Kategori: Kor

Kategorier
Kor

Vår i januari

I förmiddags när jag var uppe hos korna var det varmt och soligt. Det kändes som en aprilmorgon, bara mer stillsam – det tog ett tag innan jag kom på att det var fågelkvittret som saknades.

Visst händer det att det är blidväder i januari, men är inte det här vädret ovanligt märkligt? Det är ju åtta-tio grader och det finns fortfarande bete i kohagen. Man är ju helt paranoid när det gäller vädret, väntar på nästa katastrof efter sommaren 2018.

I alla fall! Korna var ljuvliga som vanligt.

Allihop älskar att bli kliade vid svansroten, det är allra skönast. Tråkigt ställe att klia på tycker jag, vill helst rufsa om i deras knasiga huvudbollar mellan öronen och gosa i det lena halshåret. Men korna är bestämda, det är här det ska krafsas – försöker jag med något annat tar de bara ett steg framåt och vänder rurmpan till.

Och Håkan då, världens keligaste tjur som inte får något gos alls – man ska inte gosa med tjurar, för de ska behålla respekten för människor. Detsamma gäller visst baggar, men det struntar vi i.

Håkan har dille på att slicka på en – här är det min overall som får sig en omgång. Den har nog många spännande smaker.

Kategorier
Besvikelser Kor

Håkan och de hopplösa korna

Varning för ointressant detaljerat inlägg om ko-avel!

För några veckor sen kom tjuren Håkan till byn – han syns längst till vänster i bild här nedan. Tanken var att han skulle betäcka Linda och Melissa som inte är dräktiga. Melissa har något knas med livmodern som gör att hon inte kan semineras, och Linda har inte tagit sig trots en massa försök. Men en man av kött och blod skulle göra susen, tänkte vi!

Nu har båda damerna brunstat, och båda fått en blödning efteråt – det vill säga de har inte blivit dräktiga. Teorin är att Linda är för tjock, och enligt experter behöver hon en tjur som är så långt ifrån henne som möjligt genetiskt för att det ska ta sig (Håkan är fjällnära, som är nära släkt med fjällkon). Melissa låter kanske inte Håkan komma till, hon har en kompicerad relation till mamma Linda där hon fortfarande beter sig som en kalv, och när hon brunstar söker hon sig till mamma och inte till tjuren. Helknäppt! Så för att bryta det bandet och för att Linda ska gå ner i vikt har vi flyttat Linda till en hage intill, där hon får gå på dåligt bete och ransonerat hö. Då tänker vi att Håkan kanske lyckas betäcka Melissa på nästa brunst, och Linda kanske tar sig om vi seminerar med en annan ras.

Så krångligt och omständligt allt detta! Såhär kan man förstås inte hålla på i en stor besättning med någon slags omsättning/vinstförväntan på verksamheten. Då skulle man väl slaktat ut dessa två besvärliga. Men de är väldigt fina djur, med bra gener (enligt grannen då, jag har ju ingen aning), och det vill man väl gärna avla vidare på!

Stay tuned för resultatet, nästa brunst blir runt den 17 december.


Kategorier
Framtidsfantasier Kor Självhushållning

Kalvarna

Av de tre kossorna som går hos oss är Mållan dräktig, hon blev seminerad och det tog sig fint, kalven kommer i maj. Linda är inte dräktig, men lilla kvigan Melissa, hon verkar ha blivit betäckt av Mållans tjurkalv Olle innan han fick slaktas pga en ögonskada. Hur det har gått till kan ingen förstå, för Olle var så liten att han knappast kan ha nått upp att betäcka henne, men kanske ställde hon sig i en nedförsbacke… Hur som helst skulle hon ha brunstat någon av de senaste dagarna, och det har hon inte gjort, vad vi har kunnat se. Så troligen blir det en kalv i juli också!

Titta vad söt hon är Melissa, som en kalv själv. Hon är blyg men kommer att bi så kelig när vi har lärt känna varandra ordentligt.

Så i maj börjar jag mjölka, det kommer bli fantastiskt ju! Färsk mjölk, egen yoghurt, hemkärnat smör… Mmmm. Kanske kommer vi sälja lite mjölk också. Vilken dröm!

Strax efter att jag publicerade det här inlägget såg jag Melissa försöka rida på Mållan, ett tydligt tecken på brunst. Sååå… Jaja. Men en kalv får i i alla fall!

Kategorier
Får Kor

Flytta hit och dit

Den bästa morgonen på hela året är den fösta dagen med vintertid – klockan åtta satt jag utvilad och nöjd och drack morgonkaffe och läste tidningen, och då hade jag kissat hunden, utfodrat och vattnat alla djur och tänt en brasa.

Sen åkte vi och köpte en bagge! Titta vad snygg han är. Vilken tacka kan motstå de där fuktiga näsborrarna!

Och det blev dessvärre dagens enda bild. Nu står baggen i en egen box i stallet och blänger nyfiket på de andra.

Efter lunch ägnade jag och Jonathan en ansenlig mängd tid åt att försöka ta hem och sortera tacklammen. Vi försökte med vårt enda trick, att springa med en hink med korn i och skramla. Då springer alla får efter – och alla kor visade det sig idag, till fårens stora förskräckelse. Fåren flydde till skogs och endast några få följde med in i fållan. Men när vi kom på att vi kunde avleda korna med hö en bit bort gick det bättre.

Vi lyckades samla ihop de fem tacklamm som ska åka slaktbil imorgon, det är alla som inte har gotlandsmammor. Tre tacklamm rekryterar vi i år, Hokus, Pokus och Filijokus. De får gå i trädgården på baksidan under vintern eftersom de inte ska betäckas.

Det är så stor skillnad på lammen beroende på ras. De som ska slaktas har suffolkmammor (elller suffolk/finullkorsning). De är superhispiga, helt otama och vill bara fly. De tre som vi ska behålla har gotlandsmammor. De är nyfikna, sociala och keliga. Vi är så nöjda med gotlandsfåren, trevliga djur, bra mammor, fina slaktvikter och superfina skinn.

Sen tog vi hem korna till stallet för första gången – jag kommer att ta in dem i stallet på kvällen och ta ut dem till hagen på morgonen. Det känns mysigt att ha dem inne, och jag gottar mig redan åt hur mysigt det blir för dem att komma in på kvällen till värmen och höet. Få bli borstad en stund och torka upp, och sen sova i lugn och ro.

Så nu har vi tackorna i sommarhagen, baggen i en box i lilla stallet, tacklammen som ska slaktas plus Rut (som är hängig och behöver vila) och Överlevaren (som inte ska slaktas) i andra delen av stallet, tacklamen som ska sparas i trädgården på baksidan, och kossorna i stora stallet. Grisarna i grishagen, hönsen i hönshuset, katten i tacklammens höhäck, hunden på sin fäll framför brasan. Alla barn är i Sixtens rum och slåss med varandra. Jonathan tittar på fotboll i soffan. Var sak på sin plats!

Kategorier
Får Grisar Kor Okategoriserade Slit och släp

Oktober 2019: geggamoja

Det jobbigaste höstvädret är regn och dis och geggamoja, och så har vi haft det hela hösten fram tills nu känns det som. För några dagar sen lättade det till slut och solen tittade fram, så skönt!

Längs insidan av staketet i grisarnas hage är det en bred vallgrav av gegga. Resten av hagen är fin, men grisarna äter numera all sin mat uppblandad med jord (vilket nog bara är nyttigt, och de bajar inte där så det är lugnt).

Jag tog upp potatisen eftersom halva trädgårdslandet står under vatten numera. Det blev hälften potatis hälften lera i högen. Mina stövlar och spaden blev flera kilo tyngre av all gegga som fastnade.

Och kossorna fick flytta till fåren i sommarhagen för det blev för geggigt för dem i vinterhagen – det är dåligt för deras klövar. De blev jätteglada över den nya stora hagen, alltså verkligen glada! Skuttade och sprang omkringen lång stund. Fåren är dock skiträdda för korna, men det ger sig väl.

Och nu är det mörkt till sju och så blir det mörkt igen vid fem, pannlampan på! Så jobbigt när dagarna krymper och man inte hinner med något ute.

Jonathan har byggt en klippstol och klippt alla fåren, baggarna har åkt till slakt och Överlevaren är kastrerad (det är han i klippstolen här ovan – han var orolig men blev lugnare av att få gömma huvudet i Jonathans tröja). Och så har vi köpt en massa spannmål till får, kor, höns och grisar så de klarar sig över vintern (eller i alla fall ett tag).

I helgen ska vi åka och titta på en bagge, morötterna ska upp, Morris hus ska städas ur och en del av stallet ska byggas om för korna.

Det är så mycket att göra hela tiden. Jag tror alltid att det snart ska lugna ner sig, men det gör det inte riktigt. Kanske när det blir vinter. Då blir det färre projekt, men mycket mer tid går åt till de dagliga sysslorna – att dra fram höbalar och hämta vatten till alla. I vinter blir det ju mycket med korna också, mocka och sånt som riktiga bönder gör.

Kategorier
Kor

Kossorna är här

Igår tog vi ner grannens kossor till oss, nu går Linda, Mållan och Melissa i vår vinterhage och äter, nosar, slickar och utforskar, när de inte står och glor på oss, som kor gör.

Vi band Linda vid fyrhjulingsvagnen och körde byvägen fram, och de andra fick springa efter. Det gick bra! De är så gulliga när de springer, de skuttar och hoppar så att det ser ut som att de ska råka göra en kullerbytta, det ser helt okontrollerat och väldigt ystert ut. Melissa och Mållan tog några extrasvängar ut på en åker och in i en trädgård och sen följde de snällt med resten av vägen.

När korna kom in på gårdsplanen kändes det så rätt tycker jag, det SKA liksom finnas kor på en gård.

Linda till vänster med kardborrar i fejset är ledarkossan. Hon är tamast och mest tillgiven och kelig. Bredvid henne står Mållan, som just separerats från sin kalv (som tyvärr behövde slaktas, han hade skadat ögat). Hon har skrikit sig hes efter honom, stackarn. Men det ger sig snart. Hon är dräktig och kommer att få en ny kalv i början av maj, så fantastiskt! Längst bak står Melissa, den lilla blygisen. Det kommer krävas mycket jobb för att bli vän med henne tror jag.

Men det ska nog gå bra! De är alla tre väldigt intresserade och nyfikna, när jag var i hagen för att köra bort lite tegelpannor som stod där så var de framme alla tre och glodde. Och Linda smakade lite.

Jag tycker att kornas nyfikenhet är av ett mer stillsamt slag än fårens mer hetsiga. Fåren klättrar ju på varandra för att komma först fram till vad det nu är – korna står mer och iakttar. Stillsamt intresserade.