Kategori: Kor

Kategorier
Får Grisar Kor Livet

Just nu på gården

Nu är alla djuren ute på sommarbete och det mesta är klart i trädgårdslandet. Borde vara en lugn period på gården – det är liksom alltid det på pappret, i förväg när man planerar. Men i verkligheten fylls ju dagarna och man hinner aldrig allt man vill. Vi kollar på mobilbilderna från senaste tiden, här är lite av det vi gör:

Många bilder föreställer detaljer på våra maskiner. Jag håller på och försöker förbereda för höskörden – byter ut slitdelar, byter växellådsolja och smörjer upp grejerna. Eftersom jag inte vet vad något är eller hur det funkar så googlar jag hela tiden och frågar grannar och folk i facebookgrupper. Därav alla bilder. Börjar känna mig nervös inför det hela, jag kan ju knappt köra traktor!

Morgon och kväll går vi upp till fåren i sommarhagen med lammnäring för att stödmata trillingar (Ullis fyrlingar är helt ointresserade av flaskan tyvärr). En av de som är hungrigast är Veras minsting, som är pytteliten precis som Vera, men verkar sakna botten helt! Hon klunkar så skummet yr! Dagens mysigaste stund är att sitta här på morgonen en stund i fågelkvittret.

Vilken idyll det här är! En dålig bild, men det jag ville visa är hur fint det är med lantbruksdjur i landskapet. Fåren vilar i förgrunden, korna går och betar och så grannens hästar längst bort. Så vackert!

Grisarna äter mycket nu när de ger di, och kultingarna har också börjat äta rätt mycket. Vi har utökat antalet måltider till tre, och serverar frukt och grönt, bröd och uppblötta foderärtor.

Och apropå korna, nu är det snart dags för Mållan att kalva! Hon har fyllt i juvret fint, och hennes beräknade kalvningsdatum är den 9 juni, bara en vecka bort! Hon har gått flera dagar över tiden de två tidigare gångerna, men min känsla är att hon kommer vara mer punktlig i år. Så spännande! Längtar efter kalven och mjölken. Vi har byggt ett fint kostall med en mjölkningsplats, får visa det en annan gång.

Nu ska jag ut och vattna lite, titta till bina och kanske hinna rensa lite i trädgårdslandet. Åka och handla, cykla och bada med hunden och barnen osv osv osv.

Ska försöka hinna göra en film om griskultingarna innan helgen också!

Kategorier
Får Kor Livet Lycka

En vårmorgon i sommarhagen

I morse vaknade jag med huvudvärk och trodde först att det fortfarande var kväll och att jag hade en hel natts sömn framför mig. Sur och risig. Men jag gick ut till djuren och allt kändes så mycket bättre! Gav grisarna mat och kollade på juvren – jättestora! När som helst kommer kultingarna.

Uppe i sommarhagen var det så skönt. Solen värmde lite, fåglarna var igång, en lätt bris, alla gick och betade eller låg och slappade. Väldigt fint.

Felicia och hennes små. De har båda repat sig fint efter den skumma ögoninfektionen de fick. Så skönt att hela lamningen är avklarad och att alla mår bra.

Ungtackorna kom och tiggde gos. Nu älskar jag dem igen, var så otroligt trött på dem under lamningen för att de alltid var ivägen, klättrade på en och vrålade efter kraftfoder. Tänkte slakta dem alla. Men nu är de bara gulliga igen, tur för dem!

Vi erbjuder fyrlingarna en flaska varje dag, och idag var Kol hungrig. Hon drog i sig alltihop, medan Frida kom och intresserade sig.

Svårt att veta om hon egentligen var nyfiken på Kol eller flaskan, men hon slickade båda i alla fall, och mig också. Jag blir så glad när Frida är såhär närgången. Hon är mycket mer reserverad än Flora, även om hon också är tam så är hon en hispigare sort. Men hon är trygg med mig, och det är det viktigaste.

Det var så fint att Kol inte var det minsta rädd fast hon blev intensivt slickad av en jättekossas sträva tunga. Även mamma Ullis verkade helt cool med det. De är vänner helt enkelt, korna och fåren.

Efter den här morgonstunden i hagen (och efter att iprenen kickat in) blev min dag så mycket bättre! Nu när jag tittar ut ser jag att det snöar igen. Men ändå! Morgonen var en liten sniff på vad som ligger framför oss! Ska försöka vara i sommarhagen en stund varje morgon utan stress, det är så… ja, vad ska man använda för klyscha, rogivande, tillfredsställande, ja såna saker. Man mår bra! Hurra!

Kategorier
Döden Gnäll Katastrofer av mindre eller större omfattning Kor

Vilken vecka

För mig är det ingen större skillnad på heg och vardag – är det helg så är barnen hemma också, det är väl det. Så fredagar är inte så speciella för mig som de är för folk med vanliga jobb, men nu känns det ändå skönt att den här veckan är slut! Den har känts lite såhär:

De här två döda mössen låg utanför vår ytterdörr i säkert två dagar. Välkomna hem till oss liksom.

Här är veckan som är anledningen till mitt gnäll:

Måndag: död och förstörelse.
Det blåste som fan. Delar av vårt ladutak blåste av. Vi körde sista gänget med lamm till slakteriet. Stackars Mållan som är så spruträdd fick en spruta.

Tisdag: mer död.
Melissa slaktades och lämnade en stor blodpöl på gårdsplan. Mållan fick spruta. Det är jobbigt att sätta fast henne och ge henne sprutan för att hon får sån panik.

Onsdag: missförstånd och misshandel.
Jag gick upp klockan fem och åkte med Bodil till veterinären för kastrering. När jag var nästan framme ringde Jonathan och berättade glatt att Bodil spytt på natten. Såklart ville de inte söva henne då, så jag fick åka hem igen. Vi sprutade Mållan igen.
Jag föll handlöst baklänges när vi skulle rulla in en torvbal i ladan och satte mig pladask på kanten av en lastpall och fick århundradets största blåmärke på röven.

Torsdag: spruta och knäppis.
Mållan fick sin sista spruta! Men det jobbigaste i torsdags var att åka och köpa en hövändare hos en riktigt skum person som pratade väldigt mycket om att han fått morfin en gång och råkat säga att han skulle skjuta Stefan Löfven, och då hade poliser stormat hans hem…

Fredag: tandis.
Jag drog ut en visdomstand. Som tur var visste jag inte när jag åkte till tandis att den skulle dras ut, det bestämde vi där. Tycker det är superläskigt att dra ut tänder, men tandläkaren och sköterskan var snälla och sa åt mig att andas lugnt och att allt skulle gå bra. Och det gjorde det!

Men nu tar vi helg! Ikväll blir det fredagsmys och imorgon vaknar vi till beskedet att Joe Biden vunnit valet i USA och världen kan bli lite lite mer normal mitt i allt det onormala. Eller hur?

Kategorier
Döden Kor

Hejdå lilla Melissa

Melissa var grannens kviga som jag tog hand om tillsammans med Mållan och Linda. Hon var knasig och hispig och gick absolut inte att binda upp – och därmed inte att hantera. Vi tänkte att hon kanske skulle lugna sig när hon fick en kalv, men när hon fick missfall kände vi att hon inte var något att satsa på ändå.

Hon fick följa med Mållan hem till oss som sällskap ett tag, men igår kom slaktaren.

Vi släppte ut Melissa på gårdsplanen, och hon hann precis få syn på den framställda krosshinken och – föreställer jag mig – tänka: ”ooh, kornkross”, så var det slut.

Slaktaren tog med sig hennes kropp, och kvar i gruset låg en blodpöl. Det kändes hemskt och ganska sorgligt faktiskt. Hon var väldigt söt och gullig trots allt Melissa. Men knäpp.

Kategorier
Får Katastrofer av mindre eller större omfattning Kor

En jobbig dag

Igår var en så jobbig bondedag. Det blåste som fan och flera plåtar på ladutaket – som jag riskerat liv och lem för att lägga – blåste av.

Jag oroade mig för Mållan och hennes mastit hela dagen, och på kvällen åkte vi till slakteriet med de sista lammen för i år. Vi flängde runt och försökte styra upp saker, få tag på folk och lösa problem.

Men vi gjorde också en rolig sak! Vi tog tackorna till vinterhagen och den nya fina lösdriften, och sen släppte vi på baggen.

Han skred genast till verket. Ylva stod till förfogande! När bilden togs hade han varit i hagen i mindre än en minut. Och jag skapade en ny anteckning i mobilen:

Ja, så nu börjar det nya fåråret. Det känns så fint att mitt i mörkaste november tänka på lammen och våren.

Idag är en bättre dag – konstigt nog eftersom den innehåller död. Mer om det sen!

Kategorier
Katastrofer av mindre eller större omfattning Kor

Man behöver grannar på landet

Att ha djur är svårt, det är läskigt med ansvaret när de blir sjuka, det är upp till mig som djurägare att hålla koll så att de mår bra och att ingripa om de inte gör det.

Och kor är extra svårt. Det är ett nytt djurslag för mig så jag har inga rutiner och ingen förförståelse. Jag försöker lyssna på alla goda råd, men det är inte säkert att jag skulle följt dem om jag haft egen erfarenhet att luta mig mot.

En kombination av många kockar, en avbruten sinläggning och en försenad medicinleverans (avregleringen av apoteksverksamheten ger mig hjärtklappning av iska varje gång jag tänker på det!!!!) gjorde att Mållan nu fått en mastit (juverinflammation). Det känns extra jobbigt eftersom hon var så otroligt sjuk precis när hon kalvade och faktiskt höll på att dö.

Men det ska hon inte göra den här gången! Tack vare fantastiska människor i mitt nätverk fick hon pencillin direkt igår kväll, bara några timmar efter att jag upptäckt att hon hade feber. Grannen hade pencillin (som såklart en veterinär ordinerat), och en annan granne kunde komma och sticka den gigantiska sprutan genom Mållans supertjocka hud (Mållan är extremt spruträdd och måste stå totalt fixerad för att det ska funka).

Sån otrolig lättnad när grannen direkt sa ja på fredagskvällen och kom över för att ge sprutan. Jag är så tacksam för våra grannar. Man behöver grannar på landet, sa hon som gav sprutan, och det är verkligen sant.

Kategorier
Kor Självhushållning

Hopp-förtvivlan-hopp osv

Alltså den här koresan som jag gav mig in på tillsammans med grannen och hennes kor för över ett år sedan. Vilken bumpy ride alltså! Vi kastas mellan hopp och förtvivlan om och om igen. Från början var tanken att vi tillsammans skulle starta ett litet gårdsmejeri, men det sket sig för att två av tre kor kastade, alltså fick missfall. Den ena dessutom flera gånger. Mållan däremot, hon tog sig direkt, och i maj föddels lille Hoppe.

Jag skulle mjölka Mållan, men istället blev hon jättesjuk och sinade totalt, och sen fick hon en mastit, alltså juverinflammation… Ja, det sket sig också, jag mjölkade i några veckor till och från och Mållan hade mycket tålamod med mig. Men till slut släppte jag det när Mållan började sina igen på grund av att hon inte åt ordentligt och hundra olika andra saker tillstötte.

Hur som helst! Nu i onsdags var det i alla fall dags att skilja på Mållan och Hoppe, och Mållan skulle sinläggas och dessutom få en pencillinkur mot en mastitbakterie som hon har kvar. Så Mållan (och Melissa, som ska slaktas pga blir inte dräktig och är lite knäpp) fick komma ner till oss, medan Hoppe går kvar med Linda uppe hos grannen. Mållan ska stanna hos oss och bli klippan i vår lilla besättning. Hon är snäll och lugn och stabil, frisk (faktiskt, i grunden är hon väldigt stark, hon har bara haft otur). Hon kommer uppfostra Frida och Flora till hyggliga och trygga kor. Och hon är dräktig och kalvar i juni – det blir den första kalven som föds på vår gård!

I alla fall, sinläggningen var det. Och pencillinkuren. Det är alltså fyra tuber vars innehåll ska sprutas in i spenkanalerna. Det känns väldigt svårt och jobbigt. Dessutom har stackars Mållan gått med spänt juver hela dagen och råmat alltmer desperat efter kalven för att få bli tömd. Jag har lidit med henne, det är fruktansvärt stressande och obehagligt att gå med spänt juver, det vet jag mycket väl.

Till slut behövde vi lätta på trycket. Och hon lät oss mjölka! Det trodde jag inte! Efter så lång tid, hon har egentligen bara mjölkats några veckor och det var flera månader sen. Men efter lite sparkande och hoppande stod hon alldeles stilla och slappnade av medan Jonathan mjölkade och jag kliade. Så nu har vi bestämt oss för att börja mjölka igen, istället för att sinlägga henne. Hurra för Mållan, mjölken och oss!

Kategorier
Får Idioter Kor Livet

En foderhäck tar form

Fåren och kalvarna går i sommarhagen i två månader till ungefär – men såhär års börjar betet tryta. Man kan luras av allt det gröna gräset som finns kvar, men det är inte mycket näring i det såhär sent på säsongen. Därför ger vi djuren hö i sommarhagen den sista tiden. Vi var inte nöjda med vår gamla foderhäck, så idag när våra planer ställdes in pga förkylda barn bestämde vi oss för att bygga en ny.

Det är lyxigt att bygga med Jonathan som är så duktig, och lyxigt att bygga på en gård med ett virkeslager (egen skog!), gott om plats och alla verktyg man kan behöva. Först gjorde vi (eller hm okej vi och vi men jaja) en ritning, sen sågade vi till alla bitar…

… och byggde ihop de fyra väggarna var och en för sig. Vi gjorde två sidor där vi tänker att fåren kan stoppa in huvudena, en sida där korna kan äta, och så en baksida. Vi ägnade mycket tid åt att fundera på hur stora öppningarna skulle vara för att djuren skulle kunna stoppa in huvudena för att äta, men inte hoppa in på själva foderbordet. När vi monterat alla fyra sidor upptäckte vi det här:

På baksidan hade vi bara satt en OSB-skiva och lämnat två gluggar. De blev så stora att vilket som helst av våra djur kunde spatsera in. Så knäppt att vi inte märkt det! Men vi satte en ribba där sen.

Klockan kvart över sex såg det ut såhär när kvällssolen sken på den färdiga foderhäcken, utan filter (såklart, vad skulle det vara för sjukt filter!). Vi hade satt presenning som tak, och lagom till solen försvann bakom träden…

… så kom Frida och Flora galopperande för att inviga nya matplatsen. (Flora har så rinniga ögon, jag vet inte vad det kan vara. Sköljer med koksaltlösning och hoppas det går över.)

Vilken underbar dag det blev! Så vackert brittsommarväder och så skön känsla att börja med något på morgonen som resulterar i en färdig grej lagom till middag. Och djuren blev väldigt glada över höet, så det var nog hög tid.

Kategorier
Kor

På smällen igen – en bajsig historia

Igår var det dags för Mållan att bli seminerad. Hon visade tydligt att det var brunstdags genom att rida vilt på sina vänner (och sin son…). När seminören kom satte vi fast Mållan i fodergrinden. Seminören kom med helkroppsförkläde och långa handskar och ett långt ”spröt” med tjursperma. Jag höll i Mållans svans och kliade henne på svansroten medan seminören körde in hela armen i röva på henne. Hon grävde ut ett par kilo bajs för att komma åt ordentligt, sen kunde hon känna äggstockarna (väl?) genom ändtarmsväggen, medan hon förde in sprötet och sprutade in sperman på sätt ställe.

Jag trodde att jag hade fotat när seminören stoppade in armen, men bilden visade sekunden innan Mållan trampade av mig min ena sko och sedan trampade ner den i sitt eget bajs…

Hur som helst! Mållans brunst avtog snabbt, det är ett tecken på att semineringen tagit sig – men vi vet ju inte säkert förrän nästa brunst uteblir. Pappa heter Fred, och kalven beräknas till början av juni.

Jag som gottar mig åt allt har nu redan börjat gotta mig åt kalvningen, kalven och mjölken! Hurra för Mållan!

Kategorier
Framtidsfantasier Kor Mys

Hej igen!

Vi har haft en fin sommar trots att vår efterlängtade Berlinresa blev inställd. Vi åkte till Tärnaby istället, och det var fantastiskt!

För oss är det annars ingen större skillnad på denna corona-hemmasommar och andra hemmasomrar. Lite färre besök, men annars är vi ju oftast hemma ändå. Det är mycket att göra på gården på sommaren med höskörden och odlingarna, och dessutom är det ju härligaste tiden, och vi bor rättså nära havet. Så det går ingen nöd på oss! Hade vi bott i lägenhet i stan hade vi förstås känt ett annat behov av att komma iväg.

Hur som helst! Vardagen är tillbaka och jag gottar mig åt hur fin den här hösten ska bli. Jag ska renovera färdigt fönstren (nästan klar, hurra!), röja i källaren, göra färdigt gårdsbutiken och renovera ett rum på övervåningen i Morris hus som ska bli min skrivarstuga. Och skriva en roman, haha!

Nä men jag är väldigt bra på att gotta mig. Gottar mig åt allt höstmys; elda brasa, tända ljus, dricka te, ni vet. Men också redan över hur mysigt det ska bli med jul. Gottar mig åt att inte vara stressad över något särskilt. Och när de pratade om amerikanska presidentvalet på radio gottade jag mig åt det också – så härligt det ska bli att se Trump avsättas, och det i november när jag dessutom är färdig med en massa jobbiga grejer och bara har en massa mys. Haha!

Jag gottar mig också åt våra helt ljuvliga kalvar Frida och Flora, titta bara så fantastiskt söta de är!

Just nu går de på baksidan av trädgården medan Mållan och Hoppe är hos grannen för seminering (Mållan alltså, hehe). Sen ska Hoppe stanna där medan Mållan kommer hem igen. Frida och Flora är ju supertama och väldigt intresserade av oss – inte så jättegosiga, men jag tror inte några andra djur än får är det? Fåren kommer och lägger kinden mot ens kind och står och myser, så gör inte korna även om de kan uppskatta ett skönt kli. Vi mutar dem med äpplen, då är de bra tillgivna i alla fall.