Den gamla lekstugan har barnen använt som ateljé – mammas rökstuga hette den förr, då dåvarande frun i huset, Siv, satt där och uggade med en cigg under regniga dagar. Nu är den alltså hönshus.
Vi städade ur huset och spacklade igen alla sprickor där det annars kan samlas snusk och parasiter. Här sitter reglarna för sittpinnarna uppe. Nere till höger sågades en lucka ut.
Provsittning av sittpinne.
Hönsgården. Pålar slogs ner i marken…
Hönsnät monterades…
Och grävdes ner två decimeter i marken för att räven inte ska kunna gräva sig in.
Fika serverades.
(Den här dagen – en fredag då vi båda var lediga – sa jag till Jonathan medan vi stod och byggde:
”Vad mysigt om vi var hemma jämt och bara jobbade på gården.”
”Du menar, om vi var bönder”, sa Jonathan.
Måste säga att jag inte tänkt att bli bonde, men Sixten säger saker som ”när vi skaffar en ko” och så. Han har också skaffat sig ett spel till plattan som handlar om livet som bonde – måla ladan, mjölka korna, mata grisarna osv.)
Till slut kom äntligen hönsen. Här ovan syns Hulken, vår tamaste och glupskaste höna, som gärna kommer upp på verandan när vi är ute. Bakom henne den enda stackaren som inte fått något namn än. De andra heter Sten, Lillsvans, Snövit, Svarten, Bill och Bull, Bill och Bull (båda får heta så för vi vet ju ändå inte vem som är vem, de ser likadana ut) och Måns. Och så tuppen Sune.
Till vänster innanför dörren i hönshuset har vi satt upp en hylla i två plan med värpreden. De har två reden i nedervåningen och ett i övervåningen. De använder nästan bara det där uppe. Ett av de undre redena är alltid tomt, det verkar ingen gilla. Skumt!
Det är verkligen väldigt kul med höns! De är så komiska, irrar omkring på ett löjligt sätt, är nyfikna och korkade och ändå vackra och så låter de roligt. Fast de bajar överallt. Blir träskor i trädgården i sommar!
Äggen levereras i alla möjliga storlekar och färger, fyra-fem om dagen. Våra höns är framavlade för att ge fina ägg i många färger – vet ingenting om raserna förutom att några nog är maraner.
