Kategori: Höns

Jag har tidigare ondgjort mig över oredan vid ruvningen den här våren. Det brukar gå bra för våra hönor att ruva, men resultatet blev riktigt uselt nu: två kycklingar av 24 ägg. Tror det var sju som kläcktes (ingen av vita hönans ägg kläcktes eftersom hon tappade fokus när Skalle-Pers kycklingar kom), men kycklingarna dog en efter en tills bara två återstod. De två har alltså både Skalle-Per och vita hönan som mammor, snacka om att de blir curlade!

Hur som helst, när vi kom hem på kvällen idag öppnade jag locket till värpredet för att hämta dagens äggskörd, och där ligger vita med kycklingarna – fattar inte hur de ens kunde komma upp dit – ovanpå alla ägg, och skrockar nöjt. Hon kan väl ändå inte försöka ruva och ta hand om kycklingar samtidigt en gång till? Nu funderar vi på att låna en kläckare och kläcka fram ett gäng istället.

Ingen ordning i hönshuset dessa dagar. En vit höna blev ruvsugen medan Skalle-Per ruvade, så vi lät henne ha några ägg i ett rede intill. Allt var frid och fröjd tills Skalle-Pers ägg kläcktes, och den vita försökte ta en genväg och sno några kycklingar. Skalle-Per å sin sida kände sig inte färdig med ruvandet så hon tog några av vitas ägg. Ingen ordning!

Jag byggde en avspärrning så att Skalle-Per och kycklingarna hamnade bakom galler och vita med sina ägg utanför. När jag tittade in tio minuter senare hade vita ändå lycktas bryta sig in och låg på kycklingarna med Skalle-Per. Till slut gav jag upp och tänkte att det får bli som det blir. och nu ligger både Skalle-Per och vita vanpå både ägg och kycklingar för det mesta. Det kan funka, jag har hört talas om hönor som samsas om föräldraaskapet. Återstår att se om de lyckas ta äggen i hamn, de ska kläckas runt den 25 maj.

Det är verkligen en bedrövlig vår, fortfarande snöar det var och varannan dag och jag får krossa isen på fårens och hönsens vattenskålar på morgonen. Men ett säkert vårtecken är i alla fall dessa små – årets första kycklingkull! Skalle-Per har ruvat så duktigt. Den här lilla badaren utmärkte sig redan från början som kaxig och nyfiken:

För några veckor sen märkte vi att hönorna började bli ruvsugna. De började värpa i ett hörn nere på golvet istället för i de vanliga värpredena – de går ihop flera stycken och hjälps åt att samla en ordentlig hög innan en av dem (eller flera – det kan bli slagsmål här om vems tur det är) lägger sig och ruvar. Om vi inte vill att de ska ruva plockar vi helt enkelt bort äggen varje dag. Vill vi att de ska ruva får de hållas. När en höna lagt sig – det är inte alltid man vet exakt, för hon kommer och går en del i början, men vi brukar räkna från första natten hon sover i redet istället för på sittpinnen – väljer vi ut de 10-12 finaste äggen och markerar dem med en penna. Resten plockar vi bort. Sen får man gå och vittja ruvredet på nya ägg var och varannan dag, för de dumma hönorna bara fortsätter värpa där. Men de märkta äggen får ligga kvar, och efter 21 dagar kläcks kycklingarna! Nu hade vi 12 ägg från början (men vid kläckningen var det bara 11, hmm). Sju kycklingar kläcktes i måndags. En hittade vi död igår. Idag plockade jag bort de sista okläckta äggen (det är ju inte alla som blir nåt) så att Skalle-Per kunde fokusera på sina små istället.

Det första dygnet stannar kycklingarna oftast kvar under mamma, men sen gör de allt större utflykter i hönshuset, käkar och dricker och hoppar omkring lite planlöst sådär. När de är tillräckligt stora sätter vi tillbaka spången till luckan (hönsen kan ju hoppa ut och in utan spång) så de kan trippa ut och börja upptäcka världen, dvs trädgården.

Sist i filmen syns en vit höna som också ligger och ruvar. Hon har nog två veckor kvar om vi har räknat rätt. Det är första gången vi kör dubbelt, hoppas på massor av kycklingar! I sommar ska vi bygga nytt hönshus i gamla pannrummet, jag vill gärna ha fler höns nu när vi får plats.