Väldigt Ernst, kommenterade någon vår adventsljusstake på instagram. Vänta ni bara, detta är bara början! Idag har jag och Ines använt resten av det jag plockade hem från skogen (och köpte på Ica i Älmsta) och gjort de här fina julgrupperna.
(Notera pelargonblommorna i bakgrunden – pelargonerna slutade aldrig blomma, så jag försökte tvinga ner dem i vintervila genom att plocka bort blommorna och ställa dem svalt.) 
Ljusstaken/lådan köpte jag på Rusta.
Jaa vad jag älskar första advent, när man äntligen får julpynta ifred utan att nån gnäller om att julen inte har börjat än. Alla är sjuka utom jag (som vanligt), så jag tog en promenad i regnet med Bodil och plockade på mig lite smått och gott till adventsljusstaken…
Vi bakade en saffranskaka med mandelmassa. Det är lite löjligt men ändå på nåt sätt skönt att jag blir på så gott humör av en ny bunke och lite slickepottar. Bunken är egentligen ganska ful, men det gick tydligen bra ändå.
Sen tog barnen ett premiärbad. Inte så bra kanske med tanke på att de var sjuka, men de ville så gärna.
Efter badet fick Ines en feberchock och gick och la sig hos Jonathan, och jag och Sixten fixade iordning adventsljusstaken.
Den finaste i mannaminne!
Hej!
Nu är det fredagkväll, och alla ligger och sover utom jag. Bodil snarkar i soffan, jag sitter framför brasan och dricker te och äter choklad.
Jag ville bara berätta att jag nyss har premiärbadat i vårt underbara badkar! Ingenting slår ju ett varmt bad när man är frusen, stressad och stel. Har inte badat på ett och ett halvt år (eller mer, det var 32 grader varmt när vi flyttade, så det var ju inte som att jag tog ett avskedsdopp i badkaret direkt).
Nu känner jag mig varm ända in i själen och totalt avslappnad i hela kroppen.
Jag fyllde karet bara till hälften, för jag fick lite ångest över den enorma mängden varmvatten som gick åt. Men det räckte utmärkt eftersom karet är så djupt. Sen blev det lite kalabalik när jag tömde ut vattnet för att en liten rörstump saknades därunder och vattnet forsade ut över golvet, men det är lätt ordnat.
Nu har Bodil bott här i drygt tio veckor. Hon är en självklar del av familjen, vi har hittat en del rutiner, även om vi fortfarande håller på att lära känna varandra. Vi testar grejer och ser vad som funkar. Ibland känns det såhär ungefär.
Jag bävar lite inför tonårsperioden som kommer snart – än så länge är hon ju en valp som håller sig till oss, och vi märker att hon vill vara till lags – även om hon inte alltid hajar hur. Men jag antar att hon kommer att ta sig allt större friheter, och strunta mer i oss och vad vi säger, när hon blir äldre.
Hon är mycket kärleksfull, positiv, glad och framåt. Alltid sugen på gos eller lek. Barnen är det roligaste hon vet, de har liksom blivit ett litet gäng de där tre – Bodil går efter dem överallt, viftar på svansen och undrar vad som är på g. När de går på muggen följer hon alltid med (vet inte vad de har för sig därinne, men de ropar alltid på henne när de ska på toa, och hon kommer alltid, glad och förväntansfull, och sen stäger de in sig). Hon sover varje natt i deras sängar, de älskar henne oändligt och hon dem.
Sen råkar hon ju rätt ofta göra illa dem, hon biter fortfarande i deras strumpor varje dag, hon kan liksom inte låta bli. Hon är rätt jobbig helt enkelt. Men de verkar älska henne lika mycket ändå.
Hon är smart också, hon älskar att träna och man märker att hon taggar till när hon förstår vad hon ska göra och får beröm. Hon kommer att bli en mycket bra hund!
Titta vad pytteliten hon var när hon kom till oss!
Nä hörrni, vad ska man ens blogga om. Dagarna är gråa, jag eldar i spisen och går i skogen med Bodil. Världen är en vidrig plats och Sverige är ett hårt och kallt land som inte förmår hjälpa dem som behöver hjälp, och alla pratar om volymer och söktryck och ingen pratar om solidaritet eller omfördelning av resurser.
Idag såg vi i alla fall en fin julgran på vår promenad, alltid nåt.
Nu är Jonathans fina avloppslösning på plats! Han har i vanlig ordning slitit som en galning. Igår byggde vi (men mest Jonathan) klart växthuset, där näringen från avloppsvattnet ska tas till vara.
Plasten på…
Och sen kom Ines ut och frågade om hon fick hjälpa till. Älskar att hon säger ”får jag hjälpa till”, inte ”kan jag hjälpa till” – som att vi gör henne en tjänst genom att låta henne hjälpa till.
Idag pumpade vi över allt slam (dvs bajs och allt annat obeskrivligt äckligt guck man spolar ner som inte är flytande) från den gamla slamavskiljaren…
… till den nya. Mitt jobb var att hålla koll på slangen så att den inte hamnade fel. Jag var orolig att den skulle vobbla och liksom resa sig och spruta ner mig med bajs, men allt gick bra. Så nu ska jag bara köpa en bottenventil till badkaret – sen kan vi bada! (Usch, det kändes inte bra att skriva den meningen så nära bilden ovan – men jag menar bada i badkar naturligtvis.)
Sen julpyntade jag lite. Börjar lite i taget. Livet blir så mycket trevligare med julpynt.
I helgen gjorde Bodil Stockholmsdebut (nåja, hon är ju född i Huddinge, men såg inte mycket mer än en lägenhet och en skogsglänta under sina åtta veckor där).
Omedelbar succé!
Hon tog sig an Vitabergsparken med entusiasm. Promenaden tog sin tid eftersom hon ville hälsa på alla – det gör man ju på landet – och hon var salig över enorma utbudet av kiss och bajs från andra hundar.
Hundrastgården skippade vi. Dels för att Bodil ju är lös jämt här hemma – det är ingen grej för henne direkt – och dels för att det kanske skulle finnas en liten chihuahua där som hon kanske skulle råka… äta upp. Man vet ju inte.
Barnen var också på ett strålande humör, vilda över att få leka i lekpark. Jonathan var den enda som surade, han kan absolut inte handskas med stadsmiljö längre.
Världen är så fasansfull just nu, så obegripligt fruktansvärd. Att sitta och följa ett pågående terrordåd under flera timmar som vi gjorde igår kväll, och få flash efter flash om nya attacker, så ohyggligt. Vilken skräck att befinna sig i Paris.
Idag vaknar vi till en gråmulen stillsam dag, barnen och hunden ligger och tittar på tv i soffan, Jonathan är på väg ut för att bygga växthus och jag sitter kvar i köket med frukostkaffet.
Och jag är så oändligt, oändligt tacksam över att vi har det så bra, att vi råkade födas i just Sverige, att vi flyttade till den här vackra platsen där vi känner oss fullständigt trygga. På något sätt känns det extra skönt att vi bor här ute, i en liten by, i en liten bubbla på något sätt. Paris är långt borta.
Sedan någon vecka pågår bygget av vårt nya avlopp. Jag gräver lite och krattar lite grus, men mest är det Jonathan som basar över det här projektet – det är ju ungefär sånt han jobbar med på jobbet också. Men såklart kunde han inte bara välja ett avloppssystem som redan är uppfunnet, utan hittade på ett eget.
Det näringsrika avloppsvattnet kommer (efter slamavskiljning och någon slags rening såklart) att tas tillvara i ett växthus som vi bygger ovanpå anläggningen. Kommer bli så himla bra! Om det funkar. Det vet ingen än, systemet är alltså uppfunnet av Jonathan och helt otestat.
Vi har hyrt in grannen och hans jättelika grävmaskin, och passar på att styra upp några riktigt bra trädgårdsland samtidigt. Han får vända runt jorden ordentligt i en stor kvadrat där vi tänkte bygga odlingssängar. Vi vill verkligen skala upp odlingarna jämfört med denna säsong!
En annan bra sak är att vi äntligen kan bada badkar efter att det nya avloppet är klart!
Idag har vi haft försenat kalas för Morris som fyllt 17 (!). Det är mysigt att ha kalas när man bor såhär – långt bort i ett stort hus med natur runtomkring. Gästerna stannar länge och man umgås på ett annat sätt än de hetsiga tvåtimmarsvisiterna som kalas ofta innebär.
När gästerna kom åt vi rotsellerisoppa med dessa tillbehör: sidfläsk, rosmaringremolata, chiliflakes och stekt rödlök. Bakade bröd med västerbottenost på också. Blev himla gott alltså!
Sen gick folk ut på promenad med barn och hundar, och Bodil kämpade hårt för att få fart på min syrras trötta mops Dolores.
Efter det fikade vi, och Sixten monterade sin egenpåhittade efterrätt: glass, popcorn och choklad.
Den blev snygg och god!
Vissa gäster stannade på en improviserad middag, och nu har Jonathan gått ut och satt sig i jakttornet (gulp, tänk om han skjuter nåt!). Morris ligger i soffan och kollar på nån serie på datorn, Sixten spelar tv-spel och Ines och Bodil sitter framför brasan och skriver önskelista till julen.
Jag passade på att möblera om lite i vardagsrummet när vi ändå dragit ut bord och så till kalaset. Snart är det dags för vardagsrumsrenoveringen (ja precis, det som jag kallade ”höstens projekt” förra hösten) – längtar!
