Kategori: Livet

Prick just nu känns allt så bra. En brasa sprakar i vedspisen, tvättmaskinen surrar (det är något så tillfredsställande med det ljudet, älskar det), Sixten (som i och för sig spydde imorse) ligger i soffan och gosar med Bodil. Trots känslan av att världen håller på att gå åt helvete så har vi det bra i det lilla. Och de där två känslorna samspelar ju – ju mer lidande i världen, desto mer tacksamhet över det man har.

Varje dag vid middagsdags är jag på väg att somna med ansiktet i tallriken. Är så trött på den förlamande tröttheten som drabbar mig (och de flesta andra) såhär års – och sänder en tanke till alla stackare som lider av konstant trötthet pga sjukdom eller åkomma av något slag. Så fruktansvärt att genomleva hela livet i det töcken som jag upplever just under de här veckorna i november-december. Det enda jag orkar göra efter middagen är att lägga mig i soffan och äta något sött. Alla projekt har avstannat.

Men! Så fort solen tittar fram så känns ju allt så mycket lättare! Hoppas på snö snart, så det blir ljust och fint.

Världen är så fasansfull just nu, så obegripligt fruktansvärd. Att sitta och följa ett pågående terrordåd under flera timmar som vi gjorde igår kväll, och få flash efter flash om nya attacker, så ohyggligt. Vilken skräck att befinna sig i Paris.

Idag vaknar vi till en gråmulen stillsam dag, barnen och hunden ligger och tittar på tv i soffan, Jonathan är på väg ut för att bygga växthus och jag sitter kvar i köket med frukostkaffet.

Och jag är så oändligt, oändligt tacksam över att vi har det så bra, att vi råkade födas i just Sverige, att vi flyttade till den här vackra platsen där vi känner oss fullständigt trygga. På något sätt känns det extra skönt att vi bor här ute, i en liten by, i en liten bubbla på något sätt. Paris är långt borta.