Kategori: Får

Kategorier
Får Katastrofer av mindre eller större omfattning

Fick spö av ett djur

Så otroligt förödmjukande.

Baggen Ymer har verkat lugn och gosig, men jag VET att man inte ska lita på en bagge (eller något killdjur som har ballarna kvar). Varje gång vi har varit i hagen har han bara kommit fram och ställt sig intill och försiktigt buffat för att få kli. Ändå har vi sagt till varandra hundra gånger att inte lite på honom, påmint varandra om att hålla koll. Och ändå – ÄNDÅ – stod jag med ryggen till och ströade nytt på golvet i stallet – och blev brutalt stångad.

Vilken tackling! Jag var helt oförberedd, hörde honom inte komma in, plötsligt låg jag bara på golvet med en stukad fot och en fet lårkaka. Chockad, förbannad och jäkligt öm. Fortfarande två veckor senare har jag ont i foten, och den är fortfarande lite svullen och lila.

Men okej, det misstaget gör man ju inte om, jag håller mycket noga uppsikt över Ymer när jag är i stallet eller hagen, och är alltid beväpnad med högaffel så jag kan freda mig.

Kategorier
Döden Får

Hejdå Rut

Något knas var det med Rut. Båda hennes lamningar har varit svåra, hon har fått dödfödda och missbildade lamm och så har hon haft svårt att repa sig efter digivningen. I år gick hon inte upp i vikt utan blev istället svagare och drog sig undan under sommaren. Vi bestämde redan i våras att vi skulle slakta ut henne, efter den hemska förlossningen med två döda och så Överlevaren som var så svag. För några veckor sen tog vi hem henne till stallet så hon fick vila och äta i lugn och ro. Hon fick bo med Överlevaren som var nykastrerad och under uppsikt.

I fredags var det dags. Jonathans arbetskompis som är jägare och hjälper oss med slakt kom hit klockan sju på morgonen. Jag gick in i stallet och kliade henne lite och då kändes det lite hemskt att hon skulle dö, men så fort det var gjort kände jag mig bara lättad. Det var skönt för henne att slippa eländet.

Kategorier
Får

Möt Ymer

Igår morse strax för soluppgången gjorde baggen Ymer entré. Vi öppnade dörren till stallet där han varit ett par dagar och släppte ut honom till damerna.

Först stod han här och funderade en stund, sen gick han runt hörnet och började stånga en grästuva helt maniskt. Vi började oroa oss över hans förstånd (och Ines trodde att han var deprimerad), men han skärpte sig när han fick syn på den här raden med rumpor:

Runda och fina va! Här syns Ymer längst bak, han gick från tacka till tacka och nosade dem i bakarna och slickade dem uppvaktande på ryggarna.

Annika och Felicia meddelade sitt samtycke. När Ymer hade varit i hagen i tre minuter hade han betäckt dem båda, och dessutom Bella och Ylva. Han vet vad han gör, karln.

Jag har sagt det en miljon gånger, men jag älskar hur man lever med årstiderna och cyklerna på en gård. Nu flyttar vi fåren till vinterhagen, nu är det dags för baggsläpp, nu sår vi, nu skördar vi osv. Lamningen börjar den 22 mars nästa år. Lite tidigare än vi brukar, men det blir bra, då har vi mer tid till odlingarna efter lamningen.

I år betäcker vi 13 tackor, så runt 26 lamm lär det bli, inshallah!

Kategorier
Får Kor

Flytta hit och dit

Den bästa morgonen på hela året är den fösta dagen med vintertid – klockan åtta satt jag utvilad och nöjd och drack morgonkaffe och läste tidningen, och då hade jag kissat hunden, utfodrat och vattnat alla djur och tänt en brasa.

Sen åkte vi och köpte en bagge! Titta vad snygg han är. Vilken tacka kan motstå de där fuktiga näsborrarna!

Och det blev dessvärre dagens enda bild. Nu står baggen i en egen box i stallet och blänger nyfiket på de andra.

Efter lunch ägnade jag och Jonathan en ansenlig mängd tid åt att försöka ta hem och sortera tacklammen. Vi försökte med vårt enda trick, att springa med en hink med korn i och skramla. Då springer alla får efter – och alla kor visade det sig idag, till fårens stora förskräckelse. Fåren flydde till skogs och endast några få följde med in i fållan. Men när vi kom på att vi kunde avleda korna med hö en bit bort gick det bättre.

Vi lyckades samla ihop de fem tacklamm som ska åka slaktbil imorgon, det är alla som inte har gotlandsmammor. Tre tacklamm rekryterar vi i år, Hokus, Pokus och Filijokus. De får gå i trädgården på baksidan under vintern eftersom de inte ska betäckas.

Det är så stor skillnad på lammen beroende på ras. De som ska slaktas har suffolkmammor (elller suffolk/finullkorsning). De är superhispiga, helt otama och vill bara fly. De tre som vi ska behålla har gotlandsmammor. De är nyfikna, sociala och keliga. Vi är så nöjda med gotlandsfåren, trevliga djur, bra mammor, fina slaktvikter och superfina skinn.

Sen tog vi hem korna till stallet för första gången – jag kommer att ta in dem i stallet på kvällen och ta ut dem till hagen på morgonen. Det känns mysigt att ha dem inne, och jag gottar mig redan åt hur mysigt det blir för dem att komma in på kvällen till värmen och höet. Få bli borstad en stund och torka upp, och sen sova i lugn och ro.

Så nu har vi tackorna i sommarhagen, baggen i en box i lilla stallet, tacklammen som ska slaktas plus Rut (som är hängig och behöver vila) och Överlevaren (som inte ska slaktas) i andra delen av stallet, tacklamen som ska sparas i trädgården på baksidan, och kossorna i stora stallet. Grisarna i grishagen, hönsen i hönshuset, katten i tacklammens höhäck, hunden på sin fäll framför brasan. Alla barn är i Sixtens rum och slåss med varandra. Jonathan tittar på fotboll i soffan. Var sak på sin plats!

Kategorier
Får Grisar Kor Okategoriserade Slit och släp

Oktober 2019: geggamoja

Det jobbigaste höstvädret är regn och dis och geggamoja, och så har vi haft det hela hösten fram tills nu känns det som. För några dagar sen lättade det till slut och solen tittade fram, så skönt!

Längs insidan av staketet i grisarnas hage är det en bred vallgrav av gegga. Resten av hagen är fin, men grisarna äter numera all sin mat uppblandad med jord (vilket nog bara är nyttigt, och de bajar inte där så det är lugnt).

Jag tog upp potatisen eftersom halva trädgårdslandet står under vatten numera. Det blev hälften potatis hälften lera i högen. Mina stövlar och spaden blev flera kilo tyngre av all gegga som fastnade.

Och kossorna fick flytta till fåren i sommarhagen för det blev för geggigt för dem i vinterhagen – det är dåligt för deras klövar. De blev jätteglada över den nya stora hagen, alltså verkligen glada! Skuttade och sprang omkringen lång stund. Fåren är dock skiträdda för korna, men det ger sig väl.

Och nu är det mörkt till sju och så blir det mörkt igen vid fem, pannlampan på! Så jobbigt när dagarna krymper och man inte hinner med något ute.

Jonathan har byggt en klippstol och klippt alla fåren, baggarna har åkt till slakt och Överlevaren är kastrerad (det är han i klippstolen här ovan – han var orolig men blev lugnare av att få gömma huvudet i Jonathans tröja). Och så har vi köpt en massa spannmål till får, kor, höns och grisar så de klarar sig över vintern (eller i alla fall ett tag).

I helgen ska vi åka och titta på en bagge, morötterna ska upp, Morris hus ska städas ur och en del av stallet ska byggas om för korna.

Det är så mycket att göra hela tiden. Jag tror alltid att det snart ska lugna ner sig, men det gör det inte riktigt. Kanske när det blir vinter. Då blir det färre projekt, men mycket mer tid går åt till de dagliga sysslorna – att dra fram höbalar och hämta vatten till alla. I vinter blir det ju mycket med korna också, mocka och sånt som riktiga bönder gör.

Kategorier
Får Livet

Överlevaren – en överlevare

Överlevaren föddes i våras under vår mest kaotiska lamningsnatt någonsin.

Han var nästan död, men eftersom hans ena syskon redan var död när den föddes och den andra dog snabbt, gav jag mig fan på att han skulle klara sig. Han var helt slapp, andades svagt och rörde sig knappt. Jag gnuggade honom med hö i säkert en timme, sondmatade med råmjölk, fortsatte gnugga med en handduk…

Och till slut lyfte han huvudet! Han var det minsta lamm vi fått, kan ju knappt vägt över kilot. Så otroligt mysigt att ha honom innanför jackan, liten som en katt var han och så mjuk och fin.

Några timmar senare körde vi gåträning, och snart kunde han stå och dia själv, även om han knappt nådde upp.

Idag blev han kastrerad och får fortsätta sitt liv här hos oss på Lilla Ekens när de andra baggarna åker till slakt. Vi hade tänkt spara en bagge och kastrera för att ha som sällskap om vi tex skaffar en egen bagge, som ju inte kan gå med damerna jämt men inte ska vara ensam. Och såklart valde vi att spara överlevaren. Han är fortfarande minst av baggarna och han är en fegis (vi har i och för sig knappt umgåtts med baggarna i år), men ja, han är en överlevare.

Kategorier
Får

Nu börjar slitet

Nu är betet slut i tackornas sommarhage. Det finns fortfarande grönt gräs, men det räcker ju inte att det är grönt. Jag tror att det tappar mycket näring efter första frosten? Hur som helst så märker vi att tackorna är hungriga, för de kastar sig över höet som vi ger dem.

Nu börjar den slitiga tiden på året, som kulminerar vid lamningen i april och tar slut vid betessläppet i maj. Varje dag drar vi två stora baljor hö till fåren. Rullar bort sex tiolitershinkar med mat till grisarna på en cykelkärra. Och så rullar vi 20 liter vatten till bagghagen, och till tackorna, kanske varannan dag.

Men det är också en mysig tid som kommer, när man umgås mer med djuren. Till vintern flyttar djuren hem och lever nära oss, och tackorna blir alltid så keliga när de är högdräktiga, det är som att de söker upp oss på ett annat sätt då.

Den här säsongen ska jag försöka se djurskötseln som ett jobb, snarare än något jag måste stöka undan för att hinna med annat. Det är ju en stor del av vårt liv, jag ska försöka låta det ta plats utan att bli stressad.

Dessutom kommer det bli mycket mer att göra på gården i vinter eftersom… Äh, jag berättar det i ett eget inlägg imorgon. Haha; ”imorgon kommer en stor nyhet på bloggen”, sån klassisk teaser. Men det gör det! Stay tuned.

Kategorier
Får

Fårklippning DIY

En jobbig grej med att vara så småskalig som vi är, är att vi alltid är beroende av andra. Vi anlitar någon som tar hö åt oss, och någon som kör lammen till slakt, allt sånt vi inte kan göra själva. Det går ju bra men det är frustrerande att inte styra över sådant själv, jobbigt att hela tiden anpassa sig efter när andra har möjlighet att hjälpa till. Och så är det tråkigt att betala (även om jordbruksmaskiner förstås skulle vara väldigt mycket dyrare men…).

Fårklippningen brukar vi också betala för, men i år tänkte vi att vi skulle fixa det själva. Eller, Jonathan skulle fixa det. Han gick på en endagskurs i somras och skaffade sig ett hum, och så köpte vi en gammal fårtrimmer av grannen.

I söndags hämtade i hem fem pers. Vi tog de som först gick in i transporten, så det blev förstås Vera, Filijokus och några till. Här är Filijokus, första kvinna till rakning.

Det visade sig att det var väldigt svårt att få till de rätta greppen. Det finns ju vissa sätt man ska hålla fåret på för att hon ska bli passiv och inte sprattla och för att man själv inte ska behöva använda så mycket muskelkraft. Men eftersom vi inte har det rätta handlaget riktigt så blev det en hel del brottningsmatcher. Filijokus är ju relativt liten och lätt, även om hon sprattlade som en galning.

Vi skrattade så vi grät när hon var klar, hon ser så anskrämlig ut. Men det duger!

Lilla vän, haha!

Sen klev Vera fram och erbjöd sig, och det gick bättre. Faktum är att hon låg såhär en stund och nosade nyfiket på saltstenen och väggen medan Jonathan klippte hennes rygg.

Det var FRUKTANSVÄRT jobbigt för Jonathan att brottas med fåren och lyfta dem på olika sätt – de väger kanske 80 kilo och är väldigt starka, och dessutom vägde trimmern rätt mycket. Jag hjälpte till att hålla fast och det var också väldigt jobbigt. Fem får var på gränsen för vad vi klarade av. Men det gick bättre och bättre, fåren ser inte kloka ut nu men alla fem är klippta i alla fall! Snart tar vi fem till.

När de kom ut i hagen skulle alla de andra nosa på dem, de fattar ju inte riktigt vem det är eftersom mycket av lukten sitter i pälsen. Men Vera tycker ju att hon är samma person, hon måste ju undra varför hon blir så uppvaktad.

Kategorier
Får

Nyfikna djur

Den gulligaste egenskapen hos djur tycker jag är nyfikenhet. Jag vet inte varför, men jag blir lite rörd över deras intresse för att utforska nya spännande fenomen – som till exempel den här ställningen till mineralbaljan som Jonathan drog ihop.

När han ställde dit den kom alla 30 får och knuffades och klättrade på varandra för att nå fram till den nya installationen. Och så gott det var att äta mineraler ur den, jämfört med när den tråkiga baljan stod direkt på backen! Halva baljan fösvann i ett nafs.

Och apropå nyfikenhet – här kommer Filijokus med tungan i vädret för att smaka på min kamera!

Kategorier
Får Grisar Kalkoner Katastrofer av mindre eller större omfattning

Kalkonerna + otur i djur

Det senaste kalkonkläcket, i en ny flådig kläckare, gav två levande kycklingar. En dog på vägen ut (dessa två hjälpte jag att komma ut) och de andra nio dog i äggen. Varför är det så svårt med kalkoner! Deras ägg verkar vara mycket segare/hårdare än hönsägg, de lyckas inte ta sig ut helt enkelt.

Min idé är ju att köpa kalkonägg på våren och kläcka fram, föda upp dem under sommaren och slakta på senhösten. Men kanske borde vi istället skaffa en tupp och två hönor och hålla kalkoner året runt? Undra om de är bra på att ruva? Naturruvade ägg kanske har bättre kläckbarhet…

De två som vi fick är i alla fall väldigt gulliga! Kolla på den här nyfikna lilla filuren. Kommer dalta som fan med dem så de inte dör innan de är slaktmogna.

Vi har haft otur med djuren den här våren. Eller man kanske ska säga att det är djuren som haft otur, de har ju lidit mer än vad vi har. Först fick Agneta ett träd över sig, och till slut fick vi ta bort henne eftersom hon inte repade sig (så fruktansvärt!), sen hade vi en sjukt besvärlig lamning med massor av fellägen och två dödfödda. Sen ett misslyckat kalkonkläck som gav noll kalkonkycklingar. Sen blev Monika halt på ena bakbenet och kunde knappt gå alls (veterinären var här men hittade inget fel, och efter några dagar med smärtstillande hade hon repat sig), och nu det här halvusla kalkonkläcket. Nu vill vi att alla djur ska växa och frodas och må bra! Närmast ligger avskiljningen av lammen (alltid en pärs – och i år måste vi ta bort även tacklammen, mammorna måste få äta upp sig ordentligt efter att ha gett di åt trillingar), sen ska Monika grisa i månadsskiftet juli-augusti, inshallah! Önska oss – och dem – lycka till!