Kategorier
Får Livet Lycka

Äntligen hemma

dsc01372Vi reste från 32 graders värme och strålande sol till minusgrader och snökaos här hemma. Men det var så skönt att komma hem, så fint med all snö och så mysigt att tända ljus och göra upp eld i vedspisen här i arbetsrummet. Jag har ställt in dagens Stockholmsresa pga vädret och sitter hemma och jobbar istället.

dsc01363 dsc01361 dsc01360 dsc01374img_1074

Och Jonathan har fixat fårens vinterhage och stall medan jag var borta, så nu har de det riktigt lylligt. Stor hage att gå i hela vintern, och ett fint litet hus att gå in i för att äta hö, dricka vatten och softa i skydd för vind och nederbörd.

I helgen ska jag boa in mig ordentligt, ta hemmet i besittning (dvs städa, hehe) och kanske baka lite med barnen. Börja fundera på julpyntning kanske… Åh!

Kategorier
Får Katastrofer av mindre eller större omfattning

Bondens bekymmer

Vilken morgon alltså! Jonathan gick en sväng med hunden medan jag och barnen åt frukost, och så fick jag det här nöd-mmset:

Stängslet till den tillfälliga fårhagen (där fåren går tills de är avmaskade) hade rasat och fåren hade rymt! Jag och Ines sprang ut till undsättning, jag klafsade runt i fårbajs i mina Stockholmskläder och lockade med en hink som de inte brydde sig om eftersom gräset var så mycket grönare här än i hagen. Men till slut lyckades vi locka/mota in dem igen, och Alf stångade mig i rumpan för att jag inte gav honom mer pellets. Sen kastade jag mig iväg mot stan och sitter nu på bussen och luktar får (antar jag), och barnen kom försent till skolan och allt.

Men jag tycker ändå det känns så härligt! Håhåjaja, liksom. Fårbondens bekymmer.

Kategorier
Får Mat

Hejdå fegisarna, nu äter vi upp er

När vi tog hem fåren avskiljde vi de två allra fegaste, de som flyr hals över huvud så fort de får syn på oss, i en egen box i stallet. Idag var det dags för dem att möta sin baneman, aka Jonthans arbetskompis Leif.

img_0540 img_0541

Jag missade själva slaktögonblicket men kom lagom till att det första fåret skulle flås. Det var lite äckligt men inte så farligt faktiskt.

I fortsättningen kommer vi ju skicka fåren på slakt eftersom vi ska sälja köttet, det får man inte göra om man slaktar själv. Men det är ändå bra att få en förståelse för hur det går till, tycker jag.

Kategorier
Får

Välkommen Alf

Efter att vi tagit hem fåren igår åkte vi till Österbybruk för att hämta baggen Nicke. Han är av rasen finullsfår – de som har den finaste ullen alltså. Just nu är han solblekt, men egentligen är han mörkbrun tydligen. Många av hans lamm har blivit svarta. Han är väldigt fin och kelig och nyfiken.

img_0429

Så fort han fick träffa tackorna började han slicka dem uppskattande på ryggen och i ansiktet, och tackorna viftade på svansen, men lät honom inte komma till.

img_0430

Ingen gillade namnet Nicke och han vet inte själv vad han heter, så vi bytte namn på  honom till Alf på grund av hans slående likhet med rymdvarelsen.

Kategorier
Får Halleluja Lycka

Det gick! Fåren är hemma!

Vilket flyt vi har haft idag! Vi var ju långt ifrån säkra på att fåren skulle följa med mig hem, men det gjorde de! Jag började med att öppna till fårhagen och sätta mig en bit utanför med en hink med godsaker och en lövruska. Först ut var inte Sirpa och Ripa som vi trodde – de stod bakom stenröset och stångades (!), men Annika travade modigt ut till mig. De andra droppade in en efter en. Felicia var fegast och stod en stund och bräkte efter de andra, men sen kom hon också.

img_0410 När alla gick lugnt och betade omkring mig ringde jag Jonathan, som ringde grannarna som skulle komma ut och hjälpa till att spärra av vägen så fåren inte blev skrämda av en bil just när de skulle över. Medan jag väntade på klartecken från Jonathan tog Annika ett eget initiativ och började leda flocken hemåt! Jag sprang ikapp och fortsatte locka dem på rätt väg. Det gick bra, alla följde med nästan ända fram till vägen. Där var gräset extra saftigt så de blev distraherade en stund.

img_0413 Men till slut kom Sirpa och Ripa upp på vägen – de kände ju igen sig och var inte rädda – och de andra hakade på. Helt magiskt, jag trodde inte det var sant, alla bara travade efter mig in på gårdsplanen och Jonathan kunde stänga bakom oss!

img_0417Vi har ju verkligen kämpat och slitit för att få de här fåren tama (och lagt ner många timmar på misslyckade hämtningsförsök), så det var på tiden att vi fick lite flyt tycker jag.

Nu är de i en box i stallet i väntan på veterinaären som kommer och avmaskar imorgon, vi har avskiljt de två som ska gå till slakt i en egen box (de är allra fegast och vågar fortfarande inte komma fram, vi vill inte ta lamm på dem eftersom vi inte kommer kunna assistera vid lamningen). Och så har vi hämtat vår jättefina finullsbagge! Men mer om honom imorgon – han förtjänar ett eget inlägg.

Kategorier
Får

Imorgon gäller det

Nu på kvällen har vi riggat staket av grannens kogrindar nere på gårdsplanen. Imorgon ska vi försöka ta hem fåren. 

Planen: jag öppnar till hagen och lockar ut dem. Sirpa och Ripa, de tamaste, lär ju komma efter mig direkt. Vi väntar in de andra (kan ta tid). När alla har vågat sig ut ur hagen och slutat vara skärrade över att de är ute ska jag börja springa, rasslande med en hink med godsaker. Då springer alla fåren efter mig i en rad, vi springer över två ängar och över vägen och upp på gårdsplanen, och då kliver Jonathan upp ur diket bakom oss och stänger. 
Detta är vår enda plan. Funkar det inte vet jag inte vad vi ska göra. 

Kategorier
Besvikelser Får

Allt vi gör i onödan

img_9810

Bakom Ines, Ripa, Sirpa och Sixten syns Jonathan sticka fram vid ett träd. Han håller på och monterar ner ett stängsel som vi satte upp mitt i fårhagen – den var en del av en av alla våra planer för hur vi skulle få hem fåren. Vi ägnade säkert en hel eftermiddag åt att sätta upp det där stängslet, men eftersom planen inte funkade och stängslet skrämmer fåren tog vi ner det igen. Ibland känns det som att hela vårt liv är fyllt av den typen av meningslösa sysslor – som vi i stunden tror är fullt nödvändiga (och ofta är det bråttom också), men som sen visar sig inte fungera eller behövas.

Men vi är väl fortfarande i en trial and error-fas i vårt nya liv. Bara att acceptera att vi lägger hundratals (eller i alla fall tiotals) arbetstimmar på meningslösa saker.

Kategorier
Barn Bodil Får Loppis Lycka

Loppis, får, bad och Morris

Vilken perfekt semesterdag! Som vanligt innehöll den alldeles för lite slappande, men annars. Jag och Jonathan åkte på en liten loppisturné och köpte så mycket fint – bland annat den här smörasken från Rörstrand, en riktig pulshöjare faktiskt! Köpte en massa porslin till loppisen, en illgul stormlykta, ett par superfina julgardiner och en duk också… Och Jonathan köpte lite verktyg och en låda med bultar.IMG_8597 Sen kom Morris ut en sväng och åt pannkakor med jordgubbar. Imorgon åker han på cykelsemester med två kompisar till Gotland, så jag letade fram lite lämplig semesterlitteratur att skicka med.

IMG_8606 Jag och barnen och Bobo åkte och tog ett kvällsdopp (fast jag badade inte, har blivit kräsen på äldre dar och tycker inte det är värt besväret i en dyig liten insjö. Däremot badar jag alltid i havet när tillfälle ges!). Bodil gillar att bada, det är kul. Hon går ut långt och försöker dra till sig vasstrån och näckrosblad, så huvudet hamnar under vattnet och det enda som sticker upp är en viftande svans.

IMG_8607 Sen tog vi ut Sirpa och Ripa till de andra fåren i hagen igen – Ripa har varit helt bra i många dagar utan vätskeersättning, så nu är vi inte oroliga längre. Så otroligt skönt att hon klarade sig!

IMG_8614mitt instagramkonto finns en supergullig film där Ripa hälsar på fegisarna. De känner inte varandra egentligen, de hann bara gå tillsammans i två dagar innan Ripa blev sjuk, och sen har vi ju haft henne och Sirpa hemma i två veckor.

 

Kategorier
Bodil Får Lycka

Ripa repar sig

Igår var Ripa plötsligt sämre igen. Hon låg i höet och andades tungt och ville knappt lyfta huvudet. Vi pratade med grannen om att man inte kan vänta hur länge som helst på att hon ska bli bra, till slut måste man bestämma sig och kanske ta bort henne så att hon inte behöver lida. Det kändes tungt på flera sätt – först och främst såklart för själva Ripa – vi tycker om henne och hon har mycket kvar att ge i sitt fårliv. Men också för att det bara har varit bakslag och lidande med dessa jävla får, det vore så skönt med en framgång någonstans. Dessutom blir det ju en ekonomisk brakförlust att köpa ett får, betala en jourveterinär och sedan ändå nödslakta fåret.

IMG_8291

Men på kvällen när vi kom tillbaka stod Ripa upp, och vi tog ut henne och Sirpa på kvällspromenad. Då började Ripa käka så att vi blev rädda att hon skulle storkna! Hon som inte ätit sen i lördags mer än några torra hötussar som hon håglöst tröskat runt i munnen, gick nu på avsmakningsmeny i trädgården; pioner, schersmin, praktlysing, alm, apel, klöver och gräs. Vilken fest! Vilken lättnad! IMG_8299 I morse fick de komma ut igen – det är så mysigt att man kan ha dem lösa omkring sig såhär. De hänger ju med när vi går, och vill absolut inte rymma. IMG_8297Och stackars Bodil grät bittert för att hon inte fick vara med och gosa (eller leka/rusa runt) med fåren. Det vore fint om de kunde vänja sig vid varandra – eller mest handlar det nog om att Bodil ska tagga ner lite och inte tycka att fåren är så vansinnigt intressanta. Det är nog mest en vanesak, det går ju bra med hönsen – ibland gör hon små utfall för att hon tycker det är kul när de flaxar, men oftast bryr hon sig inte, och de bryr sig inte om henne.

 

Kategorier
Får Gnäll Katastrofer av mindre eller större omfattning

Allt som gått snett och allt vi gjort fel med fåren – hittills

IMG_8242

1. Vi skaffade dem. Vi borde inte ha gjort det den här våren, vi hade alldeles för mycket att göra redan, både med gården och på våra jobb. Det kändes som ett bra tillfälle att hoppa på det här SLU-projektet. Det var det alltså inte, till att börja med eftersom det tog mycket mer tid än det var tänkt att göra iordning hagen och vi fick lägga massa extratid på det.

2. Vi köpte vilda får. Våra suffolkfår var ungefär lika tama som rådjur man möter i skogen. Det var inte lätt för oss att veta, han vi köpte dem av försäkrade att de skulle bli tama snart. Men fortfarande kommer ingen fram när vi går in i hagen. Stannar man en stund och lockar med vete, som de gillar jättemycket, kommer tre av fem fram. Men de följer inte med om man går iväg och rasslar med hinken, så vi kan helt enkelt inte samla in dem/flytta dem/hantera dem alls. Trots att vi har ägnat många många timmar åt att försöka få dem tama.

3. Fåren var fulla med mask. Vi frågade han vi köpte dem av, och han sa att de var kollade och inte hade mask – vilket visade sig vara en lögn. De är helt fulla med olika sorters parasiter, och behöver alltså avmaskas – det vill säga fångas in, till att börja med.

4. Vår hage är olämplig för får. Betet är för grovt, så allt jobb med att stängsla den första hagen var förjäves, och vi fick ordna en ny här hemma bakom stallet. Där inga får har flyttat in ännu eftersom vi inte lyckats ta hem dem.

5. Vi foderförgiftade vårt tama får. När vi köpte de tama svärdsjöfåren Ripa och Sirpa som skulle bli en del av flocken och hjälpa de vilda på traven, matade vi även dem med vete. Suffolkfåren älskar vete men svärdsjöfåren tål det inte. Ripa vräkte i sig och blev jättesjuk. Vi tog hem de två svärdsjöfåren till stallet igen, och ringde veterinären som kom natten till måndag. Jag vet inte hur många tusen det gick på men vi kunde ju inte låta Ripa plågas till döds. Nu verkar hon må lite bättre även om vi inte vågar pusta ut riktigt än, men eftersom veterinären inte tyckte vi skulle ta tillbaka svärdsjöfåren till hagen med parasittryck (där de andra fåren med parasiter har bajsat) så står vi igen utan plan för att få hem de rädda fåren som behöver avmaskas.