I helgen gjorde Bodil Stockholmsdebut (nåja, hon är ju född i Huddinge, men såg inte mycket mer än en lägenhet och en skogsglänta under sina åtta veckor där).
Omedelbar succé!
Hon tog sig an Vitabergsparken med entusiasm. Promenaden tog sin tid eftersom hon ville hälsa på alla – det gör man ju på landet – och hon var salig över enorma utbudet av kiss och bajs från andra hundar.
Hundrastgården skippade vi. Dels för att Bodil ju är lös jämt här hemma – det är ingen grej för henne direkt – och dels för att det kanske skulle finnas en liten chihuahua där som hon kanske skulle råka… äta upp. Man vet ju inte.
Barnen var också på ett strålande humör, vilda över att få leka i lekpark. Jonathan var den enda som surade, han kan absolut inte handskas med stadsmiljö längre.