Idag har vi tagit ner några träd och släpat hem. Det är så tungjobbat nu med all snö, man går och pulsar upp till knäna, och fyrhjulingen och vedkärran kan vi inte använda.
Det är i alla fall väldigt vackert, och det känns så ljust, fastän det var mulet idag. Nu är vi mitt i djupvintern, som Mandelmanns säger, och så känns det verkligen. Allt är avstannat och djupfruset. Längtar tills det börjar spira lite liv igen.
Grisarna fick mat. Monika med rosa trynet tittar upp, Diana är uppslukad av maten. Det är nog bara jag som fortfarande tror att hon är dräktig – jag tycker att juvret har växt lite till. Det kan inte vara mer än tre veckor kvar i alla fall, sen har det gått för lång tid. Hoppassssss.
Vi tog ner ett stort träd i fårhagen så att fåren kunde gnaga på grenarna och äta knoppar. De älskar det, och jag inbillar mig att det är nyttigt, att alla näring finns i knoppen, tror ni inte?
Stackars fåren, de är värdelösa på att gå i djup snö. Smala ben och fötter som trampar rätt ner, stor mage som släpar i.
Kämpa Rut!
Rudolf är så fin! Hon ser absolut inte ut som ett gotlandsfår ska göra – de ska ha helt svarta skallar och silverlockig päls. Men jag tycker hon är fin! I år har vi betäckt tackorna med en leicesterbagge som är vit och har jättevacker päls. Så lammen kan bli svarta, vita, grå! Spännande. Längtar så mycket till lamningen, vi pratar om det varje dag. Så lååång tid kvar. Hur är det möjigt att det nästan är en hel vecka kvar av januari?
Kolla vad de trängs runt Jonathan! Ibland kräver de att få bli krafsade på olika ställen, och ibland vill de bara stå och luta kinden mot ens kind. Så otroligt mysigt! De är så lena och luktar så gott.
Det tog en stund för Agneta att haja att hon måste vinkla huvudet för att komma åt maten i den nya höhäcken, men det löste sig sen.
Nedan ytterligare ett försök att fota Dianas juver – som nu hänger och skvalpar lite.
Vatten till hönsen och tacklammen som går tillsammans på baksidan av tomten. Det är inte optimalt att de delar vattenhink eftersom hönsen slabbar så, men det går ju inte att hindra dem från att dricka ur samma. 
Tar in ägg – dagens skörd: ett.
Tur att jag tog med korgen.
Det här är väl det sorgligaste man har sett! Mitt försök att pynta vårt fulaste bygge någonsin med julbelysning! Så deppigt. Men det är fint när det är mörkt!
Tacklammen får hö…
… och gullegrisarna får sin goda gröpe. De hör skramlet från hinken när man är på väg och kommer sättande! Eller, de springar faktiskt alltid fram. Om en granne går förbi ute på vägen springer de alltid dit för att hälsa. De är så nyfikna.
Sen går vi till tackorna borta i sommarhagen och fyller på vattnet och river fram nytt hö åt dem i höhäcken.
Fåren själva stod och tryckte uppe i skogen och hade ingen lust att hälsa idag. 
Den här vyn från fårhagen mot stora vägen är så fin! Förutom att ingenting egentligen är fint i det här vädret.
Men en bra sak med november är att man ser saker som annars är täckta av lövverk. Som den här gulliga mossbetäckta bergsknallen bakom Morris hus!
Och vi kom iväg. Det gick bra att köra.
Och eftersom Jonathan är bra på att backa gick det hur smidigt som helst att ställa in balen i vår hembyggda rundbalshäck.
Nämen titta vad vackert det är nu med alla höstlöv! Om två veckor är träden kala och marken består av brun sörja. Men idag njuter vi! Och ser ni stättan där borta?
Hej Vera, först fram som alltid!
Skrotnisse hittade en spjälsäng på logen och byggde ett skydd för flädern så fåren inte äter upp den.
Härinne har han byggt två fina foderbord av sargen från hockeyrinken i barnens förra skola, som vi var med och rev (inte skolan då utan hockeyrinken). Väldigt genuint, lantligt och romantiskt!
Kom in fåren! De verkar trivas här, ströbädden var full av sovgropar. Ska bli mysigt att gå in hit och gosa med dem när det regnar ute.
