Är det min ålder som gör att jag känner mig så tacksam för allt? Man blir ödmjuk av att bli medelålders va?
Några saker som fyller mig med stillsam lycklig tacksamhet:
+ Att sätta mig i bilen efter att jag har lämnat barnen och slå på P1 Morgon (kan inte förklara det, det är ju inte uppenbart varför egentligen, men tja, det känns mysigt och lyllligt).
+ Att tända ett ljus och sätta mig vid skrivbordet i mitt torra varma hus när det spöregnar ute (som idag).
+ Att göra frukostmackor och kunna välja mellan tre olika pålägg.
+ Att ta ett varmt bad – bara skruva på kranen så kommer det varmvatten.
+ Att vi bor där vi bor och lever det liv vi lever. Att jag hamnade här till slut, och det blev så rätt, fast det aldrig varit min dröm att bo på landet.
Så tack till mig själv för att jag styrde upp mitt liv så bra – och till universum eller någon därute som såg till att jag fick födas i ett av världens rikaste mest jämställda länder, och för en rad andra lyckliga omständigheter.