Kategori: Får

Årets höjdpunkt är att få släppa fåren på sommarbetet – så djupt tillfredsställande att se dem gå och beta glupskt i det gröna.

Vi skickade träckprov (japp, bajs i plastpåse) för att kolla om de hade några parasiter vi behövde avmaska mot, men det hade de inte! Då är det fritt fram att släppa ut på betet. Vi öppnade välkomstbetet mot den första sektionen i sommarhagen. Gissa om de blev glada! De åt och åt och åt, gick inte ens att fota ordentligt för ingen ville lyfta på huvudet.

Jag och Jonathan drack kaffe och snyltade lite på kvällens fredagsmysgodis och satt i solen hos fåren en stund bland vitsippor, gullvivor och öronbedövande fågelkvitter. Så otroligt mysigt! Älskar våren, livet, djuren, gården och Jonathan!

Nu ska jag långlaga en lammhals (!), städa och baka en kaka. Hoppas ni får en mysig helg.

En störig grej med våra får är att de får alldeles för många lamm. Av våra elva tackor som lammat hittills har tre fått tvillingar, sex fått trillingar och två fyrlingar (men en liten fyrling var dödfödd). Totalt 31 lamm alltså – och då har Vera inte lammat än.

Eftersom får har två spenar så vore ju det allra mest praktiska om alla får fick två lamm var, eller hur? Två är också lagom många för tackan att hålla reda på och producera mjölk till.

En tacka kan klara trillingar själv om hon har ett bra foder, men det är inte säkert. Stackars Bella till exempel är en liten tacka som fått tre bjässelamm. De är alltid hungriga och försökter tjuvdia på andra tackor. Och fyrlingar bör absolut stödmatas, de kommer vara missnöjda och växa långsamt annars. För att inte tala om vilket slitage det blir på den stackars tackans juver att ge di åt fyra glupska ungar.

Så om det blir fler lamm än två får fårbonden vara beredd att rycka in och stötta upp. Vi har satt upp en lammbar – en hink med nappar som lammen kan servera sig själva ur. Det tar ett tag innan de hajar grejen, morgon och kväll fyller vi på baren, och då hämtar vi någon fyrling och någon av Bellas bjässar och håller fast dem tills de börjar suga. Snart hoppas vi att de ska gå dit själva när det kurrar i magen.

Men det är ett jäkla meck att blanda lammnäring, diska ur den där hinken och springa och fånga lamm hela dagarna. Om alla tackor hade hållit sig till två lamm var hade vi bara behövt utfodra tackorna och gosa med lammen och inte bekymra oss för något.

Varje kväll när vi kommer ner till hagen för att ge kraftfoder till tackorna och lammnäring till trillingar och fyrlingar möts vi av det här i kvällssolen:

Lammrace! Lammen känner livet i sig, blir superspralliga och börjar rusa. Fler ansluter längs vägen. Det ser så härligt ut! De har sån energi och helt oförställd livsglädje.

Lägg märke till det vita lammet som studsar upp i början, sånt spritt i benen, haha!

Idag har vi haft ännu en härlig vårdag utomhus – vi har lagat staketet på baksidan av tomten, planterat ut körvel i backen utanför, börjat rensa och fixa i trädgårdslandet och låtit ungtackorna beta på gårdsplanen. Och så har vi tagit fram årets sista höbal och utfodrat alla.

Det var underbart alltihop!

Nu är lamningen nästan slut för i år, vi väntar bara på Vera som nog har några veckor kvar. Totalt har elva tackor lammat (en gick tom i år) och vi har fått 31 lamm hittills. Vi slutar väl på 33 eller 34 om allt går bra för Vera.

Lamningen har gått så mycket bättre än förra året, trots att vi har haft fler som lammat och fler förstalammare. Den blev mer utdragen över tid, men å andra sidan har de flesta lammat på dagtid, så vi har inte behövt nattvaka särskilt mycket. Den utdragna lamningen har också gjort att vi hunnit ladda om och hinna med annat emellan – inte lika många mikrovärmda gorbysmåltider för barnen alltså.

De sista veckorna innan lamningen är obekväma för tackorna. Mest ligger de på olika ställen och stönar och stånkar. Bella har en egen liggstil – såhär låg hon förra året också, på samma plats.

Det första tecknet på att förlossningen är på G är att tackan inte kommer till kraftfoderutfodringen. När man rasslar med hinken kommer de flesta rusande, men den som har ont och känner sig lite kymig håller sig undan. Hon letar upp en avskild plats – i år har de flesta valt att lamma i lösdriften i vagnslidret – och står där och trycker. Vi vill inte störa för mycket men går och tittar till någon gång i halvtimmen.

När det börjar närma sig börjat tackan krafsa med frambenet och resa sig och lägga sig. En fosterblåsa blir synlig – som en genomskinlig vattenballong som hänger ut. Då vet man att lammet är på väg. Tackan krystar och sträcker på halsen och ”flemar”, drar upp överläppen som Doris här ovan.

Om allt går som det ska syns snart framklövarna på väg ut, och sen skymtar nosen. Tackan krystar ut lammet på någon kvart eller så, det tar inte så lång tid. Om det tar mer än en halvtimme får man hjälpa till – antingen genom att dra om lammet är stort, eller rätta till positionen om lammet ligger fel. I år var det bara Doris som hade ett riktigt felläge, hennes första lamm försökte komma med rumpan först, och det går inte. Några andra lamm har haft ett bakslaget framben, men det har för det mesta löst sig med lite draghjälp.

När första lammet är ute börjar tackan slicka det rent och torrt och prata med det på ett knasigt knorrande sätt. Lammet ruskar på sig, bräker och försöker resa sig. Inom någon halvtimme är lammet på benen och vinglar omkring och letar efter spenen.

Ofta kommer nästa lamm ganska snart, medan tackan fortfarande slickar det första. Det händer att tackan inte accepterar alla sina lamm utan favoriserar vissa och stångar bort andra. Men alla våra tackor är jättefina mammor och vi brukar inte ha problem med det.

När alla lamm är ute kommer efterbörden, alltså moderkakan. En stor blodig slemslafsa som tackan gärna tuggar i sig! Hon pratar med och slickar på sina lamm, och lammen letar efter spenen. Här sker mycket viktigt anknytningsarbete, vi försöker att låta dem vara ifred om alla är pigga, men stannar kvar och kontrollerar att alla får dia. Det är superviktigt att alla lamm får i sig råmjölk – både för att de behöver energi och för att de ska få alla viktiga antikroppar från mamma.

Ganska ofta sticker vi till någon lite råmjölk (som vi mjölkat ur året innan och fryst in) på flaska, för att lammet börjar krokna eller för att det är många lamm så alla kanske inte får tillräckligt. Här ovan slickar Ingela trean medan tvåan diar och ettan får flaska.

Sedan får lammen och tackan stå i en egen box i några dagar så att vi kan hålla koll på att allt går bra och att de knyter an ordentligt till varandra.

Kullarna med fler än två lamm erbjuds stödmatning med ersättning morgon och kväll. Vissa är hungriga och dricker gärna, andra får man truga lite, men det är inte alla som behöver, många är nöjda med det tackan ger.

Och vissa tackor är också helt galna i den där lammnäringen, haha!

Så nu är den allra mest intensiva fasen över, men de närmaste veckorna blir det en hel del jobb med utfodring och vattning och att hålla koll så att alla mår bra, att lammen är pigga och växer och att ingen tacka blir för mager eller får problem med juvret.

Tackorna och lammen går nu på ett litet välkomstbete med tillgång till ett stall inomhus, men om några veckor när lammen växt lite och betet kommit igång ordentligt får de gå ut i stora sommarhagen. Det är lycka för alla! Efter det behöver vi bara ge dem vatten och gosa med dem någon gång per dag.

Fråga gärna om ni undrar något mer om lamningen!