Nejnej, jag fattar väl att det är långt till våren, den riktiga våren. Men idag fick jag ändå en första sniff när jag var ute och släppte ut hönsen – som faktiskt går ut nu när det inte är så mycket snö. Solen sken och fåglarna (vars namn jag inte vet men vars ljud alltid påminner mig om min födelsedag) kvittrade.
Nu har vi två tuppar i hönsgården – Sune till höger, och hans son Charlie till vänster. Det ska nog gå bra om inte Charlie sticker upp för mycket. Sune är en snäll tupp och de har nu 15 hönor att dela på i sitt harem. Längst bak syns Charlies syster Chaplin. De två är kläckta i äggkläckare och uppväxta i vårt vardagsrum – de var präglade på Jonathan som små och deltog ofta som statister i barnens lekar. Det var kul, men egentligen känns det så mycket bättre att låta hönorna ruva fram egna kycklingar. Då blir de uppfostrade och inslussade i gruppen på rätt sätt. Vi har en harmonisk hönsflock, inga slagsmål och ingen mobbing, förutom stackars Mumin som vi fick plocka bort. Men hon blev mobbad i sin nya flock också, så det var nog nåt knas med henne.
På bilden syns också några av de fyra som kläcktes i höstas någon gång. Alla hönor, vilken flax! De har inte fått namn än. Härom dan fick vi dessutom en höna av grannen som inte funkade i hans flock, hon verkar trivas fint.
Det är så kul med höns! Längtar tills de börjar värpa igen – de slutade tvärt allihop som på en given signal för några veckor sen. Nu äter vi köpeägg, de är så bleka.
PS: TACK för alla tips angående bokhyllorna! Elementskydd hade jag gärna haft, men ingenjörn har invändningar. Precis som ni trodde blev det bättre när det blev målat, och konsolen byter vi ut. Tror det bli helt okej.
