Kategori: Livet

Idag ska vi fira Morris som snart fyller 18. Jag bakade hela dagen igår pga missbedömde arbetsinsatsen som vanligt. Hade kameran redo för att ta lite härliga underbaraclariga bilder till bloggen, men det var kaos här hela dagen. Dessutom råkade jag tratta i mig två ganska stora glas vin på kvällen (det var så lite kvar i en bag in box att det inte var något att spara tänkte jag, men det var visst lite mer än jag trodde) när jag gjorde soppan som ska serveras idag, så kanske tappade jag min fingertoppskänsla något.

Just nu städar Jonathan toaletterna, Ines kollar på tv och Sixten facetimar med sin kompis (det är inte riktigt ett samtal utan mer heeej – heeeej – uuuähhh – pruuuutt osv) och jag ska dra igång en plockrunda, baka scones och stryka en duk. Funderar över hur mycket man egentligen ska städa innan 25 kalasgäster dundrar in. Min farmor lärde mig att om man får främmande och inte hinner städa ska man baka en sockerkaka och putsa spegeln i badrummet… Men jag tror vi hade lite olika utgångslägen.

Jag älskar min mobil, jag älskar facebook och instagram. Det gör jag verkligen, jag vill absolut inte ta bort dem. Men jag tycker ändå att telefonen tar lite väl stor plats i mitt liv. Ofta när vi kollar på nyheterna eller nån tv-serie kan jag komma på mig själv med att ha scrollat instagram en lång stund istället för att kolla, det är ju hopplöst.

Eller när jag har gått och lagt mig, istället för att öppna boken som ligger på nattduksbordet; kollar facebook, aftonbladet, blocket, instagram, facebook igen. Somnar. Går upp och kissar på natten, kollar facebook. Klockan ringer på morgonen, jag tar upp telefonen och kollar aftonbladet. (Någon slags självbevarelsedrift har hindrat mig från att börja spela spel på telefonen, det har jag inte gjort sedan jag körde snake på min gamla nokia.)

Jag tycker inte att det är jobbigt egentligen att vara utan telefonen, får inte abstinens eller så, men har jag den där så tar jag upp den hela tiden.

Så nu har jag betämt mig för att inte ha telefonen vid sängen alls – jag lägger den på laddning i arbetsrummet och använder mig av en old school väckarklocka istället för att snooza på morgnarna. Och det är så skönt! Äntligen har jag ro att läsa böcker igen. Och jag inbillar mig att jag sover bättre – men det kanske bara är hösttröttheten.

Nästa steg kanske blir att inte ha mobilen i tv-soffan? Fast å andra sidan sker ju mycket av interaktionen med folk på kvällstid och det är ju hopplöst att ligga ett halvt dygn efter hela tiden…

Hur gör ni?

Idag jobbar jag i Stockholm, har haft ett jobbmöte och sitter nu på ett fik och skriver lite.

När jag rör mig här i kvarteren där jag växte upp slås jag av att livet är så långt. Jag har levat hur länge som helst och ännu är jag knappt medelålders. Eoner av tid har förflutit sen vi smög förbi fullgubbarna på gräsmattan här i Björns trädgård för att leka i parken, röjde runt och pratade med skummisar på det gamla stationsområdet med rostiga spår som var Södra station, jagade hunden som alltid smet över Mosebacke torg. Hela stan har förändrats och jag med – här sitter jag alldeles gråhårig mitt i hipstermecka – fullisarna finns väl kvar men medelklassen har brett ut sig, så att säga.

Kanske sånt man funderar på när man flyttat härifrån, om jag fortfarande vandrade gatorna varje dag skulle jag väl inte ens märka att tiden gick.