Kategori: Ekologiskt

Jag har tagit ett återfall efter jul och frossat i konventionella tuttifruttiprodukter igen. Men nu har jag återupptagit jakten på de perfekta ekologiska produkterna!

Hårprodukterna från John Masters organics var verkligen bland de bästa jag har använt, men satannn vad dyra de var. Inte hållbart precis.

Jag fick dessa av en kompis i födelsedagspresent:

Ett litet prova på-kit från det ekologiska märket Naturligtvis.

Jag ger godkänt för löddrigheten på schampot, och för handkrämen som var härlig. Balsamet gjorde mitt hår fett! Har typ aldrig hänt förut, så det var ju en ny erfarenhet i alla fall.
Kroppslotionen la sig som en vit hinna på huden och det var ju inte så härligt.
Duschtvålen har jag svårt att utvärdera, märker liksom inte skillnad på tvål och tvål. Vi får se vad Jonathan säger, han tyckte att Urtekramtvålen inte tvättade bort svettlukt ordentligt.

Ska nog slå till på en flarra schampo och balsam från Naturligtvis (även om jag principiellt är motståndare till den typen av ordvitsar) och se vad som händer efter några tvättar.

Jag tvättar mig gärna med Urtekramtvålen brown sugar som luktar så gott, smörjer gärna in mig med kokosolja som också luktar gott. Men jag behöver hitta hårgrejer och deodorant för att min metamorfos från tuttifruttijunkie till örtkramande hippie ska kunna fullbordas.

Egentligen är jag ett stort fan av saker som luktar tuttifrutti – men jag antar att det plötsliga suget efter ”naturliga” produkter är ett led i min anpassning till den nya gröna vågen-tillvaron.

Jag fick en deodorantsten (någon slags kristall?) någon gång som tonåring. Efter att ha gnuggat armhålorna med den i någon vecka stank både den och jag gammal gubbsvett, så efter det har jag hållit mig till helt vanliga tuttifruttideodoranter. Men som ett led i min klimatångest har även någon slags kemikalieångest smugit sig på. Varje gång jag rullar deo under armarna tänker jag ”aluminium” (för visst finns det aluminium i deo?), och så tänker jag på att det sitter en massa körtlar där som säkert absorberar aluminium och all möjlig cancerogen skit. Och på att jag alltid har lite eksem eller något slags utslag i närheten av armhålorna.

Så! Idag slog jag till – tadaaa – på den här hippieprodukten. Vi får väl se hur jag luktar om en vecka.

Jag har blivit en hippietant. Utvecklingen var kanske inte helt oväntad, men ändå. Sen vi flyttade hit har jag börjat fundera över alla äckliga grejer som finns i schampo och tvål och sånt som vi sköljer rätt ut i naturen i princip. Kändes sunkigt.

Så jag köpte upp mig på lite hippiegrejer (bara namnet på dessa produkter, URTEKRAM, det låter så äckligt på nåt sätt) och går nu all in – har till och med bytt ut bodylotion mot kokosolja! Allvarligt, den är så bra. Jag smörjer in min torra kropp och mina extremt torra fötter med den efter duschen, den sugs upp av huden i ett nafs och gör den så len och mjuk! Fördel (eller nackdel, beroende på vem man är) att man luktar som en kokoskaka efteråt. Mmm.

Schampot är tyvärr rätt värdelöst, håret blir superfrissigt och torrt – men det gör inget, för efter att jag smort in mig med kokosoljan drar jag bara de oljiga händerna genom håret, et voilá! Blankt och fint!

Andra tecken på att jag har bivit en hippietant: jag tycker plötsligt att mina gråa hår är rättså vackra. Och härom dan stod jag och trånade efter ett par skor med broderier på i ett skyltfönster, tills jag till min förskräckelse insåg att butiken var Gudrun Sjödén!