Ines har feber och ont i halsen. Vi spelar finns i sjön, vändtia och svarte petter…
Jag åker skidor i meterdjup ospårad snö…
Och naturligtvis bakar vi. Det är obligatoriskt vid vab. Macarons!
Kategori: Barn
Vårt helgbesök blev inställt på grund av sjukdom. Även om det är så tråkigt när en gäst inte kommer, så är det också så skönt att plötsligt ha en helt tom helg! Den fyllde vi snabbt.
Sixten och jag sotade vedpannan igår, och sen åkte vi till hundfiket i Norrtälje – ett café dit man får ta med sig hundar. Väldigt uppskattat av alla! Allra mest Sixten och Ines, som fick många nya vänner. När jag sa till Sixten att han var så bra med hundar ryckte han bara på axlarna och sa ”man ser ju på dem vad de vill”.
Sen åkte vi hem och gjorde bivaxljus och tuttade på allihop direkt (gjorde minst lika många till efter att bilden togs). Jag älskar sånt pyssel som går ut på att man rullar ihop en grej och sen är det klart. Det luktade gott också.
Idag har jag och Ines och Bodil varit ute på en sväng; Ines på spark och jag på skidor. Solen glittrade i snön och det var magiskt vackert och lylligt.
Och Jonathan har byggt och byggt på bokhyllorna i vardagsrummet. Det blir helt otroligt snyggt! Hyllplanen ska på plats, sen ska allt kvistlackas och målas med linoljefärg. Och så ska vitrinluckorna sättas upp. Så förväntansfull!
I någon av mina självhushållningsböcker kallas den här perioden för djupvintern. Mycket bra benämning, det är precis så det känns. Vi är djupt inne i vintern nu. Begravda i snö och minusgrader. Vi läser sagor framför brasan, tar varma bad, smörjer in oss med oljor och krämer, ligger i soffan under filtar, går och lägger oss tidigt och sover länge.
I hönshuset är det inte så kul. De sitter 15 pers därinne och trycker, rädda för snö som de är. Några minusgrader bekommer dem inte, bara de har flytande vatten. Äggen är ibland frysta, då spricker skalet och vi får tina äggen och använda dem snart.
Jonathan städade lite hos dem igår, och byggde en skyddad uteplats med hamlgolv. Charlie, Chaplin, Sune och Snövit Duva tog några tveksamma kliv ut i snön. Nu ger vi dem torkade nässlor från i somras eftersom de inte får tag på något grönt själva.
Men det är en bra tid det här. Vi fixar inne – renoverar vardagsrummet, möblerar om, styr upp och sorterar, och så fantiserar vi om kommande utesäsong – vad ska vi odla, vad ska vi bygga?
Här står Ines och gråter efter en skidtur på cirka två minuter. Hon är på väg in. Pjäxorna var trånga och fötterna kalla och det var omöjligt att åka. Samtidigt stod Sixten i hallen, fullt påklädd, och vägrade komma ut.
Men jag stack ut på en liten sväng på egen hand, och det var så härligt! Ska försöka åka varje dag, det får bli min träning så länge snön ligger. Vet inte riktigt var jag ska åka dock, tror det är för mycket högt gräs på våra ängar för att det ska gå att göra ett spår där, och vägen sandas ju…
Resten av dagen har jag ägnat åt att köra upp ved – vi vet inte hur mycket snö fyrhjulingen klarar, så det var bäst att bunkra tänkte vi. Vi måste effektivisera vår vedhantering på något sätt – just nu klyver vi veden och kastar den i vagnslidret, och sen travar vi den på släpet som vi drar med fyrhjulingen upp till pannrummet som ligger i Morris hus, några hundra meter från vagnslidret, och så travar vi om den därinne. Minst ett led för mycket känns det som, med de dubbla travningarna.
Kategorier
Smällkallt
Idag hade vi lite klassiskt jullov med barnen, vi tog med två av deras kompisar och åkte till nya badhuset i Norrtälje. Det var fint! Blev sugen på att simma ett par längder och sitta i relaxavdelningens ångbastu. Istället blev det 500 varv i vattenrutschbanan, men men, barnen var glada.
När vi kom hem var det 17 minusgrader ute och kyligt i huset eftersom vi inte eldat på hela dagen. Vi bakade äppelkaka och läste Min morbror trollkarlen framför brasan.
Imorgon ska vi åka skidor!
Kategorier
Semester?
I boken vi läser för barnen just nu ligger ett bokmärke från Pocketshop med texten
Ta semester från semestern
Varje dag tänker jag att jag skulle vilja göra det, när jag läser om andras lata jullovsdagar; de äter knäck och läser julklappsböcker i soffan. Men samtidigt är jag himla glad att vi får saker gjorda här, det är så kul! Nu är jag klar med golvet i vardagsrummet (och detta är sista gången jag lägger upp en bild på ett tomt golv, lovar):
Här har det inte torkat än – jag hoppas det ser lite mindre ojämnt ut sen, att de där fläckarna sjunker in… Annars ser det fortfarande ut ungefär som när det var obehandlat, vilket ju var min avsikt. (Den mörka randen i högra hörnet är lack som jag inte pallade att ta bort, vi ska ändå bygga bokhyllor där…)
I övrigt har vi varit ute i skogen idag och tränat Bodil på att sitta och vänta…. Och såklart på att springa efter barnen och bita dem i benen. Hon är lite som ett jobbigt småsyskon, hon är prick där de är hela tiden. Men de gillar det!
Och den här lilla hunden fick sitta och vänta länge för jag glömde att lösa henne från kommandot när jag platsat henne.
Jaa vad jag älskar första advent, när man äntligen får julpynta ifred utan att nån gnäller om att julen inte har börjat än. Alla är sjuka utom jag (som vanligt), så jag tog en promenad i regnet med Bodil och plockade på mig lite smått och gott till adventsljusstaken…
Vi bakade en saffranskaka med mandelmassa. Det är lite löjligt men ändå på nåt sätt skönt att jag blir på så gott humör av en ny bunke och lite slickepottar. Bunken är egentligen ganska ful, men det gick tydligen bra ändå.
Sen tog barnen ett premiärbad. Inte så bra kanske med tanke på att de var sjuka, men de ville så gärna.
Efter badet fick Ines en feberchock och gick och la sig hos Jonathan, och jag och Sixten fixade iordning adventsljusstaken.
Den finaste i mannaminne!
Nu har Bodil bott här i drygt tio veckor. Hon är en självklar del av familjen, vi har hittat en del rutiner, även om vi fortfarande håller på att lära känna varandra. Vi testar grejer och ser vad som funkar. Ibland känns det såhär ungefär.
Jag bävar lite inför tonårsperioden som kommer snart – än så länge är hon ju en valp som håller sig till oss, och vi märker att hon vill vara till lags – även om hon inte alltid hajar hur. Men jag antar att hon kommer att ta sig allt större friheter, och strunta mer i oss och vad vi säger, när hon blir äldre.
Hon är mycket kärleksfull, positiv, glad och framåt. Alltid sugen på gos eller lek. Barnen är det roligaste hon vet, de har liksom blivit ett litet gäng de där tre – Bodil går efter dem överallt, viftar på svansen och undrar vad som är på g. När de går på muggen följer hon alltid med (vet inte vad de har för sig därinne, men de ropar alltid på henne när de ska på toa, och hon kommer alltid, glad och förväntansfull, och sen stäger de in sig). Hon sover varje natt i deras sängar, de älskar henne oändligt och hon dem.
Sen råkar hon ju rätt ofta göra illa dem, hon biter fortfarande i deras strumpor varje dag, hon kan liksom inte låta bli. Hon är rätt jobbig helt enkelt. Men de verkar älska henne lika mycket ändå.
Hon är smart också, hon älskar att träna och man märker att hon taggar till när hon förstår vad hon ska göra och får beröm. Hon kommer att bli en mycket bra hund!
Titta vad pytteliten hon var när hon kom till oss!
I helgen gjorde Bodil Stockholmsdebut (nåja, hon är ju född i Huddinge, men såg inte mycket mer än en lägenhet och en skogsglänta under sina åtta veckor där).
Omedelbar succé!
Hon tog sig an Vitabergsparken med entusiasm. Promenaden tog sin tid eftersom hon ville hälsa på alla – det gör man ju på landet – och hon var salig över enorma utbudet av kiss och bajs från andra hundar.
Hundrastgården skippade vi. Dels för att Bodil ju är lös jämt här hemma – det är ingen grej för henne direkt – och dels för att det kanske skulle finnas en liten chihuahua där som hon kanske skulle råka… äta upp. Man vet ju inte.
Barnen var också på ett strålande humör, vilda över att få leka i lekpark. Jonathan var den enda som surade, han kan absolut inte handskas med stadsmiljö längre.
Jag blir ofta stresad när jag vabbar för alla jobbgrejer jag inte hinner med. Men idag är jag hemma med hostiga Sixten och bestämde mig för att bara skita i jobbet. Sixten hostar så han kräks emellanåt, och det är ju inte så kul, men annars har vi pysslat…
Och varit ute med Bodil och lekt kurragömma i säkert en och en halv timme!
Nu pysslar Sixten vidare med sin äggkartong som håller på att förvandlas till ett djur, och Bodil har däckat i en bilstol i hallen.
Jag ska städa lite och sen ska vi baka till Morris kalas i helgen.
Såna här dagar hör till mina bästa! Att bara skrota runt med ett av barnen en hel dag och inte känna några särskilda krav. Jaa vad lylligt.