Kategori: Får

Det här blir sista inlägget om får på ett tag, jag lovar! Men igår fick vi äntligen släppa ut dem på sommarbetet efter att de stått installade efter avmaskningen. Jonathan och Ines öppnade dörrarna inifrån, jag sprang först mot sommarhagen med en havrehink, tanken var att fåren skulle springa efter mig, och Jonathan och barnen skulle springa bakom och se till att alla kom med. Men det behövdes inte, fåren sprang som galningar i häpnadsväckande hastighet och höll på att riva ner mig – Bella lyckades trampa av mig min ena sko, men det var bara att lubba vidare i strumplästen.

Lammen var ystra och behövde sträcka på benen efter stalldagarna, kolla bara!

Det känns så bra att de går där och betar fram våra vackra hagmarker och äter det frodigaste gräset vi kan bjuda på, lammen växer så det knakar, nästan så man ser skillnad från dag till dag.

Avmaskningsmedlet kom verkligen i fredags! Så vi ägnade kvällen åt att jaga lamm och får för att tuta i dem medlet. Ines antecknade vilka som fått och vilka som skulle få.

Så skönt, nu är fåren installade i tre dagar – den tid det tar för maskmedlet att döda både maskar och ägg – och det är tråkigt för fåren men mysigt för oss, för de blir väldigt gosiga av att stå där och ha tråkigt!

Så skön känsla att de blir parasitfria och vi kan släppa dem på helt rent bete snart! Då börjar den softaste tiden på fåråret, när man bara behöver kolla till dem ibland. De får ett härligt liv i en stor fin hage med både skog och gräs.

Vi har gått och tyckt synd om fåren länge för att deras lilla välkomsthage är så nedgnagd, medan gräset frodas på andra sidan staketet. Höet håller på att ta slut, de har fått äta från den allra sista, dammiga och småsnubbiga balen som inte luktar så gott, och så massor av kraftfoder för att kompensera. Det är inte den utlimata kosten för en tacka som ger di (eller för något får alls). Men vi kan inte släppa dem på nytt bete förrän de är avmaskade.

Vi tog träckpover på fåren (japp, samlade bajs i en plastpåse och skickade till labbet) för över en vecka sen och fick snabbt svar: fåren har stora magmasken. Sedan dess väntar vi på leverans av avmaskningsmedel – det skulle kommit i måndags men ja – det räcker att jag säger att det är Postnord som levererar så hajar ni…

Kände mig gråtfärdig härom dan när maskmedlet inte kommit och fåren ser allt magrare ut. Men så kom jag på att de kunde få gå tillbaka till vinterhagen, där gräset nu vuxit upp ordentligt! Så där går de nu och käkar som galningar, och idag kommer avmaskningsmedlet enligt Postnord…

Förutom att vänta på lammen har vi denna påsk haft gäster och ätit veganskt påskbord (vi friterade egna falafel, så gott!), förbannat vintern och stängslat lite mer. Men mest har vi faktiskt väntat på lammen! Så spännande och pirrigt att de kan komma när som helst nu.

Idag är Felicias due date, men det kan lika gärna gå några dagar till. Vi går och lyfter på svansarna och väntar och väntar. Varje morgon hoppas man ju att det ska stå en liten en eller två i stallet. Första tecknet brukar vara att en tacka drar sig undan flocken, slutar äta och verkar ha ont. Men alla störtar fram när vi kommer med maten, lika glupska som vanligt.

Apropå glupsk så håller höet på att sina. Fåren har ätit enormt mycket mer än vi räknade med – den första laddningen hö, som vi trodde skulle räcka hela vintern, tog slut vid jul! Vi lyckades köpa några balar till av en granne, men nu är det inte mycket kvar av dem heller. Det var ett dåligt hö-år förra året så höet är slut överallt – och nu lär det ta tid för betet att komma igång eftersom våren är så sen. Vi snålar med höet så mycket vi törs (dvs väntar ut fåren och ”tvingar” dem att äta sånt de annars skulle ratat), ger så mycket kraftfoder de mäktar med och slänger in grenar och sly som de kan gnaga på i hagen. Och håller tummarna för att värmen kommer nu!