And now for something completely different, som gör mig förbannad varje år:
Idag svämmar sociala medier över av kvinnor som gratulerar sig själva och andra på kvinnodagen för att vi är starka, fantastiska varelser som orkar så mycket, som kämpar, som peppar och är allmänt härliga mot varandra. Jag citerar ur mitt flöde:
Min och alla kvinnors dag idag. Värt att fira och uppskatta varandra! Jag är verkligen tacksam över att ha kvinnor runtomkring mig (…) som är så trygga i sig själva att de kan peppa andra kvinnor. Det behövs!
Detta gör mig så förtvivlad. Är problemet med ojämställdhet att kvinnor inte peppar varandra tillräckligt? Att vi är för otrygga? Ni gör jämställdhetskampen en sån jävla otjänst genom att reducera kvinnodagen till någon slags flummig biologistisk hyllning av det kvinnliga släktet.
Kvinnodagen är inte en dag då vi ska hylla och peppa varandra extra mycket (eller – förihelvete – ta emot blommor!), det är en dag då vi ska bli förbannade! Det är en dag att uppmärksamma att kvinnor världen över våldtas, misshandlas, hålls som sexslavar och hushållsslavar, saknar rätten att bestämma över sina kroppar, har mindre makt än män, tjänar mindre pengar än män, blir mindre lyssnade på än män. Enbart för att de är kvinnor.
Det enda vi kan gratulera oss till idag är ytterligare ett år av förtryck.
Och såklart hade jag bakat alldeles, alldeles för mycket kakor. Men det är ju bara bra egentligen.
