Igår började hönsen värpa igen efter ett långt uppehåll. I morse låg det två fina bruna ägg i redet från våra maraner som kläcktes i våras. Jag hämtar ägg varje dag nästan året om, men ändå kan jag fortfarande fyllas av sån tacksamhet när jag lyfter på luckan och hittar några i redet. Det är så simpelt, men så otroligt symboliskt – och det kändes så hoppfullt att det nya året började med ägg! Det finns liv mitt i djupvintern, det kommer en vår.
Vi firade lugnt med min syster och hennes familj igår, åt tjälknöl gjord på grannens kossa, lekte charader och smällde några raketer. Dödstrött idag ändå – jag planerar att kolla klart på Min fantastiska väninna och börja städa ut julen i sakta mak.
Under året som ligger framför oss kommer mycket tid (och pengar) investeras i Bodils rehabilitering. Vi kommer att få lamm i april, och förhoppningsvis kultingar innan dess (men nu börjar man ju undra). Kycklingar i vår såklart! Jag och Jonas vill göra ett nytt försök med kalkoner (den sista dog helt oförklarligt strax före jul, snopet, för den hade vi tänkt äta till nyår). Vi ska försöka odla smartare, satsa på det vi äter mest av och skala ner på det andra. Jag vill slänga mindre och ta tillvara mer, både mat och annat.
I övrigt ska vi inte ha några stora projekt utan bara jobba med löpande underhåll och det vanliga vardagsarbetet på gården.
Åh vad jag känner mig pirrig och förväntansfull när jag skriver det här!
Tror jag ska köpa krukor och sätta mina amaryllislökar ikväll.
Och imorgon sätter jag upp julbelysningen ute. Finns ju ingen anledning att vänta med det, när det ändå är så mörkt och trist. Eller hur? Jag låter gärna belysningen sitta kvar en bit in i februari för att maxa myset. Det är ju inte precis så att mörkret är över för att julen är det.
Okej, julbaket får vänta lite.
Förra året krävde min coola lilla rebell att få vara stjärngosse i luciatåget, och efter mycket tjat gav den konservativa läraren med sig. Här ser ni segrarens leende! Obligatoriskt att sova med flätor natten till lucia.
Såna här kommer alltså inte hittas på marken i växthuset nästa år. Ej heller några förvuxna gurkor eller tomattjuvar. Så härligt det ska bli!
