Kategori: Livet

Björklöven har gulnat men vi fortsätter att bada. Det är kallt och mörkt på kvällarna, men ändå över 20 grader på dagarna.

Oftast är vi ensamma vid den lilla badplatsen som vi passerar på väg hem från skolan, och det är bra för då kan Bobo bada fritt. Hon älskar att simma och vill aldrig sluta – om inte barnen har hittat en mussla att spana på, då vill hon såklart vara med.

Det är så vemodigt i årstidsskiftningarna tycker jag. Jag älskar hösten, men det är ändå med ett litet sting i hjärtat man konstaterar att det här kanske var sista doppet.

Den här sommaren har jag verkligen inte varit sugen på att börja jobba igen, fast jag gillar mitt jobb. Jag har inte tröttnat på sol och bad och shorts och ett glas prosecco och sovmorgon och tid med familjen, inte riktigt längtat efter vardagen faktiskt. men nu när den är här inser jag att jag faktiskt längtat efter att få vara ifred!

Det är så skönt att alla andra drar på morgonen, bara jag och Bodil här hela dagarna. Jag hinner tänka och får en massa gjort (ja, förutom att jobba då, det gör jag också och det var faktiskt kul visade det sig). Idag har jag vinkat av familjen, yogat en halvtimme (!), duschat, satt igång en tvättmaskin, gjort frukost och svarat på några mejl.

Nu ska jag göra två intervjuer, ta en sväng med Bodil i skogen och plocka blåbär, ringa veterinären och boka tid för vaccinering och läsa ett mejl från Jonathan om när vi ska låta fåren lamma – det lutar åt april.

Just det, jag ska baka bröd också.

En perfekt dag, med andra ord.

Den sista semesterveckan ägnar vi åt att stängsla fårens vinterhage. Det är en gammal hästhage som totalt har växt igen under sommaren (vi slog där i höstas, men en sommar räcker för att det ska bli en och en halv meter högt gräs, brännässlor, tistlar och sly).

Jag ägnar mycket tid ägnas åt att krypa runt på alla fyra och rota fram gammalt elstängsel som blivit överväxt. Ofta blir jag lite förvånad när jag stöter på en stor sten eller upptäcker en träddunge bakom vagnslidret som jag inte lagt märke till tidigare.

Men idag tänkte jag på att det är en process som pågår just nu; bit för bit intar vi vår mark, omformar den till det vi vill ha den till, lär känna varje sten och varje träd. Om tio år kommer vi veta exakt var det växer smultron eller svamp, var snödropparna kommer först om våren eller var det står en perfekt julgran.

Går på Kusamautställningen på Moderna museet.

Plockar vinbär och velar mellan sylt och saft.

Ser Bröderna Lindgren i båthuset på Barnens ö krog och scen.

Åker till havet.

Dansar halva natten till Teddybears och tar mobilbilder i mörkret.

Gosar med fåren.

Slår ängarna för att ta eget hö. (Jo, det är en traktor nere i högra hörnet bakom brännässlorna.)

Här blev det tyst! Vi åkte till Gotland med Jonathans familj, och det var så otroligt fint och skönt att resa bort och det var vackert väder och jag hade absolut inte lust att öppna datorn en endaste gång. Nu är vi hemma och det är också otroligt skönt. Massor att göra, men det är kul. Klippa gräset, rensa trädgårdslanden, fixa fårens vinterhage, laga ladutaket som har gått sönder litegrann, bygga en trädkoja med barnen… Ja, såna saker.