Vi lever ju lite som i en bubbla här ute på landet. Corona är på tv, här är allt som vanligt förutom att raviolin var slut på Coop i Norrtälje (och jag skämdes jättemycket när jag storhandlade som jag brukar, ville säga till alla att det inte var en hamstring utan en vanlig handling, haha).
Men igår åkte jag in till stan för att ta ett glas med en vän och gå på en middag. Det var ju helt folktomt! Så otroligt obehaglig känsla. Vi satt på Urban Deli vid Nytorget, där det alltid är knökat, en fredag efter jobbet brukar det ju vara helt omöjligt att få plats. Men nu var stället bara halvfullt, flera bord stod tomma. När jag handspritade mig vid entrén pratade jag med en ur personalen som sa att det var en fullständig katastrof för dem. Nytorget låg öde, det kändes som efter apokalypsen.
Samtidigt som jag litar på myndigheter och känner mig trygg och inte tror att samhället kommer kollapsa i Sverige, så känns det ändå väldigt skönt att bo som vi gör. Det var skönt att åka hem.
Vi utsätter oss knappt för några risker – jag är mest hemma, barnen går ju i skolan och Jonathan jobbar, men bortsett från det trängs vi knappt med folk, vi åker inte i överfulla tunnelbanevagnar eller bussar. Och vi har frysen full med eget kött, gott om egna ägg, snart har vi egen mjölk och snart skördar vi egna grönsaker och egen potatis. Jag tror inte att världen kommer att gå under, men det är ändå en trygg känsla att veta att man klarar sig själv.
