon egentligen, för rakning och avmaskning. Då kommer grannarna och hjälper oss, men de kan ju inte hänga runt här halva dan och vänta på att fåren ska låta sig fångas. Så det vore verkligen fint om vi kunde få fatt på dem redan nu… Hopplöst att de fortfarande inte är tama!
Obs! Bajskänsliga kan börja läsa under bilden istället!
Våra får har alltså troligen fått någon slags parasit. De är helt enkelt jävligt lösa i magen, inga fårpluttar där inte. Bajset har fastnat i deras ull och gett dem stora bajskockor på bakdelarna, som nu är allmänt snuskiga. Så vi måste fånga in dem, raka av dem den bajsiga ullen, ge dem maskmedel och sen släppa ut dem på en annan plats, där det inte finns parasiter. Så mitt i före-semestern-kaoset fick vi börja stängsla en hage, den här:
(Resumé för bajskänsliga: av onämnbara skäl måste vi byta hage till fåren.)
Eftersom förra ägarna hade hästar är delar av vår mark fortfarande stängslad. Vi flyttar bara trådarna till elstängslet så att de passar får istället – fiffigt. Men det är inte så bara ändå. Till exempel har jag stått med slägga och bankat ner stolp idag… Känner redan nu att jag kommer att få en duktig träningsvärk i ryggen imorgon.
En mycket bra sak är att den här hagen ligger mycket närmare oss än den gamla hagen, så vi kommer kunna vara hos fåren mycket mer och de kommer bli tama snabbare.
Istället får grannens kor (som inte är så känsliga för parasiter) gå i den gamla hagen och fortsätta SLU-projektet om bete i poppelskogar.
Bodil har lekt med barnen, nosat runt och haft det mysigt, och legat och slaggat lite i gräset. Barnen har haft en orkester och trummat med elisolatorer på vår gamla traktor.
Imorgon måste vi lura fåren att det inte är någon fara alls att gå in mellan grindarna vi har ställt upp i hagen hos dem och käka vete ur hinken. En vacker dag – på måndag – stänger vi om dem och så är de fast.
Alltså hönsajävlarna äter ju upp allt i sin väg, eller så sandbadar de och ställer till det. Vi har diskuterat under våren hur vi ska göra med hönsen och odlingarna. Mitt förslag var att stängsla in tomten och låta hönsen gå där, och så flytta bärbuskarna, så skulle allt annat få vara ifred. Men Jonathans linje, att stängsla in odlingarna (och bärbuskarna, men de flyttar vi i höst eller när man nu ska flytta bärbuskar), vann till slut.
Så nu har vi (Jonathan) stängslat runt trädgårdslandet och byggt grindar och allt. Bara det att de jävlarna hittar nya sätt att ta sig in hela tiden. Kryper de inte under så flaxar de över. Den här sängen nedan är extra drabbad, här har jag sått om tre gånger på grund av att hönsen varit där och sabbat. Av någon anledning gillar de att gå och sprätta just där, så att fliset och jorden rörs ihop. Senast igår sådde jag igen, och så GLÖMDE jag att stänga grinden?!? Så när jag kom ut idag såg det ut såhär igen. Men nu får det vara. Kanske kommer det upp lite grönkål och ringblommor huller om buller, eller inget alls.
