Kategori: Kalkoner

Jag vill så gärna ha kalkoner, det är ju självhushållarens dröm! Vi äter i princip aldrig kyckling längre eftersom den kravmärkta är så fruktansvärt dyr. Men det är så gott, och så användbart! Lösningen är att ha egna kalkoner, en enda kalkon ger ju mängder med kött.

Men det gick inte bra för vår kalkonuppfödning förra året. (Kalkonen på bilden ovan är tyvärr inte en av kalkonerna som nämns i texten.)

Bara tre ägg av tolv kläcktes (dålig kläckare, och kanske gjorde vi något fel). En kyckling dog i plötslig kycklingdöd, och en till dog i tonåren någon gång. Den sista gick med hönsen och levde ända fram till jul, då den plötsligt dog bara dagar innan vi tänkt slakta den till nyårsmiddagen!

Här går en av tonåringarna. (Gud vad gräsmattan var sönderbränd förra sommaren, får magknip bara av att se det. Hoppas på en blötare sommar i år.)

Men skam den som ger sig. Jag har beställt 12 nya ägg – ett dog i frakten, så elva kandidater hamnar i kläckaren om någon vecka när den är ledig (vi lånar av en kompis som kläcker hönskycklingar just nu). Håll tummarna för oss!

Nu har vi tre kalkonkycklingar och en hönskyckling! Vi hade tänkt att kalkonerna skulle gå i fårens vinterhage, men det känns fånigt att göra sig besväret när de blev så få. De får gå med hönsen så länge de uppför sig – risken är att de börjar bossa för mycket när de blir större, vi får väl se hur det går.

Men i några veckor till får de bo i en plastlåda under en värmelampa i vardagsrummet. Där rantar de runt och piper. Så fort vi kommer in i rummet och börjar prata blir det ett jäkla liv i lådan. Redan i kläckaren, där de får stanna något dygn tills de torkat, börjar de titta efter en och pipa när de hör en. Knasigt och lite hjärtknipande på något sätt, de är förprogrammerade att bilda flock!

Det har inte gått något vidare för vårt kalkonkläck – två av tolv ägg har kläckts. Det skulle kunna kläckas fler idag, men det känns osannolikt ändå. Och bara ett av de fem hönsäggen kläcktes – men egentligen behöver vi bara en hönskyckling, hens raison d’être är att uppfostra kalkonerna till goda fjäderfän (dvs lära dem äta och dricka).

En liten gynnare kom ett dygn före de andra och har redan fått flytta ut från kläckaren och ner i en plastlåda på golvet. Där rumlar den runt helt planlöst och plurrar i mat- och vattenskålar, eller ligger utslagen under värmelampan. ”Yolo”, som Ines torrt konstaterade.

I morse hittade Jonathan den halvdöd på rygg på fatet med vatten! Jösses alltså, de har inte mycket överlevnad i sig. Det blev en räddningsaktion med hårtorken, och sen låg den och flämtade under värmelampan i någon kvart innan den var på benen igen.

Om båda kalkonerna överlever blir det julmiddag för både oss och kompisen vi lånat kläckaren av. Jag tänkte ju fylla frysen med kalkonkött, men men. En julkalkon är ej fy skam.