Vi har haft en lugn och skön julafton med Jonathans familj på besök. Mat, hundpromenad i solsken och gnistrande snö, godis, Kalle, tomten och glada barn. Idag på juldagen har vi planerat in en slappdag. Så nöjd med det här lifehacket som vi praktiserar sedan några år tillbaka – den familjen vi inte träffar på julafton tar vi på annandagen, så får vi en liten lucka för återhämtning emellan.
Jag älskar ju julen, men på sätt och vis älskar jag ändå juldagen mer. Ligga i sängen och läsa, äta godis, bara ta nåt ur kylen när man är hungrig. I år fick jag en så fin julkapp som jag gottar mig åt i förväg – en kamin till sovrummet! Det är väl höjden av lyx?
Nu när allt är dyrt är vi extra glada över vårt eget julbord; egen skinka, egen leverpastej, egna köttbullar, egen potatis, rödbetor osv…
Ja, jag ville bara titta in (ut?) och säga god jul. En vacker dag tar jag mig samman och gör en årssummering över herrens år 2022, håll utkik!
Äntligen kan vi ha julmys igen! Den 4 december mellan 12 och 15 kör vi öppen gård med korvgrillning, klappning av alla djur, fika i magasinet och honung, lammskinn och köttlådor till salu! Mer info kommer efterhand i evenemanget på facebook, OSA gärna där om du kommer!
Såhär fint fika hade vi förra gången, dvs i december 2019.
Vad mysigt det ska bli! Så härligt att kunna ses igen!
Och för resten, jag har lagt upp bilder på alla lammskinn vi har till salu just nu, kolla här!
När det dagades på julaftons morgon sken solen och frosten gnistrade. Tacklammen i trädgården hade gjort sig fina med hö.
Det krävs så lite av naturen för att man ska få lyckopirr såhär års. Solen alltså! På sommaren är man så blasé, men nu, vilken enorm lyckokänsla varje gång den visar sig! Noll gånger i november i år, och nästan samma i december tror jag. Men på julafton!
Korna blev utsläppta. Gonade sig i solen även de. Och Flora intresserade sig.
Och jag mockade i kostallet och tänkte på Jesusbarnet.
Sen kom Jonathans föräldrar och barnens kusin för att fira en liten julafton. Resten fanns med på länk…
Pussar skickades, skålar utbringades.
Vi kollade på Kalle såklart.
Så mysigt att ha Morris här hos oss!
Sen kom en väldigt speciell tomte som var effektiv och langade paket åt alla håll samtidigt!
Och sen började det snöa! På julafton! Så fantastiskt va.
Det är så speciellt med julen. Man blir sentimental, blödig. Känner sig tacksam över allt man har. Gråter lite över alla som har det svårt. Börjar summera året.
Den dominerande känslan i år är: vi är så förskonade!
Vi är friska. Våra liv har inte slagits i spillror. Bra saker hände oss 2020 trots allt. Här är det jag kommer på:
Alla resor. Vi inledde året med en kryssning till Helsingfors och något skumt akvarium där jag såg mitt livs fulaste djur – någon slags djuphavsål typ, som resten av familjen blev väldigt sugna på att ta hem. I februari åkte jag och Jonathan till Gotland och hälsade på våra kompisar som har en gård där. Vi badade bastu och hoppade i havet, lagade god mat och drack vin, vilade oss mitt på dagen och satt och läste ostört hela båtresan. Väldigt fint! Och i somras upptäckte vi fjällen – precis som alla andra. Jag har inte sett fjällen ordentligt tidigare och blev helt tagen.
Alla barn. Jag har fått två nya syskonbarn! Det är så fint med syskonbarn. Jag njuter verkligen av bebisar som jag känner och älskar men har noll ansvar för själv! Njuter också massor av mina egna stora barn som är så fina, roliga och knäppa. I höstas flyttade Morris hem igen och bor i sitt hus här på gården, det är så mysigt för alla. Jag njuter verkligen av att finnas tillgänglig för barnen och umgås mycket med dem, och jag är så glad att de fortfarande vill umgås med oss. Ett fint minne är från värmeböljan i juni, då jag och Sixten flera gånger packade ner våra böcker, våra badkläder och en fikakorg och åkte till havet bara vi två.
Jonathan. Jag är så tacksam över att jag har ett lyckligt, tryggt och harmoniskt äktenskap. Jonathan är smart, snygg, rolig, snäll, omtänksam, jämställd, stark och praktisk. Vi har haft ett jättemysigt år och inte tröttnat på varandra alls fast vi tillbringat nästan all tid tillsammans.
Gården. Det är så skönt att bo på en plats där allt fortsätter som vanligt, vad som än händer i världen. Jag lyssnar på radio hela dagarna när jag jobbar på gården, och det har varit så surrealistiskt att höra rapporterna från den stora världen, samtidigt som allt har varit som vanligt hos oss. Vi har också tagit stora steg i vårt bondeliv det här året – störst och bäst var att skaffa kor! Jag är så lycklig över att Jonathan gick med på det till slut. Frida och Flora är de sötaste kvigkalvarna, knasiga, keliga och nyfikna. Mållan är en trygg och cool ko, en bra mamma och lätt att mjölka. Att sitta vid hennes varma lena juver i doften av varm mjölk och höra sommarregnet smattra på plåttaket, det är så otroligt mysigt att det knappt går att beskriva med ord! Och känslan att göra sitt eget smör, att göra fläskpannkaka på egna ägg, egen mjölk och eget fläsk, den är ju magisk. Vi har också bestämt oss för att fixa slåttern själva, vi köpte en traktor och en massa coola redskap. Känner mig så förväntansfull! Och så har vi börjat sälja på rekoring, bästa sättet att nå ut till kunderna, verkligen ett stort lyft för vår business!
Och så världen. Trump åker ut och vaccinet är här! Två stora lättnader.
Imorgon kommer Jonathans föräldrar – som har antikroppar – hem till oss tillsammans med Jonathans systerdotter, vars mamma jobbar på covid-iva.
Hoppas ni får en fin julafton, att ni är friska och slipper vara ensamma, att ni inte smittar någon eller blir smittade! God jul allesamman!
Efter en lång period av gnäll känns allt ändå lite bättre. Konstigt nog eftersom pandemin är värre än någonsin. Jag längtar tillbaka till verkligheten såklart som alla andra, jag har ångest över alla som dör och oroar mig för de som är sjuka.
Men. Saker och ting ställs också på sin spets på något sätt. Vi boar in oss, gör jul och umgås mer med varandra. Ser på film ihop fast det är vardag. Tre av fyra barn är hemma hela dagarna, det gör att vi är fem till lunchen varje dag. Konstigt, men också mysigt.
Jag mår också bättre, är piggare fastän det är ännu mörkare? Tacksam och förvirrad. Men jag tror det är julen som gör det ändå. Heja julen!
Mellandagarna är verkligen några dagar emellan hets och hets, vi pausar allt och inte mycket händer. Lite som att gå i ide. Det är så skönt! Vi träffar släkt på annandagen men i övrigt bokar vi in så lite som möjligt. I år har vi inte ens börjat med veden eftersom Jonathan har ont i handleden. Inte mig emot! Vi äter rester av julmat och godis och jag tillbringar mycket tid här…
… eftersom jag fryser hela tiden för att kaminen i hallen är trasig och en reservdel fastnat i posten, eller här…
… eftersom, ja, det behövs väl ingen motivering. Jag läser boken om Hilma af Klint av Anna Laestadius Larsson som jag fick i julklapp, och den är inte så bra. Men innan dess läste jag Vi for upp med mor av Karin Smirnoff som jag också fick i julklapp, och den var fantastiskt bra!
Nu känner jag ändå att det kan vara dags att kliva ur mjukisbyxorna snart – och det passar ju fint, för imorgon är det nyårsafton och sen är det dags att städa ut julen. Hurra!
Juen har gått så smidigt hittills! Eller hur man ska uttrycka det – vi brukar ha trevliga jular utan konflikter och ståhej, men med ganska mycket kaos ändå.
Kanske är det för att barnen börjar bli stora, men jag har också känt mig mycket mindre stresad i år. Har ju också rationaliserat bort en del. Jag tror alla upplevde att ett nytt lugn lagt sig över julen! Alla var glada och nöjda.
Tomten kom förstås. Så gulligt att han tog av sig skorna, och att han hade julstrumpor!
Vi åt skinka från egen gris, köttbullar på skogens älg och gårdens gris, grönkål från trädgårdslandet.
Jag fick de finaste julklapparna jag kan tänka mig. Böcker, godis och lyxig kräm.
Och idag kom min syrra och hennes familj hit, vi gick en lång promenad i skogen och sen åt vi rester och sen åt vi godis och spelade TP.
Nu ska jag hugga in på en av julklappsböckerna och kanske sova lite innan middag. Hårt liv!
Vi har just provsmakat skinkan gjord på Diana, den var ljuvligt mjäll och saftig! Efter att jag rimmat den i två veckor ungefär lät jag den ligga i vatten över natten. Sen tillagade jag den i en stekpåse på 175 graders ugnsvärme tills inntertemperaturen var 70 grader. När skinkan svalnat slängde jag ihop en griljering av två äggulor, en stor slev senap, lite honung och några nävar ströbröd. Körde några minuter på grilleffekt i ugnen.
Vi har också klätt granen, som jag var så nöjd med, men som inte alls blev lika fin när vi kapat den nerifrån för att få in den i huset. Alla de breda yviga grenarna försvann, kvar blev de magra spinkiga. MEN MEN den är tillräckligt fin!
Vi har också spelat lite spel och tittat på Mandelmanns jul.
I år har jag faktiskt taggat ner lite med julen och tänkt: good enough. Vi har inte gjort hundra sorters godis för ingen har haft lust, jag köpte några twistpåsar istället. Och så köpte jag ett paket jäst för att baka bröd, men fick ingen inspiration så det blev köpebröd till slut. Julstädningen blev det si och så med – tänkte storstäda köket men nöjde mig med kylen och skåpsluckorna, det blir ju ändå skitigt när man lagar all julmat så det är meningslöst att städa innan. Och övervåningen har jag inte städat alls, inga gäster går ju upp där utom barnen, och de bryr sig inte om det är stökigt. Och i våra barns rum är det kaos, men de ska ändå börja byta rum med varandra efter jul så vi storstädar då istället.
Vi får se om min nya, avslappnade inställning håller i sig i julaftonskaoset. Hoppas ni alla får en riktigt fin dag imorgon. God jul!
I går stack vi ut för att hämta en gran. Vi passade på när det för en gångs skull var uppehåll (även om vi förstås inte såg solen, mer än några förvånande minuter strax före nedgången). Som vanligt tog vi ner en stor gran – vi har massor av granar som vi vill bli av med – och tog toppen till julgran.
Som vanligt fällde vi granen rätt ner i ett hasselsnår, som vi kanske borde sågat ner innan vi fällde granen, men man hoppas ju alltid att den ska falla på ett bra sätt… Ja, så vi (Jonathan) fick ägna en halvtimme åt att såga fram granen för att vi skulle komma åt toppen. Jag hjälpte till en del men faktum är att jag fortfarande har ont i min stukade fot efter baggstångingen (ej undanflykt, helt sant! Jag köpte ett par stövlar på pingstkyrkans second hand som jag hoppas passar även på högerfoten, kunde inte prova högerstöveln eftersom foten fortfarande är så svullen).
Och titta vilket fin gran! Det syns inte riktigt på bilden, kanske togs den inte ur bästa vinkeln, men det är verkligen vår finaste gran hittills. Härligt! Nu står den på bron och doftar så fantastiskt. Är det kanske det bästa med hela julen – doften av gran? Längtar efter att ta in den i vårt nya fina vardagsrum, som jag kanske kan visa imorgon! Ska bara städa klart först.
Igår rimmade jag årets julskinka, den kommer från Diana som vi slaktade i somras. Stor och fin och fet! Jag använde det här receptet – samma som förra året, och det blev bra.
Jag rörde ner 1,1 kilo salt och 1,75 deciliter socker i 7 liter vatten i en stor kastrull, och så hade jag i 2,5 teskedar salpeter för att skinkan ska få en fin färg.
Sen tryckte jag ner den frysta skinkan i lagen – tänker att den tinar efterhand. Nu står kastrullen på golvet i källaren där det är kallt. Jag tänkte titta till den och vända den ibland, och göra ny lag om den gamla blivit grumlig.
Dan före dan före dopparedan tar jag skinkan ur lagen och lägger den i vatten istället för att vattna ur en del salt. Sen ugnsbakar jag den och griljerar den dan före dopparedan.
Åh, nu längtar jag till dan före dopparedan! Hela december är ju en sån underbar upptakt till julafton.
