Kategori: Livet

Jag älskar verkligen min traktor. Jag älskar att köra den, och vi har så stor glädje av den. Under vintern har vi sluppit släpa hö som vi gjort alla tidigare år, och i sommar ska vi bärga hö själva för första gången. Traktorn är vägen framåt för vårt fortsatta liv på gården!

Men jag är en idiot när det kommer till att läsa (eller bara ta emot, generellt) instruktioner och jag vet absolut inget om motorer. En väldigt dålig egenskap hos mig är att jag har så dåligt tålamod med att lära mig nya saker. Jag minns första gången skolan var svår för mig – låg- och mellanstadiet flöt på friktionsfritt med hyfsat resultat utan att jag någonsin behövde anstränga mig för att allt var så lätt, men under min första fysiklektion i högstadiet fick jag en chock; jag förstod inte! Det var svårt! Jag sket därför i fysiken och hade tvåa i betyg genom hela skolgången. Men jag kan ju inte skita i att lära mig min traktor! Jag måste kunna mecka med den, jag måste veta hur jag ska ta hand om den och köra den för att den ska hålla och må bra.

Då och då plockar jag fram traktorboken från lantbruksskolan som jag fått låna av en granne. Jag tittar på diagram, ritningar och tabeller och läser konstiga förkortningar. Newton, trigonometri, Pythagoras sats (fniss, snuskskämt). Min hjärna kan inte processa. Men den sken upp den såg bilden ovan; äntligen en symbol som jag känner igen! Människor på en gungbräda! Förstod du vad den betyder då, frågade Jonathan. Nej, det gjorde jag väl kanske inte…

När det är nåt med traktorn tar jag bilder som den ovan och frågar i en traktorgrupp jag är med i på facebook (här gällde frågan om slang A, som jag rivit ut när jag rafsade runt, skulle sitta i fäste B. Svar: ja). Där är 90 % män och alla är så förtjusta över att en tjej vill mecka med sin traktor, de är verkligen hjälpsamma och uppmuntrande. Men liksom de kan ju inte lära mig allt!

Vet inte vad jag ska göra med det här. Kanske schemalägga studietid? Alltså det har ju inte med intelligens att göra, jag är inte dummare än den genomsnittlige lantbrukaren. Det är något slags motstånd som jag måste komma över.

Min dröm är att kunna tanka ner information direkt till hjärnan, och sen bara uppdatera med varje ny programuppdatering. Jag önskar att jag var en robot helt enkelt.

Ja livet rullar vidare. Inget särskilt händer. Huset är fullt av hemarbetare och hemmastudenter. Man spelar pingis på logen. Målar i köket. Mockar hos djuren. Kränger på sig munskyddet och åker till Ica. Sover i samma kläder man haft på sig på dagen.

Titta vad fint det blir i köket! Jag har alltså inte tapetserat än utan bara tejpat upp en liten provbit. Och färgåtergivningen är inte helt hundra. Men man anar ju! Så glad och pirrig över förvandlingen.

Jag har försökt rädda de halvdöda pelargonerna som befunnit sig i ”vila”. Fattar inte vad jag gör för fel, inte ska väl 90 procent av växten vissna bort? Det händer varje år. De ska väl stå ljust, svalt och med lite vatten?

Kronärtskockor har jag sått, och lök från frö – nytt för i år! Tidigare har jag köpt sättlök men det känns som en sån blåsning att köpa en liten lök, stoppa i jorden och sen gräva upp när den blivit stor.

På min födelsedag den 26 februari var det vår, temperaturen steg ungefär 30 grader på tio dagar. Sen blev det vinter igen, och det var lika bra för det skulle ju ändå hända.

Näe varför tog jag med den här bilden? Typisk bild som man tar för att himlen ser så MAGISK ut, men bilden blir bara platt, och dessutom helt ointressant för alla som inte ser himlen i verkligheten. Aja, fint var det i alla fall, och magiskt för mig!

Och just det, vi har klippt fåren också, det är svinjobbigt men ändå kul att se vad som döljer sig därunder all päls. Det är svårt att klippa runt huvudet, många får kotlettpolisonger, eller som den här damen: ortodoxa tinninglockar. Oy vey!

Igår började jag dagen som vanligt – långfrukost framför Morgonstudion. Lägg märke till Bobos lilla nos under filten i soffan 🙂

Jag sitter kvar i säkert en timme efter att barnen åkt till skolan. Det är skönt att vakna långsamt till brasans sprak, och dessutom tar det ungefär en timme för mig att tvinga i mig en macka på morgonen. Jag behöver den för att orka med en arbetsam djurrunda på en dryg timme:

Först gick jag till fåren och fyllde på hö åt dem. Släppte ut korna som kom och kollade om höet vid foderbordet ute var godare än det i stallet.

Det var det, de glufsade på även om Mållan ser missnöjd ut. Det gör hon jämt, även när hon är nöjd och glad, det är bara hennes uppsyn helt enkelt. Här ser man dynamiken i koflocken tydligt – Flora står intill Mållan och äter obekymrat, Frida håller sig på behörigt avstånd och äter från en egen plats, skyddad från Mållans elaka påhopp.

Grisarna fick frukost – idag blev det kornkross. Oftast får de bröd och grönsaker från Ica plus foderärtor, men nu var icamaten slut. Grisarna behöver mycket mat när det är kallt eftersom de är ute jämt.

Sen mockade jag i kornas lösdrift, dagens jobbigaste och tråkigaste. Det är lätt att lyfta bort bajset så länge de inte legat i det och plattat till det och masserat ner det i ströbädden – vilket de nästan alltid har gjort. Nåja, det är ändå dagens träningspass. Det är viktigt att pulsen går upp någon gång under dagen ju!

Mållan hade siktat bra som vanligt och lyckats både kissa och bajsa i matskålen (efter att hon ätit färdigt gubevars). När jag ser det här fantiserar jag om rumsrena kor som går på pottan, så behövde man bara tömma den varje dag, haha. Nämen kor bajsar otroligt mycket och de är experter på att bajsa på knäppa ställen. På varje liten avsats i stallet ligger det en bajshög, ofta i vattenbaljan och nästan varje dag i höhäcken.
När jag gnäller över kornas enorma bajsmängder försöker jag tänka på hur mycket nytta vi kommer ha av bajset sen i form av gödsling och jordförbättring.

I alla fall, efter djurrundan grundade jag ett av köksskåpen inför målning. Köksrenoveringen går långsamt eftersom vi ju använder köket samtidigt – det blir en himla oreda om man river ut allt ur alla skåp på en gång. Så innan skafferiet är klart och inflyttat så tar jag ett eller två skåp i taget för att inte skapa kaos med för mycket prylar framme.

Apropå skafferiet, titta vad fint det blir! Jag är så otroligt glad för det och gottar ihjäl mig i förväg inför inflyttningen. Jonathan har byggt hela ”skalet” och jag har grundmålat väggarna därinne. Nu ska Jonathan bygga hyllorna, jag ska måla rubbet och belysning ska upp. Det blir en lampa som tänds automatiskt när man öppnar skafferidörren, känns helt orimligt lyxigt!

Sen tog jag en lunchpromenad med Bodil som vägrade följa med ut till sommarhagen för det var för tråkigt, hon stod på gårdsplan och låtsades att hon inte hörde när jag ropade på henne. Jag gick in och hämtade kopplet, och då blev det fart, för då förstod hon att hon skulle få gå på nya vägar. Eller nya och nya, vi gick längs vägen helt enkelt – men det är ändå mycket intressant för Bobo att gå där och sniffa efter vem som kissat sen hon var där senast och såna saker.

Sen blev det lunch i hallen där vårt köksbord står just nu under skafferibygget. Det är opraktiskt och trångt, men ändå mysigt med ny utsikt, och jättemysigt att sitta vid kaminen! Jag och Morris och Jonathan åt falukorvsrester. Ospännande, men trevligt ändå tycker jag.

Jahapp, efter lunch gick jag ut och skottade uppfarten för att kunna ta mig till Norrtälje och köpa mer färg, några hyllplan och mat. Dagens andra träningspass, hurra!

Gulliga Bertil kom och sa att hans mat var slut, så jag följde med honom in i ladan och fyllde på.

Hemma igen, mellis i hallen i värmen från kaminen. Sa hej till barnen som trillade in från skolan. Jag hade en idé om att jag skulle äta en semla om dagen ända till påsk (haha, braka rätt igenom fastan på semlor, så blasfemiskt va!) men det sket sig eftersom semlorna var slut i affärn, så det blev en tråkig macka. Sen gjorde jag kvällsrundan hos djuren:

Tog in ägg, räknade in hönsen och stängde om dem, kollade att de hade vatten och mat.

Tog in korna och gav dem lite kross och mineraler, fyllde på hö och vatten och ryktade dem lite. Kossor är extrema vanedjur, de står alltid och väntar på mig om jag är sen.

Mållan har en egen avdelning i stallet bakom en bom, eftersom hon mobbar Frida annars och inte låter henne äta. Efter att Mållan tömt sin krosshink lägger hon sig alltid på knä med frambenen och sträcker sig så långt hon kan in under bommen och försöker nå Fridas och Floras krosshinkar.
Det låter som att Mållan är världens mest diktatoriska ledarkossa, och det är hon på sätt och vis, men hon är absolut inte väre än andra kossor. Kor är taskiga motvarandra helt enkelt. Men de är också snälla – Mållan och Flora (och Flora och Frida) står ofta och gosar, kliar sig mot varandra och slickar varandra kärleksfullt. Mållan är taskig mot Frida men inte så att hon gör illa henne, hon bara markerar vem som bestämmer och kontrollerar att Frida vet sin plats.

Efter att vi ätit pastasallad med halloumi till middag (jag får ofta ett sommarmatsryck mitt i vintern) målade jag i köksskåpet och skafferiet.

Sen tog jag ett bad och lyssnade på USA-podden medan Jonathan och Ines var ute med hunden.

Sen läste jag Mördarens apa för Ines och Bodil i Ines säng. Väldigt mysigt, varför slutade man någonsin med godnattsaga?

Slutade dagen där den började – i tv-soffan. Kollade på Aktuellt med Sixten som vanligt. Kollar alltid kl 21 pga boomer, hetsar alltid för att inte missa löpet, då känns det meningslöst att kolla. Igår grät jag en skvätt åt ett reportage om migranternas tillvaro i något slags informellt läger Bosnien. Det är så hemskt hur människors liv ser ut. De sover under bar himmel mitt i vintern. Barnfamiljer. Och jag som surar för att jag inte har råd att köpa tapeter till köket.

Sen gick jag i alla fall och la mig och läste den här boken som är väldigt intressant och högst aktuell.

Så går hela veckan alla dagar och år.

Det blev ett långt jullov från bloggen, men jag har inte åkt till Dubai, lovar 🙂

Imorgon börjar vardagen igen. Den här julen blev stillsam, nedskalad, lugn och lång. Skönt faktiskt! Man är ju bra sugen på att träffa folk nu, men samtidigt rätt skönt att vila i att det faktiskt inte går, och bara softa istället.

Eller softa och softa, jag har dragit igång en köksrenovering (mer sen), Jonathan har gjort ved, och så har vi ju allt det dagliga på gården. Men vi har också spelat spel med barnen, legat i sängen och läst tidningen efter frukost och ja, softat helt enkelt.

Ines 12-årsdag igår blev la grand finale på jullovet. Och firades förstås på bästa coronavis med en skogsutflykt (hur blir backlashen på detta extrema friluftsår, undrar jag). Vi tog fyrhjulingen till en fin plats i skogen där ingen av oss varit förut.

Fort gick det och det var ganska läskigt för det var så halt. Vi slirade hit och dit i kärran bakom fyrhjulingen, och jag kan ha skrikit en del, till barnens förtjusning.

Varm choklad och fika från Ica. Så typiskt att det alltid ligger en plastpåse någonstans när man ska ta en lite härlig bild.

Särskilt för Bobo är det härligt med nya platser. Hennes värld är väldigt liten för det mesta, huset, trädgården och samma promenad i sommarhagen dag ut och dag in. Hon blir otroligt förtjust över att få nosa på nya platser.

På kvällen åt vi marängswisstårta, och idag ska 12-åringen färga håret limegrönt. Jag ska hänga tvätt och måla insidan av ett köksskåp.

Det blir skönt med vardag igen. Vi får se hur det går för högstadieungarna, men de ska till skolan imorgon i alla fall. Blir skönt för alla!

Vi hörs snart!