Vi har haft en så himla skön och lång helg och fått massor gjort. Jonathan och Bodil har varit på hans föräldrars landställe och målat, och på något sätt får jag alltid extra sprutt när Jonathan är borta. Jag och barnen firade in långhelgen på Edblad, vår fina finkrog som ligger tio minuter hemifrån (med bil), där maten är superb och det finns en superrolig äventyrslekpark för barnen. Där ska vi hänga mycket i sommar!
Sixten åt en dröm till efterrätt och förstod varför den kallades dröm.
Sen åkte vi och badade – eller barnen badade och jag stod på bryggan och frös.
Och så städade vi altanen från hönsbajs och sådde en massa örter. Vi har spärrat av altanen så att hönsen inte kan gå dit och bajsa och sandbada i våra krukor längre. Eller för den delen komma och tigga när vi sitter och äter.
På lördagen städade jag hönshuset, klippte gräset och roddade med loppisen, som var öppen på söndagen.
Tycker det är så vackert när solen lyser in mellan brädorna sådär på logen.
Vi sålde flera av de här fina kannorna, bland annat de två röda kockums-kannorna längst till höger.
Typiskt bra loppisfynd. Jag vill gärna veta om jag är intelligent men orkar absolut inte göra något test.
Typiskt oitressant bild – men här är i alla fall några av loppiskundernas bilar.
Sen åt vi middag hos min syrra och läste Elsa Beskow, som alla barn mellan ett och nio uppskattade.
På måndagen köpte vi kebabrulle och badade igen. När vi kom hem upptäckte vi att all gurka (på friland), squash, vintersquash och alla pumpor utom en prydnadspumpa hade dött nattfrostdöden. Här är den enda överlevaren – hang in there lilla vän!
Och att fåren troligen har fått någon parasit så vi måste bygga en ny hage åt dem här hemma. Innan midsommar. Livet som bonde alltså, håhjaja.
SÅ JÄVLA MYCKET ATT GÖRA NU!!!
Men på kvällen kom Morris ut och visade upp sin nya tatuering! Och det var ju kul i alla fall. Plockar ni referensen? Jag hade absolut ingen aning, men så har jag ju inte heller någon koll direkt.
Idag regnar det och blåser styv kuling (alltså det vet jag inte om det gör precis, men det blåser som fan i alla fall, som vi säger här på östkusten). Jag eldar i vedspisen och skriver ett reportage om att odla på hösten. Ofta är jag tacksam över de små lyxigheterna i livet – som att kunna elda i vedspisen eller duscha varmt när det är kallt ute. Av någon anledning har jag börjat tänka mycket mer på sånt sen vi flyttade hit, kanske för att man känner sig mer sårbar och utsatt när man lever nära naturen.
