Jag har ett väldigt roligt jobb, kan knappt tänka mig bättre egentligen. Ändå får berget av jobb som ligger mellan mig och jullovet just nu mig att vilja gråta. Vill bara ha det överstökat så jag kan ägna mig åt det här:
Tända ljus, äta mat och godis, spela spel och läsa med barnen, gå på promenader, sitta framför brasan med en bok, sova på morgonen… Ja, ni vet.
Men tills dess: bit ihop! Bara 35 arbetsdagar kvar!
När vi började prata om att flytta från vår lägenhet i Kärrtorp så drömde jag om ett radhus i Bagis. Jonathan pratade om en gård, men jag tyckte han var knäpp. Sen började vi kika på riktiga hus, och för att vi över huvud taget skulle ha råd så behövde de ju ligga en bit ifrån stan. Plötsligt började vi ändå kolla på gårdar (Jonathan har Underbara Clara att tacka för att han fick som han ville) och så var vi hux flux norr om Norrtälje på Hemnetkartan. Och ju mer jag tänkte på det desto trevligare verkade det att bo på landet. Jag föreställde mig att livet skulle vara enklare på nåt sätt. Och jag har alltid tyckt om att vara hemma och fixa. Jag skulle såklart fortsätta frilansa, fast från arbetsrummet på min gård.
Så hamnade vi här! Jag hade lite ångest först för att det var så himla långt från Stockholm, och Jonathan började genast prata om höns och får och allt möjligt, men jag tyckte han gick för långt. Ja okej, höns då. Men nu börjar jag tänka att det kanske är rättså trevligt med får? Man får gott kött och fin ull och så kan man sälja lite kött också kanske. Och så är de ju söta. Men inte grisar, de luktar väl illa?
Ju mer jag tänker på det, desto mer sugen blir jag på att vara självförsörjande på grönsaker och kött och saft och sylt och sånt (ett himla tjat), och så driva någon slags business här på gården tillsammans med Jonathan och försörja oss på det.
Då kommer min hjärna få vara ifred från allt brus, och då kan jag skriva en roman!
PS. Tack för pengarna CSN. Och tack Stockholms Universitet för idéhistoria, svenska och en fil kand i journalistik! Det var kul och intressant alltihop. Ajöss!
Nä, jag kände mig faktiskt inte redo för höst efter den här sommaren. Men det är ju bara att gilla läget – och de här bilderna från förra hösten gjorde mig ändå lite sugen på skogsutflykter, brasmys, inomhusfix, tända ljus, frostmorgnar och äpplen. 
Märkligt ofta sen vi flyttade hit tänker jag på Tomtebobarnen – när vi sätter dörr för stugan till exempel, eller nu när vi börjar samla på oss ett litet vinterförråd.
Jag gillade Tomtebobarnen jättemycket när jag var liten – mina föräldrar läste inga proggiga barnböcker om hur barn blev till eller hur man gjorde en egen demonstration, utan vi matades med klassikerna.
(Förutom den om mamman som hade pms – mamma menar att den ökade vår förståelse för henne väldigt mycket, men jag minns mest att den var konstig och lite obehaglig.)
På köpet fick vi en ganska dammig bild av barnuppfostran, föräldraskap och könsroller – det var mycket barnaga, blida mödrar och stränga fäder i böckerna (fast när jag läser Tomtebobarnen för mina barn byter jag plats på far och mor – hips vips är det mor som är stark och modig, och far är rar och blid.).
Hur som helst! Vinterförrådet, gällde saken. Tur att vi inte ska leva på det, för då skulle vi svälta ihjäl. I år blir det inget överflöd direkt. Men lite kantareller, blåbär och spenat kommer finnas i frysen i alla fall. Och äppelmos. Och lite rabarbersaft och svartvinbärssaft har jag kokat, även om vi dricker upp den direkt. Mest äter vi vår lilla skörd à la minute så att säga.
Hönsen får i alla fall rejält med torkade nässlor i vinter!
Nästa år hoppas jag på en större skörd av jordgubbar, hallon, rabarber, körsbär och svarta och röda vinbär, så att vi kan göra massor av saft och sylt. Och så ska vi odla rotfruker som vi kan förvara i jordkällaren. Och grönsaker som vi kan pickla.
Allra mest har vi nog gjort ute under det första året – och Jonathan har gjort mest. Mycket har handlat om investeringar och nödvändiga reparationer, men vi har också tagit små steg mot vårt mål att bli (typ) självförsörjande på mat. Det här har vi gjort:
Ved. Under hela hösten och vintern tog vi ner en massa träd, sågade och klöv och kastade till stora vedhögar. Ett jävla slit faktiskt, både tidskrävande och jobbigt. På vårkanten köpte vi ett lass timmer istället för att ta ner egna träd, och det var ju enklare såklart. Men vi får se hur länge vi orkar hålla på – Jonathan är sugen på bergvärme, och jag är också sugen på att lägga tid och energi på annat.
Köpt grejer. En traktor, en fyrjhjuling med kärra, vedkap, klyv, mängder av verktyg och redskap… Dyrt, men väldigt kul! Har aldrig kört traktor (eller fyrhjuling) förut, och trodde nog aldrig att jag skulle äga någon.
Odlat. Den här sommaren blir odlingarna på experimentbasis, vi ser vad som funkar och inte, vad som växer bäst var, hur vi kan förbättra och skala upp till nästa sommar. Allt har inte varit framgångsrikt, men det växer en hel del. Vi har börjat skörda så smått, vilken lycka!
Lagt om det jävla ladutaket. Vi har en liten liten bit kvar på baksidan, den gör vi nästa vecka, sen tar vi ner byggställningen, och det ska bli så skööönt. Fast nästa sommar ska vi göra boningshuset – gulp.
Byggt ett växthus. Eller i alla fall ett temporärt växthus. Det har inte direkt växt så det knakar därinne, men det beror nog mer på bristen på sol och värme än på själva växthuset. Här kan jag inte ta någon cred alls – det här jobbet gjorde Jonathan och Ines helt på egen hand.
(Uppsnappat: ”Ines, vad tror du om att lägga en tvärslå här så att plasten inte blåser upp?” ”Jaa, alla ingenjörssätt är bra… (paus, snabb blick på mig)… Och journalistsätt.”)
Byggt ett hönshus och skaffat höns. Det är verkligen väldigt kul med höns! Och fortfarande känns det så lylligt att gå ut och hämta ägg varje dag – vi får sex ägg om dan av våra åtta höns (vi hade nio, men den mobbade Mumin fick flytta till våra vänners hönshus istället). Över dem alla vakar den ståtliga tuppen Sune. Han är så snäll och omhändertagande – plockar vinbär och drar fram maskar åt sina damer, och om någon kommit på villovägar och står och ropar nånstans så går han och hämtar henne och visar vägen tillbaka till de andra. Väldigt kul att se!
Enda nackdelen är att de skiter överallt.
I framtiden behöver vi lägga om taket på lilla ladan, renovera fönstren på boningshuset, göra om avloppet, bygga ett riktigt stort växthus, ett nytt hönshus…
Och så hoppas jag att vi kan skala upp odlingarna ordentligt, och Jonathan vill ha får och odla svamp (!).
Bin vill vi också ha – de ger honung och räddar världen.
Det vore verkligen fint om vi kunde ha någon liten inkomst av gården, så man kan skala ner litegrann på jobb utanför hemmet.
Man ska ju vänta ett år innan man gör några ingrepp i en trädgård sägs det, och det är nog klokt. Till exempel petade jag och Ines ner en massa tulpanlökar i vad som visade sig vara en pionbuske i höstas…
Men det är inte bara därför vi har väntat med stora projekt trädgården, utan för att vi har haft fullt upp med annat. Men lite har vi gjort i alla fall:
Tagit bort sly. När vi köpte huset såg vi inte ens äppelträden för all sly omkring dem. Baksidan var helt täckt så när som på en smal remsa närmast huset, så det kom aldrig något dagsljus genom fönstren. Vilken skillnad det blir när man rensar lite!
Beskurit äppelträden. Eller vi hade två nissar från Kröns trädgård här som gjorde det. Vi var rädda att göra fel, särskilt som det inte gjorts på länge. Ska nog köpa en bok i ämnet så att vi kan göra det själva i fortsättningen.
Planterat blåbärstry. Vi är himla nyfikna på det, men dessvärre åt hönsen upp vartenda kart i år. Nästa år får vi skydda dem bättre.
Planterat ett körsbärsträd. Vi misstänkte att trädet på gaveln var ett körsbärsträd – det fanns inte ett enda bär förra året, så vi visste inte. Men vi chansade och köpte ett till träd och platerade intill, och det verkar ha gjort susen, för nu har vi massor av kart på det stora. Körsbär alltså!
Anlagt ett hallonsnår. Vi tog bara skott från svärmors snår, och de verkar ha tagit sig fint. Några bär får vi i år, hoppas att det växer till sig till nästa sommar. Drömmer om massor av hallon att göra saft och sylt och paj av.
Planterat en fläder. Mmmm! Har blivit lovad blommor redan nästa sommar av en som vet. Flädersaft är godaste saften ju!
Påbörjat en syrenhäck. Jag var så fruktasvärt avundsjuk på alla som hade stora blommande häckar på försommaren. Vi har tagit bort delar av den fula almhäcken som omger vår trädgård och satt små syrener istället. Jag har hört att de står stilla de första åren – så frustrerande! Jag som hatar att vänta.
Satt en ros. Fina fantastiska New Dawn som kommer att klättra på Morris hus – så fint med de rosa gräddbollarna mot den faluröda väggen! Även den kommer visst stå stilla några år innan den sätter fart, suck. Men jag blev riktigt upplivad när jag fick den i present, jag kom mig aldrig för att köpa någon själv, det kändes som ett stort steg på nåt fånigt vis – det är mitt livs första ros!
Jag har massor av fantasier för trädgården i framtiden: jag vill ha grusgångar och pionrabatter, och röda rosor som klättrar på huset. Och så vill jag göra iordning kring äppelträden, vi tänker oss ett stenparti i slänten – träden ligger lite på en höjd – med blommor och örter. Och under äppelträden vill jag ha en liten stenläggning med en utemöbel i gjutjärn där man kan sitta under heta högsommardagar med utsikt både ned mot trädgården och vägen och ut mot ägorna. Kommer bli fantastiskt!
… får illustreras av lilla toan, det enda rum som känns helt färdigt (typ – toalocket är nu bytt mot ett svart).
Det var så skönt att flytta in i ett hus som ändå var i okej skick. Naturligtvis inte som vi ville ha det, och visst finns det en miljon grejer att göra och fixa, men vi behövde inte börja med att bryta upp köksgolvet eller så.
Under året vi har bott här har vi:
Tagit bort en vägg i arbetsrummet. Förra ägarna hade delat av rummet så att det inte skulle vara ett genomgångsrum, och istället gjort en smal korridor mellan hallen och vårt sovrum, där vedspisen står. Mycket märklig lösning, även om man förstår syftet. Det blev jättestor skillnad såklart efter att vi tagit bort väggen! Jag älskar mitt arbetsrum, vedspisen och utsikten genom fönstret.
Renoverat badrummet. Nästan helt klart. Jag har inte visat några efter-bilder eftersom badkaret inte är på plats, dörren inte är färdigmålad, krokar inte är uppsatta… det känns roligare att visa när det är helt klart. Men det är otroligt fint! Älskar golvvärmen, älskar takduschen, det stora handfatet på pelare… Ska bli kul att visa så småningom!
Tapetserat lilla toan (se ovan). Jag vet inte riktigt varför jag blev så besatt av att göra det minst viktiga projektet först. Kanske för att det kändes hanterbart, det var inte övermäktigt och det gav en skön känsla att ha ett utrymme i huset som jag var helt nöjd med, även om det bara var muggen.
Fixat i hallen. Jonathan byggde en bänk under fönstret och satte upp två nya hatthyllor, en till oss och en till barnen. Jag köpte korgar och organiserade allt så fint. Naturligtvis är det alltid kaos ändå, men ändå finare och mer praktiskt än förut.
Utöver det har vi ju gjort en massa småförbättringar, satt upp hyllor och lampor, sotat skorstenen och såna saker.
Närmast på tur står vardagsrummet – som jag i höstas kallade ”vinterns projekt”, haha! Jag ska slipa golvt och tapetsera, och Jonathan ska platsbygga bokhyllor och vitrinskåp. Och så måste vi fixa bra belysning därinne, det rummet är jättemörkt. Innan jul ska vi i alla fall vara klara! Fantiserar redan om hur fint det kommer vara när det är julpyntat.
Vidare vill jag bygga om köket på sikt – det är inget direkt fel på det, men det är slitet och lite sunkigt. Kylskåpet är gammalt och inte tiptop, detsamma gäller spisen. Vill ha nya köksskåp, stor kyl, ny spis, en marmorskiva under fönstret som arbetsbänk (fantasi, det kommer vi inte ha råd med), röd/grårutig linoleummatta (om det går att lägga in, golvet är så ojämnt). Och så vore det underbart om det gick att få in vedspisen som vi hämtade på en bortskänkesannons på Blocket – en sån där vit emaljerad spis, från 40-talet gissar jag, det skulle bli så fint och mysigt att elda i köket kalla vintermorgnar! Men murstocken ligger lite knepigt till, får se om det går att lösa.
Sen beöver vi dra om elen i hela huset och lägga om taket, och jag skulle vilja tapetsera alla väggar och slipa alla golv… Ja, och en massa andra saker. Men det känns faktiskt bara härligt och inte alls betungande att ha allt detta framför sig, vi gillar ju projekt.
Är det nåt jag inte har så är det tålamod. Jag står inte ut med att vänta, allt måste hända nu! Varför odling inte är min starkaste gren – ingenting händer direkt, och allt måste vårdas på tråkiga sätt, som att till exempel rensas från ogräs. Två saker som gör mig grön av avundsjuka när jag kikar in i grannarnas trädgårdar:
Lupinerna. Jag skulle så gärna vilja ha en lupinbacke här hos oss. Jag köpte lupinfrön, men det visade sig att de blommar först andra året – det stod jag inte ut med, så jag förgrodde några frön för att skynda på processen. Såhär ser de ut just nu:
Syrenerna. Vad är vackrare och försomrigare och mer skolavslutningsnostalgiskt än syrener? Vi har en liten buske som växer inne i hönsgården och i skuggan av ett jättelikt träd, men under våren har jag (och svärmor) flyttat delar av den, och satt några nya skott (plantor? buskar? chansar på termerna här). Jag tänker att hela trädgården så småningom ska vara omgiven av en sån där pampig doftande syrenhäck:
Men i år blommar inte en enda syren, såhär löjliga är de:
(Hulken stack in huvudet, den linslusen. Hönsen kommer lubbande så fort de ser mig i trädgården.)
Jag orkar INTE vänta ändå till nästa sommar på lupinerna – funderar på att helt enkelt gräva upp ett stånd ur nåt dike och placera här hos mig.
Syrenerna vet jag inte vad jag ska ta mig till med, förutom att stjäla en stor bukett varje gång jag är i mammas trädgård.
I helgen skrapade jag färgen från en gammal dörr som vi ska ha till badrummet, och jag tänkte på alla människorna som målat den genom åren – i vitt, guldockra, grönt, rosa. Sånt är så spännande tycker jag – att riva en tapet och se spåren från en annan tid i tapeten där under, eller att se märkena från spiskåpan på murstocken som kom fram när vi rev badrummet och förstå hur köket såg ut förr.
Jag tror att min fascination för spåren från förr har sitt urpsrung i Tordyveln flyger i skymningen, Maria Gripes bok som gjorde ett djupt intryck på mig när jag läste den i tioårsåldern. Jag skrev mängder av brev till eftervärlden som jag gömde på olika ställen (och försökte glömma bort, men såklart gick och slet upp efter några veckor).
Hur som helst så slog det mig att vi ju är i full färd med att lämna våra avtryck här på gården, och samtidigt ta den i besittning. Först nu börjar jag känna att allt det här verkligen är vårt, att vi formar det så som vi vill ha det, steg för steg.
Jag ser fram emot att gå runt här om några år och liksom verkligen känna hela gården och naturen – jaha, nu borde nog snödropparna titta upp vid den där gaveln, och oj vad syrenen har vuxit, och förra året fick vi ju mycket mer äpplen och sånt.
Vår granne berättade vad Ekebys byäldste hade sagt en gång;
”Jag skulle aldrig kunna bo i Stockholm för där händer det ingenting. Här går man mellan huset och vedbacken, och alltid har det hänt nåt.”
Till slut tog vi oss samman och satte oss för att planera vår allra första odlingssäsong! Jonathan är ju praktiskt lagd och har gröna fingrar, men han har egentligen aldrig odlat något annat än krukväxter. Min odlarerfarenhet sträcker sig till de plastbaljor mamma gav oss att ha på balkongen när vi var små. Vi krattade gångar med en gaffel, sådde fröer i rader, skrev på glasspinnar vad vi planterat, vattnade och väntade. Frampå sommaren var hela plastbunken övervuxen med grönt och vi ryckte på måfå upp något och fick en förkrympt morot eller rädisa i handen. Inte mycket att bygga vidare på med andra ord.
Hur som helst började vi med att göra en önskelista, och så tänkte vi att vi skulle sovra utifrån den. Det slutade med att vi klickade hem allt och lite till. Det var ju den lätta biten…
(Vet mycket lite om sorter här, valde det som hette härdigt, lättodlat eller gott.) Utöver detta tänker vi oss potatis, tomater, jordgubbar och smultron, plus rabarber, hallon och plommon. Vi har ju redan svarta och röda vinbär och äppelträd. Vilken fest! Alternativt: vilken besvikelse.