Vi har fiskerätt i den lilla skogstjärnen som kallas Danske här i trakten – jag undrar om den verkligen heter så… Ikväll när jag kom hem från stan var det dags att lägga i mjärdarna! Jonathan har en kompis med dotter på besök, det har blivit tradition att fiska kräftor när de är här.
Jonathan agnade med matrester.
I med den! Alla barn fick kasta i varsin mjärde.
Och Bobo var så sugen på att hoppa efter såklart.
Men hon fick bada en bit bort. Hon jobbar hårt med sin självpåtagna uppgift att städa bort alla näckrosblad (blommorna och knopparna tuggar hon i sig) – hon nappar åt sig bladen och simmar in med dem ett i taget. Några har hon lagt på stenen här, några la hon på stranden. Så knäppt!
Fyrhjulingen hem för att äta kvällsmat. Nu är alla barnen ute och leker fortfarande tror jag – klockan är nästan elva – men jag ska sova för klockan ringer tidigt imorgon. Håhåjaja, livet som pendlare. De andra får vittja kräftmjärdarna och koka kräftorna imorgon när jag är på jobbet.
På vägen äter man vildhallon, smultron, små torra blåbär och harsyra. Så härligt och självklart att man plockar ätbara saker och stoppar i sig, bara sådär.
Och på kvällspromenaden gick jag och Jonathan till kantarellstället och kollade efter sommarkantareller, och där fanns det! Så lylligt! Älskar verkligen att plocka mat i skogen.
… men det funkade inte, så vi köpte två supertama får som skulle fungera som länk mellan oss och vildfåren.
Sirpa och Ripa gjorde succé! Så gosiga och fina.
Men hon repade sig! Det gjorde inte fegisarna, de blev aldrig tama, så dem käkade vi upp.
Så plötsligt – BAM – kom räven och käkade upp halva gruppen.
”Du va en del av mitt hjärta” plitade Ines ner på korset. Alla grät på begravningen och barnen sjöng Du gamla du fria tror jag.
