https://youtu.be/6-ma0ZDQ6Ig
Nu pyser jag på ett par dagar – hörs i helgen igen!
Författare: Anna
Kategorier
Blocketfyndat
Äntligen har vi hittat en bra skänk till barnens rum – vi tänkte att det är bättre att ha deras kläder i ett skåp än i lådor, så kan de plocka fram själva.
Den här snygga pjäsen, och en till i björk, minst lika fin, köpte vi på Blocket för 400 kronor styck! Sicket kap va!
Jag möblerade om i barnens rum, så skänken står där skrivbordet stod förut. Det blev verkligen bra, även om Ines har varit förbannad halva dan och anklagat oss för att ha förstört hennes hem. Hon gillar inte förändrignar.
Jag passade på att rensa och röja i barnens rum, hur kan det samlas så mycket skit där? Jag tycker inte vi köper så mycket skräp – de får aldrig happy meal på donken, och vi köper nästan aldrig grejer till dem annat än till födelsedag och jul. Ändå rensar jag ut en kartong, minst, varje gång jag rensar upp därinne.
Kategorier
Brevizlistan
När jag var liten hade jag massor av brevvänner. Kanske 30 stycken eller så. Nästan varje dag låg det ett tjockt, färgglatt brev till mig på hallmattan från någon av mina brevizar. Vi skrev om ditten och datten till varandra, det viktigaste var egentligen inte innehållet utan själva presentationen: olika färg på pennorna för varje rad. Olika brevpapper för varje sida. Klistermärken. Glitter. Gem… Sånt där. Ofta avslutades brevet med en lista över ens status för tillfället, liknande den jag hittade hos Underbara Clara som hon hade snott av Sandra Beijer.
HUR SOM HELST! Här kommer min lista. Den första på 25 år.
1. Var är din mobiltelefon?
Intill mig på bordet. Inkopplad i datorn som vanligt. Jag tappar bort den flera gånger om dan, och nästan alltid hittar jag den i fönstret på lilla toan.
2. Var är din andra hälft?
Min andra hälft… Hela jag är på samma ställe. Men min man är i barnens rum och läser för dem.
3. Ditt hår?
Mår risigt pga ekologisk shampotortyr. Kliar också hela tiden av inbillade löss – Ines får löss hur lätt som helst, vi luskammar oss varje dag såhär i skolstartstider.
4. Ditt humör?
Känner mig bedrövad över tillståndet i världen. Tänker hela tiden på treåringen som föddes i krig och kaos och drunknade i Medelhavet.
5. Din dagsplan?
Okej, det är inte mycket kvar av den här dagen. Jag har fixat lite med en rolig grej som jag inte har berättat än – vet inte varför, men det känns lite hemligt. Sixten har varit hemma idag också, han har hjälpt till. Ikväll tänkte jag kolla på Aktuellt och jobba lite.
6. Det bästa du vet?
Va, det går ju inte att svara på. Att planera en resa till exempel, köpa biljetter och börja kolla efter kul grejer att göra/se/uppleva. Eller att kliva ut på trappen en morgon när solen skiner och överrumplas av naturens prakt. Mina barn. Att vara hemma. Att ha gäster och laga mat och dricka vin. Att gå och lägga mig när lakanen är nytvättade. Ah, en massa saker.
7. Din dröm i natt?
Det var något om ett otäckt djur som liksom bet sig fast vid mig, som jag försökte skaka av mig…
8. Ditt livsmål?
Jösses. Jag kör liksom inte med mål, motton, inspirerande citat och sånt. Men alltså… Vara lycklig och göra gott?
9. Rummet du är i?
Vårt kök. Tycker så mycket om det fastän det är rätt sunkigt. Just nu luktar det väldigt gott eftersom jag och Ines har bakat bröd.
10. Din hobby?
Öh. Vara hemma hos mig själv och fixa och fiffa med olika grejer – typ baka eller måla om något. Är det en hobby, att vara hemma?
11. Din skräck?
Trånga utrymmen. Bråddjupa hav. Att mina barn ska dö, det är såklart den stösta skräcken.
12. Var vill du vara om sex år?
Då är jag 44 år… Jag vill vara ungefär där jag är nu, fast att saker och ting har fallit på plats ordentligt; vi är klara med de tråkiga renoveringarna, förmodligen håller vi på med de roliga. Vi har nästan blivit självförsörjande, och så har vi dragit igång någon verksamhet här på gården som vi kan tjäna lite pengar på. Morris är ju vuxen då, nästan 22 år (!!!!), Sixten är 14 och Ines är 12. Vad gulligt!
13. Var var du igår kväll?
Hemma. Kände mig lite halvrisig och gick och la mig tidigt med en bok.
14. Vad är du inte?
Musikalisk. Modig. Tråkig.
15. En sak du önskar dig?
En massa pengar så att jag inte behövde jobba så mycket utan kunde ägna mig åt roliga projekt på gården.
16. Var växte du upp?
I Stockholm, på alla delar av Södermalm.
17. Det senaste du gjorde?
Gjorde mackor av det nybakta brödet till mig och barnen.
18. Dina kläder?
Ett par svartvita bomullsbrallor (som sprack idag – och igår sprack mina favoritjeans!), ett linne, en munkis.
19. Din tv?
Är stor och fin och står i vardagsrummet.
20. Ditt/dina husdjur?
Två katter (eller en, det var väldigt länge sen vi såg till Bertil), åtta höns, två kycklingar och en tupp. Och snart en hund! Och kanske en ny laddning kycklingar.
21. Din dator?
Är en Macbook Air.
22. Din bästa ägodel?
Gården! Annars min mobil.
23. Saknar någon?
Min lillebror och hans familj som bor utomlands.
24. Din bil?
Vi har en Volvo v70 och en Citroën som jag har glömt modellen på, en pytteliten bil. Jag gillar båda men kör mest Volvon, Jonathan pendlar ju varje dag och Cittran är bensinsnålare. Skulle vilja ha en elbil, det vore coolt!
25. Något du inte har på dig?
Kavajer och blusar och sånt. Jag känner mig så otroligt utklädd i den typen av ”fina” kontorskläder.
26. Favoritaffär?
Wholefoods! Jag älskar wholefoods. Önskar de fanns på Knutby torg i Norrtälje.
27. Din sommar?
Den var regnig och tillbringades till största delen på ladutaket. Men augusti blev ju fin! OCh då var det lylligt att bo på landet.
28. Älskar någon?
Ja, många! Allra mest mina barn. Fan vad jag älskar dem. (Vem har hittat på den här listan egentligen? Kanske en 12-årig breviz.)
29. Favoritfärg?
Gult.
30. När skrattade du senast?
Jag skrattade när Sixten hittade på en matteläxa åt Ines och hon svarade ten tausen på allt.
31. När grät du senast?
Helt nyss när jag läste Aftonbladet. Gråter varje dag nuförtin över sakernas tillstånd.
Världen är en vidrig plats full av nöd och förtvivlan – 30 miljoner barn på flykt, det är helt ofattbart. Men vi har skapat en egen liten oas där det mesta är fint. Sixten är sjuk och hemma idag – jag hör hur det rafsas i legolådan i barnens rum. Tvättmaskinen surrar, vinden viner, regnet smattrar mot rutan. Jag funderar på om det rentav är läge att elda i vedspisen idag. Känner mig oändligt tacksam över allt vi har!
Jag ska stöka undan lite jobb, sen ska jag och Sixten göra en nedräkningstavla med en ruta att bocka av för varje dag till julafton. Och så ska vi baka lavendelskorpor.
Igår kväll var Jonathan och Ines ute och tog upp den sista potatisen. På vägen in stängde Ines om hönsen och räknade dem – en saknades! Snövid duva satt inte på pinnen i hönshuset med de andra. Vi letade, men det enda spåret efter henne var några vita fjädrar på gräsmattan.
Det känns ju sannolikt att hon blivit tagen av en rovfågel, eftersom jag faktiskt mötte en igår morse. Men den såg så liten ut, jag kunde inte tänka mig att den kunde ta en bjässe som var dubbelt så stor som den. Eller? Jag borde nog inte släppt ut hönsen igår, men jag tycker synd om dem när de måste gå i den där tråkiga hönsgården.
Hela familjen tog förlusten med ro – Ines tyckte det var synd eftersom Snövit duva just höll på att bli tam (och Morris såg mest förvirrad ut – han hade nog inte noterat att vi hade en höna som hette Snövit duva). Men annars är både vi och barnen rätt osentimentala, har det visat sig. Sixten blev ledsen när Mumin skulle halshuggas, men kanske var det för att det var en överlagd handling från vår sida. Men annars har de ett ganska okomplicerat förhållande till döden – små djur dör, helt enkelt.
VÄNTA! Nu hittade vi henne, hon låg i redet i hörnet bakom kycklingarnas bur. Undra om hon har legat där hela tiden? Det var ju mörkt i hönshuset igår när vi letade, och vi kollade nog bara på sittpinnarna. Hurra! Dubbelhurra om hon dessutom besämt sig för att ruva på ägghögen som hönsen samlat på sig där nere i hörnet.
Kategorier
En vanlig måndagsmorgon
Jag har aldrig jobbångest på söndagkvällen. Det är sant! Ibland har jag ångest över jobbet, rent allmänt sådär. Men det är inte alls relaterat till att ”gå till jobbet” eller vad man ska kalla det – eftersom jag oftast inte gör det.
Idag, en vanlig måndagsmorgon:
Klockan ringer strax före sju. Jonathan går upp och sätter på kaffe. Jag ligger kvar några minuter, inte för att jag är trött direkt utan bara för att jag kan, för att jag inte ska hetsa iväg nånstans. Solen skiner in genom lilla fönstret som inte har någon rullgardin. Igår kväll var det kallt, så vi stängde stora fönstret för första gången sen i våras.
Sen går jag upp och hjälper till med ungarna. När Jonathan och barnen sticker går jag varvet och kollar så att katterna och hönsen har mat och vatten. Solen skiner idag, men man känner att hösten är på g, det är liksom svalt även om temperaturen inte är låg. Värmen är tunn, på nåt sätt. Dagg i gräset. Kycklingarna piper.
Jag plockar lite bigarråer, har sett att skatorna är på dem nu. Sen eldar jag i vedpannan och hänger lite tvätt. Och tänker på att jag snart har en liten hundvalp med mig när jag går den här rundan!
Sen gör jag frukost och sätter mig för att jobba. Tänker på att jag är så himla nöjd med det här livet – jag är helt uppenbart inte en äventyrare eller någon som gillar att pusha mig själv till olika slags gränser. Och så tänker jag på min kompis Sofia som är i Tanzania och just idag ska göra flera intervjuer med kvinnor som blivit utsatta för könsstympning – så fruktansvärt coolt och viktigt. Och lååångt långt borta.
PS. När jag gick ut till hönsen blev jag attackerad av en rovfågel! På riktigt! Den kom flygande bakifrån och snuddade vid mitt hår, och så satte den sig på taket till kycklingarnas bur. Vi tittade på varandra i någon sekund, och så flög den. Jag vet inte vad det var för sort, den var liten, men definitivt en rovfågel! Var det inte en kråka, frågade Jonathan när jag upphetsat berättade om händelsen. BAH!
Idag har vi träffat min syrra som har fyllt år, så jag plockade ihop en liten present innan vi åkte. Skålar, kanna och äggkartong i porslin är alltså en del av presenten, de har jag köpt på Lagerhaus – plötsligt är allt på Lagerhaus otroligt snyggt!
Tog upp de sista morötterna och rädisorna idag. Rödbetorna är redan slut. Pumpor och squash och potatis har vi kvar en del, och förhoppningsvis mognar tomaterna snart. Men nästa år måste vi skala upp rejält om det ska bli nåt av det här! I frysen ligger kantareller, blåbär, spenat och lite vinbär, det är allt!
Båda mina syrror hyr hus i Simpnäs just nu, älskar att vara vid havet alltså! (Jag är medveten om att det är en ganska kontroversiell ståndpunkt, men jag är inte rädd att sticka ut hakan. Det är inte många som gillar havet, men jag gör faktiskt det). Det här är sista sommarhelgen, och vi tog årets sista dopp- Det var chock-kallt.
Gör som 26 andra personer redan har gjort – följ min blogg på bloglovin! Klicka på länken ovanför bilden!
Ursäkta att jag är en sån gammal tönt, men jag har först nu hajat hur fiffigt det är med bloglovin. Jag hajar egentligen ingenting om inte någon tvingar mig – är extremt motsträvig när det gäller teknik. Men så plötsligt så går det upp för mig hur fiffigt det är, att tekniken är här för att hjälpa oss och inte för att hånskratta åt oss. Typ.
Kategorier
Gubbsvett och svintohår
Nej, den här helt naturliga saltdeodoranten fungerade såklart inte. Jag har kämpat på i några veckor, men både jag och den luktar mer och mer gubbe för var dag som går. Återgår till konventionell deo igen.
En annan sak som inte funkade något vidare var schampot från Maria Åkerberg. Mitt hår har aldrig mått sämre! Det blir som svinto ungefär. Men jag tänkte ändå ge det ett tag – tydligen ska det ju vara en omställning från konventionellt till ekologiskt/naturligt schampoo…
PS. Härom dan fyllde bloggen ett år! Det bore jag ha firat. Det första inlägget handlade om hur Ines trodde man att gör när man bor på landet.
Vi har haft Jonathans kompis hund här i några dagar. Eftersom jag jobbar hemma är det mest jag som hängt med henne (och barnen, hon har sovit varje natt i deras sängar). Hon har legat och sovit på mattan intill mig när jag jobbat, eller stått och gnytt bredvid mig för att få mig att gosa med henne istället för att jobba, följt efter mig genom huset till toaletten, köket, tillbaka till skrivbordet. Hon tröstade mig när jag blev ledsen, och när jag fnissade till åt något störtade hon upp och trodde att vi skulle leka.
Vi har gått promenader över ägorna, hon har sprungit före och fått fnatt och störtat omkring och rullat sig i gräset och käkat på pinnar.
Hon är otroligt väluppfostrad – hon låter bli att jaga hönsen fast hon så gärna vill, kommer när jag ropar fast hon just fått korn på nåt smarrigt halvruttet as ute i skogen, till och med när barnen håller en skinkbit framför nosen och ber henne sitta… vänta… vänta… vänta… så lyder hon. Hon skulle inte drömma om att ta skinkbiten förrän de sagt varsågod.
Hon har gett oss en känsla för hur fantastiskt det är att ha en hund när man lever ett sånt här liv.
Imorgon lämnar vi tillbaka henne. Det blir tomt, men precis lagom länge för att vi ska hinna förbereda för valpen och börja längta ordentligt (och dammsuga).
PS. Jo, vi inser förstås att det ligger många hundra timmars jobb bakom en såhär fin och väluppfostrad hund. De timmarna har vi framför oss… Men det kommer gå bra!