Morgonen igår var så fin! Strålande solsken, massor av nysnö och behagliga tre minusgrader. Hunden var glad och vild och jag hade massor av utomhusbestyr. En sån där morgon då jag dröjde mig kvar och hittade på lite mer att fixa för att slippa gå in. Det var länge sen! Här är allt jag gjorde:
+Fyllde på varmt vatten i tacklammens och hönsens vattenbalja.
+Kollade att hönsen hade mat (det hade de) och om någon hade värpt (det hade ingen).
+Fyllde på hö hos tacklammen.
+Gick till fårens sommarhage – fåren har ju flyttat till vinterhagen nu – och samlade ihop det sista fina höet från deras höhäck och drog hem det till tacklammen. Det halvfina höet drog jag till grisarna.
+Drog fram nytt hö till fåren i vinterhagen. Kollade att de hade vatten inne i stallet.
+Knackade hål på isen i grisarnas vattenkar.
+Gav grisarna mat och en massa hö. De smaskade i sig en del och drog in en del för att bädda mysigt med.
+Skottade en gång i snön från huset till hönshuset, från huset till grinden, från grinden till bilarna.
Det tog en stund för Agneta att haja att hon måste vinkla huvudet för att komma åt maten i den nya höhäcken, men det löste sig sen.
Fåren och grisarna går nu intill varandra, de står och glor på varandra en hel den genom staketet.
Grisarna bäddar och gör mysigt. De har gjort ett dike längst in i stian där de ligger och trynar. Ofta ser man dem inte alls förrän de tittar upp.
Nedan ytterligare ett försök att fota Dianas juver – som nu hänger och skvalpar lite.
Sen gick jag in och åt bullar och slog in julklappar och jobbade lite. På lunchen årets första skidtur. En fin dag!
Morgonen idag kommer inte bli lika fridfull, ska ta ner några stora granar tillsammans med Jonathan, aka slavdrivaren, och välja en fin topp till julgran. Men det blir fint det med! Hoppas vi hittar en snygg grantopp, det är så svårt att se nerifrån marken om toppen är fin, vi brukar få fälla några innan vi är nöjda.
Och jag ville bara baka grisar.
De är verkligen väldigt trevliga djur, precis som folk säger. Kommer skuttande så fort de ser oss. Den här smågrisen, som vi inte ska slakta, är riktigt gosig och älskar att mysa med oss.
De här två – de är helt identiska med svarta huvuden och svarta och rosa kroppar – gosar helst med varandra.
Jag har sett grisarna bråka med varandra och jag har sett dem leka – men idag fick jag bevittna ett så himla fint gos! 
Vi byggde stabilt efterom grisar sabbar allt – de gnuggar sig och äter upp. Så tre lastpallar på insidan av varje osb-skiva blev det. Och så satte vi igen spjälorna för säkerhets skull, så att ingen liten kulting trillar in och fastnar. Just nu påminner det om ett bygge från en parklek på 70-talet, men det kommer bli fint!
Jag var inne hos grisarna en stund, och en av smågrisarna låter sig klias nu! Det är mysigt. De är så söta, det ser alltid ut som att de småler lite och är så nöjda.
Vatten till hönsen och tacklammen som går tillsammans på baksidan av tomten. Det är inte optimalt att de delar vattenhink eftersom hönsen slabbar så, men det går ju inte att hindra dem från att dricka ur samma. 
Tar in ägg – dagens skörd: ett.
Tur att jag tog med korgen.
Det här är väl det sorgligaste man har sett! Mitt försök att pynta vårt fulaste bygge någonsin med julbelysning! Så deppigt. Men det är fint när det är mörkt!
Tacklammen får hö…
… och gullegrisarna får sin goda gröpe. De hör skramlet från hinken när man är på väg och kommer sättande! Eller, de springar faktiskt alltid fram. Om en granne går förbi ute på vägen springer de alltid dit för att hälsa. De är så nyfikna.
Sen går vi till tackorna borta i sommarhagen och fyller på vattnet och river fram nytt hö åt dem i höhäcken.
Fåren själva stod och tryckte uppe i skogen och hade ingen lust att hälsa idag. 
Den här vyn från fårhagen mot stora vägen är så fin! Förutom att ingenting egentligen är fint i det här vädret.
Men en bra sak med november är att man ser saker som annars är täckta av lövverk. Som den här gulliga mossbetäckta bergsknallen bakom Morris hus!
