Kategori: Gnäll

Kategorier
Gnäll Livet

Noll knop gjorda

Jag har opererat knät och är ordinerad vila. Det är helt sjukt! Jag ska alltså ligga i min säng och inte göra någonting? Jag är väldigt frustrerad, känner mig överflödig, får dåligt samvete för att Jonathan mjölkar och sköter allt utöver sitt vanliga jobb medan jag ligger och latar mig. Till på köpet har jag inte ens ont i knät, så det känns verkligen olagligt att ligga här.

Jag borde göra bokföringen, fylla i stalljournalerna, göra en planering för hösten, blogga och klippa några filmer. Men så råkade jag börja titta på Downton Abbey…

Idag ska jag i alla fall plugga med Ines som har hemstudier, och så ska jag klippa en film om när vi gör ost! Imorgon ska jag mjölka för första gången på en vecka.

Kategorier
Gnäll Slit och släp

Upp igen!

Idag sken solen, hurra! Bodil har kvicknat till efter kastreringen och deppar nu för att hon inte får gå ut och leka.

Jag önskade i morse att vi hade ett vanligt svenneliv där vi kunde äta frukost länge och läsa hela DN, och sen gå på långpromenad med hunden eftersom solen sken. För det mesta älskar jag vårt liv, men vissa dagar önskar jag att det inte var så mycket som jag måste göra jämt.

För idag stod ladutaket på schemat; vi reste byggställningen och jag klättrade upp. Usch vad osugen jag var på det! Vi har ju lagt om taket en gång redan, och varit uppe och renoverat den äldre delen av taket vid ett annat tillfälle, och varje gång måste man ju resa den där sabla ställningen. Nu blåste ju delar av taket av för två veckor sen, så det var bara att sätta igång…

Det är väldigt hemskt för Jonathan när jag är däruppe eftersom han är så höjdrädd. Han klättrar upp till första våningen på byggställningen (två meter), och där rör han sig i slow motion med böjda knän och håller i sig med båda händerna, som en gammal gammal man…

Men det gick bra! För mig alltså. Jag rev ner en trasig nockplåt och en trasig takplåt och så skruvade jag dit ny läkt (eller egentligen riktiga brädor – misstaget vi gjorde förra gången var att skruva fast takplåtarna i den befintliga läkten, som ju var gjord för att hålla tegelpannor… Och nej, det höll inte). Precis när solen sjönk bakom trädtopparna var jag klar med läkten. Hade det varit sommar hade jag hunnit lägga plåtarna också. Men det blir nästa gång.

Det känns så tröstlöst att göra om jobb man redan gjort, men samtidigt skönt, har haft ont i magen varje gång det regnat de senaste veckorna eftersom det regnar rakt ner på logen.

Kategorier
Gnäll

Sjuk. Mer gnäll.

Förlåt men det blir mer gnäll. Jag önskar att jag kunde vara en sån där härlig person som skapade mys för sin familj i svåra tider, men nu är jag bra jäkla less ändå. November är jobbig nog som det är, utan pandemi. Men nu är allt roligt förbjudet och jag orkar inte se en enda skogspromenad till i sociala medier. Det ENDA jag vill är att träffa mina vänner på ett normalt sätt, bjuda hem folk, gå ut och äta… Ja kanske rentav resa någonstans? Åka till badhuset med barnen. Gå på bibblan! Herregud. Dessutom känns det obehagligt att spridningen är så otroligt stor, känner många som är coronasjuka just nu.

I alla fall. Anledningen till att jag gnäller extra mycket är att jag har blivit sjuk (inte jättesjuk på något sätt, en vanlig förkylning, ont i halsen osv), och jag lyckas inte få något test så jag vet inte om det är the big C. Måste därför isolera mig för säkerhets skull – inte åka och handla (vilket är ungefär den enda aktiviteten jag gör utanför hemmet ändå i dessa tider), inte åka till rekoringen på måndag (det är tråkigt på riktigt att avstå ifrån), inte meka med traktorn med grannen i helgen som planerat…

Det enda som är bra med att vara sjuk är att man med gott samvete kan ta ett bad och läsa bok och äta godis mitt på dagen medan de andra röjer i skogen och bygger grisarnas nya hage.

Hoppas jag mår bättre imorgon, då ska nog Peggy och Pia få flytta till sin fina skogshage, och det ska bli så kul att se dem inspektera den. Den blir jättefin och det finns massor av kul för dem att greja med – grenar och stenar och en egen liten bäck. Nästa inlägg får handla om det, garanterat gnällfritt (om inget hemskt händer).

Kategorier
Gnäll

Torsdag den 12 november

Jaa, vad ska man säga. November är den rövigaste månaden, 2020 är det rövigaste året. Idag när jag vaknade var det svart, sen blev det grått (tydligen är det högrtyck som gör att vi aldrig ser solen? Hur är då ett lågtryck i november…?) och plötsligt var det svart igen. Både korna och hönsen går in vid tretiden.

Idag har jag ägnat förmiddagen åt rekoringsarbete; svara på frågor, skicka bilder på fårskinn, skriva namn på lammlådor och räkna ut vad folk ska betala. På eftermiddagen har jag städat, och det behövdes! Och just det, bilden däruppe ja, jag bytte lakan, och de nya lakanen har hängt ute och torkat någon gång i en avlägsen forntid. De doftar sommar. Ett sting av vemod!

Men! Det enda man kan göra är att, som Underbara Clara skriver idag, börja smyga igång julmyset. Ska i alla fall börja lyssna på Tommy Körberg!

Och börja fantisera om det här…

Kategorier
Döden Gnäll Katastrofer av mindre eller större omfattning Kor

Vilken vecka

För mig är det ingen större skillnad på heg och vardag – är det helg så är barnen hemma också, det är väl det. Så fredagar är inte så speciella för mig som de är för folk med vanliga jobb, men nu känns det ändå skönt att den här veckan är slut! Den har känts lite såhär:

De här två döda mössen låg utanför vår ytterdörr i säkert två dagar. Välkomna hem till oss liksom.

Här är veckan som är anledningen till mitt gnäll:

Måndag: död och förstörelse.
Det blåste som fan. Delar av vårt ladutak blåste av. Vi körde sista gänget med lamm till slakteriet. Stackars Mållan som är så spruträdd fick en spruta.

Tisdag: mer död.
Melissa slaktades och lämnade en stor blodpöl på gårdsplan. Mållan fick spruta. Det är jobbigt att sätta fast henne och ge henne sprutan för att hon får sån panik.

Onsdag: missförstånd och misshandel.
Jag gick upp klockan fem och åkte med Bodil till veterinären för kastrering. När jag var nästan framme ringde Jonathan och berättade glatt att Bodil spytt på natten. Såklart ville de inte söva henne då, så jag fick åka hem igen. Vi sprutade Mållan igen.
Jag föll handlöst baklänges när vi skulle rulla in en torvbal i ladan och satte mig pladask på kanten av en lastpall och fick århundradets största blåmärke på röven.

Torsdag: spruta och knäppis.
Mållan fick sin sista spruta! Men det jobbigaste i torsdags var att åka och köpa en hövändare hos en riktigt skum person som pratade väldigt mycket om att han fått morfin en gång och råkat säga att han skulle skjuta Stefan Löfven, och då hade poliser stormat hans hem…

Fredag: tandis.
Jag drog ut en visdomstand. Som tur var visste jag inte när jag åkte till tandis att den skulle dras ut, det bestämde vi där. Tycker det är superläskigt att dra ut tänder, men tandläkaren och sköterskan var snälla och sa åt mig att andas lugnt och att allt skulle gå bra. Och det gjorde det!

Men nu tar vi helg! Ikväll blir det fredagsmys och imorgon vaknar vi till beskedet att Joe Biden vunnit valet i USA och världen kan bli lite lite mer normal mitt i allt det onormala. Eller hur?

Kategorier
Gnäll

Mörkersmockan

Visst, det är jobbigt för alla när dagsljuset försvinner och vi börjar vår förtvivlat långa becksvarta resa mot våren. Men här ute famlar vi bokstavligen i mörkret. Varje år i oktober blir jag överrumplad, nu är det pannlampa på om man vill hämta middag efter klockan 16. Det gäller att ha alla sysslor gjorda före middagen – hela djurrundan, stänga om hönsen och kanske till och med gå ut med hunden – så att man kan falla ihop direkt efter middagen.

Och kossorna har redan förvandlat vinterhagen till ett ler- och bajsbad. Jag hoppas hoppas på en snörik gnistrande vinter! Hellre knacka hål på isen i djurens vattenhinkar flera gånger om dan än att klafsa runt i geggamoja.

Imorgon hoppas jag att jag hinner sätta upp julbelysningen på altanen. Tycker det är fritt fram för utebelysning vid allhelgona ungefär – det gör ju så otroligt stor skillnad. Och det enda rimliga sättet att klara sig igenom det kommande halvåret är ju mängder av mys!

Kategorier
Gnäll Höns Kalkoner

Hos fjäderfäna

Den enda kalkonen (två kläcktes, en dog) har bott med en hönskyckling i en egen liten hage i hönshuset ett tag. Igår släppte jag ut dem för att se vad som hände.

Inte så mycket, de satt här och tvekade en stund och hoppade sen ut. Gick runt i hönshuset och pickade nyfiket (tänk att allt de sett av världen är insidan av den där hagen, fatta allt som finns där ute som de inte har en aning om!), och hönorna verkade vara snälla mot dem.

Sen började jag fundera på sommarens hatprojekt – det nya staketet. Hönsen (och ibland fåren) går ju på baksidan av tomten, och på något sätt måste vi få dem att stanna där. Staketet vi har nu, det här…

… är ju varken vackert eller funktionellt, men då ska man betänka att det förra var ännu fulare.

Nu ska jag försöka bygga något som är tillräckligt snyggt för att stå i en trädgård och samtidigt tillräckligt utbrytningssäkert för att hönsen inte ska flaxa över det. Jag tror de kan flaxa över i princip vad som helst. Men tänker att det viktigaste är att de inte kommer på att de kan flaxa över, då låter de nog bli. Det nuvarande staketet håller de flesta på rätt sida, men rätt vad det är så är det någon jäkel som rymt och sprätt upp rabatten, alla rosor, smultronplantonra och kryddodlingen. SUCK.

Någon föreslog att vi skulle vingklippa hönsen, men det låter verkligen brutalt? Inga bra associationer till det ordet direkt.

PS. Glömde att berätta om katastrofen – räven var här! För någon vecka sen kom grannen och knackade på när vi satt och åt frukost och sa att räven var i trädgården och hämtade höns. Vi rusade ut, släppte ut hunden (som inte märkt något alls, men däremot dagligen skäller ut en stackars joggare som passerar på vägen utanför) men för sent. Räven var borta, liksom flera hönor och tuppen. Vi satte på elen i staketet och började stänga in hönsen på natten. Vi är så slappa med sånt eftersom vi så sällan har rovdjur här, men vi måste bli bättre på att skydda våra äggleverantörer! Hoppas en av kycklingarna är en tupp…

Kategorier
Gnäll

Majstressen

Varje år vid den här tiden drömmer jag om att vara pensionär. Jag skulle vilja vara ute hela dagarna och inte ha en massa jobb och en massa barn som tar en massa tid.

Jag vill rensa klart trädgårdslandet och så allt som ska i jorden, gå med grästrimmern och röja upp, plantera en äppelträdsspaljé, städa upp allt skräp som ligger överallt och åka till tippen med det, röja på baksidan av trädgården och elda upp alla avgnagda grenar som ligger kvar efter trädbeskärningen och fårens efterbehandling, städa i grisarnas vinterhage och ta bort all bråte de bökat upp (markduk, plastsäckar, bildäck (!), slangstumpar med mera), bygga en trädgårdsgunga av lastpallar till stora eken i trädgården… Och förstås lägga mig i den och lyssna på fågelkvittret och humlesurret.

Men idag ska jag skriva klart en text och åka på möte i Jonas skola, imorgon ska jag till tandläkaren i Stockholm med Ines, på onsdag har jag en intervju inbokad… Skulle vilja pausa livet för att hinna med allt.

Vad ska ni göra den här veckan?

Kategorier
Gnäll

Pausat

Allt är på paus. Våren, lamningen, livet. Sen den 29 mars är jag uppe på nätterna och glor på tackorna, ingen lammar och jag vacklar runt som en zombie på dagarna helt i onödan. Har planerat så att jag har extra lite jobb de här veckorna, men snart måste jag börja jobba igen, fastän bara en tacka har lammat.

Den där baggselen med krita som märker tackorna när de blivit betäckta, det är ju bara humbug. Doris lammade flera dagar innan hon skulle enligt märkningen, och Bella som skulle lammat absolut senast 8/4 har fortfarande inte lammat.

Dessutom äter jag av vår nödmat (som vi skaffat för naturkatastrof eller zombieinvasion), burkravioli, för att jag inte orkar åka handla.

Livet är en röv, vädret är en röv, alla tackor utom Doris är också rövar.

Kategorier
Gnäll Slit och släp

Takhelvetet

Vi slet så med att lägga om ladutaket för några år sen, det känns som att vi höll på hur länge som helst och bar ner tegel och skruvade upp plåtar. Jag gjorde jobbet på taket eftersom Jonathan är höjdrädd. Och tja, vad ska jag säga, det var första gången för mig och det blev inte perfekt. Någon nockpåt har väl flaxat iväg, även om det mesta verkar sitta fast.

Halva taket hade redan plåt så den gjorde vi inget med. Men nu har spikarna i den gamla plåten börjat släppa, när det blåser så lyfter taket som ett sabla segel.

Så igår reste vi byggställningen igen och jag klättrade upp.

Jag är egentligen inte höjdrädd, men det här är faktiskt lite läskigt även för mig. Det är högre än det ser ut – varje våning i byggställningen är två meter. Jag märker när jag klättrat ner efter ett par timmar att jag är helt slut, förmodligen för att jag spänner mig hela tiden.

Det är hur som helst värre för Jonathan. Här står han och försöker knyta fast en plankbit som jag behöver i ett snöre, utan att titta för att han inte vågar rikta blicken uppåt.

Utsikten är i alla fall fin! Det är väldigt härligt att ta en liten paus och sitta och glo på allt ur en ny vinkel. Närmast till vänster syns grishagen och grisarna, på andra sidan uppfarten vårt trädgårdsland.

Åt andra hållet ser man fårens vinterhage (och fåren – men man ser skuggorna mer än själva fåren).

Jag tröttnade igår när jag för andra gången tappade ner biten till skruvdragaren. Så nu ska jag ut och ta itu med resten, bara det slutar snöa…