Vissa dagar får man ju bara till det – den här dagen har tamejfan varit perfekt! I morse när det slutade regna (lägligt nog vid tiosnåret sådär, så vi hann äta frukost och läsa tidningen i lugn och ro först) gick vi ut och plockade ner byggställningen vid ladan – äntligen!
Sen byggde vi om hos hönsen, så att kycklingarna kan gå med de stora om de vill, eller gå in genom en liten lucka till sitt eget crib om de vill. Och så satte vi nät för Snövit duva som ligger och ruvar, så att hon kan få lite lugn och ro. Hon är ute och jiddrar med folk och fä mest hela tiden för att försvara sina ägg, istället för att ruva på dem.
Sen stack vi på en liten tur med fyrhjulingen bort till vår favoritek och fikade i sloen.
Så himla skönt att ligga på marken och kolla på himlen och trädkronorna – måste sitta djupt hos människan, den tillfredsställelsen det ger. Känslan av total avkoppling.
Bodil var i gasen, åt insekter (och en mördarsnigel!) och lekte jättemycket med sin nya pipleksak. Hon fick den på förmiddagen, och nu på kvällen är den i princip uppäten/söndersmulad/nedmonterad i atomer.
Sixten konstaterade att stolen, dvs platsen mellan de här två rötterna, hade blivit för liten sen han provade den sist. 
När vi kom hem övade Ines och Chaplin på en kycklingcirkus som de planerar att dra igång.
Och nu har de andra stuckit ut på en kvällstur efter middagen för att bygga en koja med grannbarnen, och jag är hemma med Bodil som behöver sova efter allt röj.
Jag har en liten slatt kvar i vinglaset, några bitar kvar i lördagsgodispåsen, hoppas jag hinner se lite av Hundra svenska år innan de andra kommer hem igen. Aah, det blir perfekt!
