Kategori: Får

Lamningen började segt i år – men så är det ofta tycker jag, en lammar först och sen dröjer det innan det tar fart ordentligt. Först ut var Felicia, en rutinerad och duktig mamma. Hon födde två pigga sötnosar, en bagge och en tacka, helt utan assistans. De var på benen direkt och diade fint. Mitt på förmiddagen var det också. Bästa sortens lamning!

Enda irritationsmomentet var fjolårstackorna som inte ska lamma i år. De är väldigt tama och därför ganska påstridiga – kliar man dem inte blir de sura och börjar krafsa hårt på en med klövarna. De smakar på allt, drar i blixtlås och tuggar på knappar på ens kläder och ska helst vara ovanpå en om man sätter sig ner. Det känns ungefär som att ha en svärm flugor kring ansiktet. Men de var väldigt gulliga när de inspekterade de nyfödda lammen – de har ju inte sett några lamm sen de själva var små.

Felicia fick stå i lamningsbox med sina små i två dygn, sen fick hon flytta över till välkomstbetet, och då flyttade vi tacklammen också. Vilket innebär att de står där och brölar hela dagarna för att de vill tillbaka till de andra…

Jaja, nästa lammare var en av Filijokusarna (tacklammen Hokus, Pokus och Filijokus som lammar för första gången nu – vi vet inte riktigt vem som är vem så vi kallar alla för Filijokus. Just den här kallas Polisongfilijokus för hon fick så fina polisonger vid klippningen sist). En riktig smygis! Jag hade varit där och gett dem nytt hö, och då kom hon och åt med de andra som vanligt. Vi byggde vidare på grishuset, och när Jonathan tittade in i stallet en timme senare stod det ett lamm där!

När tvåan dröjde blev jag misstänksam och gick in och kände efter, och mycket riktigt, den försökte ta sig ut med huvudet först och bakslagna framben. Det går icke! Jag fick putta tillbaka in i livmodern, leta rätt på frambenen och dra ut. Kände efter igen, och visst fanns det en trea också! Förstagångsmorsan fick mycket att göra, men hon var så himla duktig, slickade och pratade med lammen och lät dem dia. Minsta pip från något av lammen och Polisongfilijokus störtar dit och kollar läget. Väldigt gulligt! De är pigga och fina alla tre.

Så nu har vi fem lamm. Men räknar med kanske 25 till! Min gissning är att Ingela är näst på tur, och att det sen kommer rassla till om någon vecka med flera lamningar varje dag. Vi får väl se! Himla härligt att det är igång i alla fall, jag längtar efter lammrace i vårkvällen!

Idag stannade jag kvar hos fåren en stund efter kvällsutfodringen. Kliade lite, kollade juver och lyfte på svansar. Idag är det en vecka kvar till första möjliga lamning!

När jag gick hemåt hade det blivit mörkt. Det var kyligt i luften, det luktade jord och jag hörde tranorna. Då kände jag verkligen att det var dags för lamning!

Jag tog med mig lamningslådan in för att kolla vad som behöver kompletteras. Det här har jag redo:

+ Värmelampa till frusna lamm (behövs väldigt sällan, men bra om någon liten är svag och inte kan hålla värmen själv).

+ Råmjölk i frysen. Den första mjölken från tackan är jätteviktig för lammen , den innehåller en massa antikroppar och grejer. Om man inte är säker på att lammet fått dia, eller om lammet är svagt och inte orkar, eller om tackan av någon anledning krånglar och inte låter sig dias eller mjölkas, då är det bra att ha extra råmjölk att värma och ge i flaska eller sonda. Årets råmjölk kommer från Mållans förra kalvning – man kan ge koråmjölk till lamm!

+ Rena handdukar, rena hinkar, tvättsvamp, handsprit, tvål, glidmedel, långa plasthandskar. Om lammet ligger fel i magen så det inte kan komma ut måste jag köra in handen och hela armen för att lägga det rätt och dra ut det. Förstås tvättar jag både tackan och mig själv innan.

+ Flagglina i lagom längder. Man kan behöva lägga en lina runt ett ben eller huvudet för att hålla reda på de olika kroppsdelarna inne i tackan. Har aldrig använt det och fattar inte hur jag skulle lyckas med det heller, men vem vet!

+ En navelklämma (eller en sån där påsklämma, eller lite tandtråd) ifall lammet blöder ur navelsträngen och den inte ”sluts” som den ska och börjar skrumpna. Lammet kan snabbt förblöda genom navelsträngen! Förra året hade vi ett litet tacklamm som blödde ur navelsträngen. Vi tog in henne i köket och opererade lite, allt gick bra. Vi kallar henne fortfarande Navelsträngen 🙂

Nu längtar vi till lamningen! Det är så häftigt att vara med vid djurens förlossningar. Och lammen är så oemotståndliga, så gosiga och knäppa. Längar efter lammracet när alla rusar runt i hagen tillsammans. Lamningen är otroligt jobbig, med vaknätter och ofta en hel del oro. När man är mitt i den längtar man till slutet. Men nu längtar vi efter att den ska börja!

De sista momenten i fåråret är att skicka lammen till slakt och klippa tackorna.

Vi började med att ta hem alla tackor och tacklamm från sommarhagen till stallet. Vi vägde alla lammen – de har verkligen växt bra trots att de flesta är trillingar. Sen valde vi ut våra favoriter att behålla i flocken. Vi vill förstås att de ska ha en bra tillväxt och vacker päls. Men lika viktig är personligheten – de får som söker kontakt, gillar gos och inte är superhispiga fastnar man förstås för. Många får gillar att bli kliade, men vissa kommer fram och lägger kinden mot en på ett så otroligt mysigt och stillsamt gosigt sätt, som Navesträngen med Ines här ovan – hon är en keeper! Vi kommer att behålla sex tacklamm från i år, och en liten pyttis klarade inte vägningsprovet utan får gå kvar och växa till sig till nästa år.

De tacklamm som snart ska slaktas fick komma ner till bagghagen och hänga med bagglammen ett tag. Även Bella får åka tyvärr, vi gillar henne men hon har två besvärliga lamningar bakom sig, knölar i juvret och så har hon något problem med klövarna som vi inte rår på. Tråkigt, men så blir det ibland.

Här kommer Jonathan med baggarna som varit bortstängda i en bortre sektion av hagen medan vi flyttade tacklammen. Ymer är en jäkel som man får leda för att inte bli stångad.

Sen blev det klippning, och det är inte direkt det roligaste momentet i fårskötseln. Extremt jobbigt är det! Jonathan som håller den tunga klippmaskinen badar i svett, och jag också eftersom jag brottas med tackorna när de ska in i klippstolen och när klövarna ska verkas. Dessutom sticks det och kliar över hela kroppen av hö och ull, och man börjar snabbt lukta riktigt illa eftersom vi krälar runt i djupströbädden med fåren och suger upp kiss och gnuggar oss i bajs… Men det känns ändå skönt att vi numera kan göra det själva.

Ines var med och hjälpte till, och det behövdes. Hennes jobb var att vara hantlangare, och att stå och gosa med tackorna och mata dem med godis medan de blev klippta.

Först ut var förstås Vera. Hon återanmälde sig flera gånger till att bli klippt. Sen stoppade hon in huvudet i höhäcken.

Vi har några tackor kvar att klippa (ehrm, vi har klippt sex av 15, och så de sex tacklammen på det…), snart åker lammen till slakt, och sen stänger vi det här fåråret. Nästa börjar när vi släpper på baggen i november!

Vill du vara säker på att få en låda prima lammkött i höst så är det dags att boka!

Våra lamm föds på våren och går ute i stora hagar och betar under hela sitt liv, först med mammorna och de sista månaderna i en egen flock med syskonen. Det finns mycket att upptäcka i hagen, stora ytor att springa eller ströva på, sköna viloplatser i sol och skugga.

Fåren hjälper oss att hålla våra marker öppna och vackert betade, och de bidrar till den biologiska mångfalden. De äter gräs och sly och en mängd olika smarriga örter.

I månadsskiftet oktober/november åker de till slakt på ett lokalt småskaligt slakteri som vi har stort förtroende för.

Ett halvt lamm, vakuumförpackat och traditionellt styckat med färs, ligger på runt åtta-tio kilo. Priset är 160 kr/kg.

Släng iväg ett mejl till brattannap@gmail.com om du vill boka en låda! Avhämtning på gården (inkl djurklappning och fika om så önskas) eller leverans enl ök någon gång i början på november.

PS. Vi kommer att sälja på rekoring i Norrtälje också! Men första tjing för de som bokar låda direkt av oss.

Idag regnar det och jag eldar i kaminen och längtar till hösten. Tänkte passa på att visa våra fina fårskinn! Vill du kika närmare på något eller shoppa ett skinn så kolla under fliken ”Handla från Lilla Ekens gård”.

Skinnen finns i olika varianter, en del är lockiga och krulliga, andra mer fluffiga och tjocka. Ett mörkbrunt/svart skinn finns kvar, de andra är vita, beige, ljusgrå eller vita med grå detaljer.

Det här är det finaste skinnet av alla, riktigt stort och symmetriskt, vitt med en grå rand över hela ryggen. Så vackert!

Förra årets lamm blev väldigt ljusa eftersom vi hade en leicesterbagge. De flesta mammor är gotlandsfår som ger riktigt fina skinn.

Egentligen vill jag behålla alla skinnen själv och ha ett i varje soffa, ett i gungstolen, ett framför kakelugnen, ett nedanför sängen att sätta fötterna på, ett i Bodils korg… Hade jag en bebis skulle jag ha ett till barnvagnen och ett på golvet och ett i sängen.

Men vi måste dra in lite kulor på fåren också, så vi åtminstone går jämt upp.

Vi kan skicka skinnen på posten, eller så kommer du på besök och inspekterar dem irl, känner på dem ordentligt och passar på att fika med oss och hälsa på alla djur. Vi älskar besök!