Kategorier
Höns Livet Odla

Hönsnytt och snigelnytt

Midsommarafton firade vi hos Jonathans föräldrar i hettan. Vi åt tårta i skuggan och rodde ut med ekan och badade från den. Det var skönt och mysigt i all enkelhet – vi är inga storfirare i vanliga fall heller så det gjorde inget att ingen fick dansa små grodorna på en hembygdsgård.

Igår på midsommardagen hittade jag det första ägget från våra nya höns! Hurra vad glad jag blev! Vi har levt med köpeägg i en månad sedan räven gjorde taberas i hönsgården. Våra nya unghöns hade inte börjat värpa när de kom, men nu så! Hon som var först ut fattade att hon skulle värpa i redet också, utmärkt. Så idag har vi öppnat luckan så de kan gå ut – ville vänta tills vi visste att de värper i redet så de inte börjar gömma ägg i trädgården. ingen har gått ut hittills, vi får se om de vågar sig ut alls idag.

En av de fem kycklingarna som kläcktes i vårt senaste kläck var svag och vinglig plötsligt. Vi gissar att hen har missat var vattenskålen finns. Vi försökte rädda den med vatten och lite honung, men det var försent tyvärr. Det blev komposten för denne lille.

Sen gick vi ner till trädgårdslandet och hade fest. Nej, det gjorde vi inte, vi tillverkade ölfällor för alla MILJONER mördarsniglar som frodas i år. Vi har haft så lite de senaste två-tre åren att vi glömt bort hur hemskt det är. I år är de överallt, jag mosar eller slänger bort säkert femtio stycken i trädgårdslandet när jag är där. Men nu är tanken att de ska krypa in i mjölkpaketen som vi har fyllt med öl och drunkna därinne, fulla och lyckliga (kanske).

Extra nöjd med fokuset på den här bilden, som ska visa att vi lagt en ölfälla i varje jordgubbsland. Jag är bara rädd att öldoften lockar dit sniglar som annars inte skulle kommit? Vi får väl se. Massor av jordgubbskart har vi i alla fall som vi inte vill dela med oss av när de mognar.

Sen kupade vi ett potatisland också. Men bara ett för sen var det för myggigt. Då var klockan elva på kvällen. Försommarnätter!

Kategorier
Kor Livet Lycka

Junikväll

Vilken pangsommar det blev helt plötsligt! 22 grader och sol är det visst som gäller, perfekt ju! Idag har vi badat i havet, ätit tårta hos min mamma som fyller år, badat i havet en gång till och sen ätit färskpotatis och halloumi (eg: eldost från Väddö Gårdsmejeri – älskar att handla produkter därifrån som färdats ungefär en halvmil från produktionsplatsen till vårt matbord), och se gick vi till kossorna.

Mållan har blivit väldigt misstänksam efter att hon var sjuk och vi höll fast henne och gav henne sprutor och mjölkade hennes ömma juver. Vi försöker återvinna hennes förtroende med äpple och kli.

Sen matade Jonathan grisarna i ett gudomligt ljus av något slag. Och sen gick vi och kollade in vårt nyslagna gräs.

Det var mer än det ser ut på den här bilden. Vi kommer få hö så vi klarar oss i år också.

Jonathan har snöat in på landskapsvård och håller på och röjer som fan i våra små skogsdungar på betet. Här var det mängder av sly för några veckor sen, nu kommer det bli fantastiskt fint! Tänk när marken är full av gullvivor och solen silar ner mellan träden. Där går korna och fåren och betar och gör fint.

Sen gick jag hem med min långa skugga, vattnade i trädgårdslandet och tog en dusch och hällde upp ett glas vin.

Försommaren är så fantastisk för att det fortfarande känns lyxigt att sova med öppet fönster och äta middag ute. Det är svårt att förstå hur man står ut på vintern i mörkret och geggamojan.

Kategorier
Livet

Läget på Lilla Ekens

Än är det inte vackert, men det känns vackert i trädgårdslandet. Allt är i jorden utom brysselkålen och squashen som vi inte hunnit plantera ut, och rättikan som ska sås senare. Bilden är från en kväll klockan tio, när jag vattnade och mördade mördarsniglar. Blir gråtlycklig av det här!

Annars då? Äppelträden blommar, syrenerna är i startgroparna, häggen och körsbärsträden har blommat över.

Två grisar har gått till slakt och idag ska vi grilla revbensspjäll. De fyra grisarna som är kvar bråkar mycket mindre. Jonathans fiffiga pump ger dem gott om vatten från ån att dricka och gyttjebada i, och det kommer behövas eftersom det ska bli 25 grader i veckan.

I hönshuset är det tomt och tyst, men vi har ägg i kläckaren, och imorgon hämtar vi hem några värpande höns som vi har köpt.

Lammen och fåren går i stora sommarhagen och jag gottar mig åt deras härliga liv varje gång vi ses. De ligger utspridda i skuggan och idisslar för det mesta. Lammen är så tama i år! Vissa gosar som hundar, de lägger sig hos en eller klättrar upp i knät och tigger om att få bli kliade. Så härligt! Det börjar utkristallisera sig vilka tackor vi vill rekrytera i år, det blir nog fyra-fem stycken.

Kossan Mållan har återhämtat sig från anaplasman, hon blev ju supersjuk och höll nästan på att dö. Men en konstig grej med anaplasma är att det slår ut alla vita blodkroppar – hennes immunförsvar var alltså nästan på noll. Hon fick förstås en liten släng av juverinflammation, började sparkas och ville inte bli mjölkad. Så nu får hon vila och återhämta sig innan vi försöker igen. Min magkänsla säger mig att det kommer bli mycket svårt att få igång henne att bli mjölkad igen, men vi håller tummarna. Kalven Hoppe är i alla fall det ljuvligaste vi har sett, det är verkligen underbart att få vara med när han utforskar världen.

En annan glad konyhet väntas förhoppningsvis snart, håll utkik!

Idag kommer vår extended family, det vill säga Morris pappa och hans familj, och själva Morris (!) hit, vi ska elda sly och sedan blir det en fet asado på gårdens kött.

Vi hörs snart, ta hand om er hörrni!

Kategorier
Får Livet Lycka

Vårmorgon hos lammen

Nu när lamningen är över och korna går i sommarhagen har arbetsbördan med djuren minskat massor. Jag går till korna på morgonen och mockar i vindskyddet, det tar någon minut. Och så går jag till fåren och kollar att alla verkar ha det bra och att de har vatten. Och så går jag till grisarna och ger dem mat och kollar att de har vatten.

Det ger tid över för att faktiskt umgås med djuren! Korna vill gärna bli ryktade och kliade en stund, och många lamm kommer fram för att gosa och gnaga lite på mig.

Jag vet att jag till och med hävdade att jag var ointresserad av djur en gång i tiden, och jag kan inte riktigt identifiera mig med folk som hellre umgås med djur än människor. Jag tycker fortfarande att man får äta djur och äta det som kommer från djur. Men. Jag tycker också mycket om att vara med djuren! Det ger verkligen en särskild sorts närvaro, nedvarvning eller mindfulness eller vilket ord man nu ska använda, att sätta sig i hagen och titta på fåren och lammen när de går omkring, och klia de som kommer fram för kli och gos. Lyssna på fåglar, känna doft av gräs och jord och vår, känna livet i sig.

Det svarta tacklammen här ovanör är en av Ullis fyrlingar. Dem har vi extra koll på eftersom vi tänker att de egentligen borde stödmatas. Vi erbjuder dem en flaska morgon och kväll, och ibland lyckas vi truga på någon av dem någon deciliter. Men faktum är att de inte verkar särskilt hungriga, de växer fint och är pigga allihop. Vi får bara hoppas att Ullis inte faller ur fullständigt och tappar för mycket i hull. Men betet har kommit igång ordentligt nu och det är ju det allra bästa för henne.

Det fyrlingarna inte dricker upp tar någon av huliganerna gärna emot! Det är Bellas tre stora fina bagglamm som alltid är hungriga. De växer så det knakar och är störst av alla, och de är alltid på jakt efter mat – de betar, äter hö, äter lammpellets och tjuvdiar på alla tackor som tillåter det. Och de slukar lammnäringen vi erbjuder.

Kategorier
Livet Odla

En paus

Livet under corona är en enda lång paus för många. För oss är det en paus från socialt umgänge och fritidsaktiviteter.

Men bortsett från det fortsätter ju livet på gården som vanligt. Eftersom Jonathan oftast jobbar hemifrån och vi i princip inte gör något annat än att vara hemma så får vi så mycket mer gjort än vanligt!

Just nu har det dessutom uppstått en paus för mig efter att fåren fåren gått på sommarbete och bara behöver tillsyn och gos och the occational flaska lammnäring, och innan Mållans kalv kommer och (det förmodade) mjölkningskaoset drar igång. Självklart finns det en miljon grejer att göra, men inget som är akut. Jag går runt och fixar och donar i min egen takt. Det är underbart.

Igår var Jonathan ledig och vi höll på med trädgårdslandet. Jag vet att det fortfarande är fult, men för mig blir det fint så fort jag börjar hålla på med det! Jonathan körde hästgödsel med skottkärran, jag grävde och rensade ogräs. Det syns inte tydligt på bilden, men vi har fyra höga ”pyramider” av störar där det ska klättra slingerväxter och olika ärtor och bönor. Det kommer se så fint ut i sommar! På eftermiddagen började det regna (som syns på bilden, som jag tagit från fönstret), och då gick vi in och gjorde te och låg och läste en stund.

Idag ska jag upp och titta till Mållan, åka till Ica och hämta grismat, vara hundvakt åt mammas lilla valp och samtidigt försöka laga taket på Morris hus och bygga ett staket…

Hoppas ni har det okej, att ni är friska, att solen skiner på er!

Kategorier
Får Livet

Lille gubben roddar lamningar

När jag tog in korna idag kände jag mig så lättad och lycklig, jag hade just rättat till ett felläge när Doris lammade (rumpan först, funkar ej, men jag fick fram bakbenen och halade ut den lille jäkeln). Jag tog en selfie i kvällsljuset och insåg att jag alltmer börjar likna en lustig liten gubbe?

Idag har vi haft gäster med social distans – fikat ute, grillat och ätit ute, bara varit ute hela dagen. Det var mysigt för det mesta, utom när det började snöa till kaffet… Så märkliga tider nu, jag undrar så på vilket sätt världen kommer att förändras av det här. Varje gång jag blir irriterad för att jag inte kan åka till Stockholm och ta ett glas vin med en vän försöker jag tänka på att människor dör och lider, och att en miljard människor beräknas sjunka ner i djup fattigdom. Vi har det så fantastiskt bra, är ju knappt ens berörda.

Hur som helst, lamningen var det! Nu har sju tackor lammat, fem eller sex (vi misstänker att en går tom) återstår. Hittills har vi fått 19 lamm – alla har fått trillingar utom Annika och Felicia som är en annan ras. Så hopplöst! Imorgon ska vi sätta upp lammbaren och hoppas att vi kan få dem att dricka från den i år.

Nu ska jag titta på The Plot against America, hejdå!

Kategorier
Får Livet

Fyrlingar och s’mores

Såhär ser mina morgnar ut, vardag som helg: jag går upp vid sju, försöker äta något litet medan Bodil får ta en sväng i trädgården. Vid halv åtta ungefär går jag ut till djuren; matar grisarna, tar fram nytt hö och fyller på vatten hos alla får, kollar att lammen har det bra. Tittar till hönsen och tar in ägg om jag hinner. Klockan åtta cyklar jag upp till korna, tar ut Linda och Melissa till stora hagen, ger Mållan lite kraftfoder vid mjölkningsstationen (förberedelser, prick en månad till kalvning nu!) och släpper ut henne till fåren i lilla hagen. Sen mockar jag i allas boxar (idag mockade jag ur allt ur Mållans box, blev helt genomsvettig).

När jag kommer hem från djurrundan äter jag second breakfast och läser tidningen – gärna i sängen because I can! Så otroligt skön känsla att uträtta en massa saker direkt på morgonen.

I dag fortsatte dagen med en besvärlig lamning – en förstalammare som fick fyrlingar! Det har aldrig hänt hos oss förut. Tyvärr var sista lilla vännen död, och de andra var väldigt små och spinkiga. Morsan fattar inte helt hur man ska göra – hon slickar och slickar sina tre små baggar och pratar så fint med dem, men när de vill dia snor hon runt, för hon vill ha dem framför nosen så hon kan se dem. Vi har hållt fast henne så att lammen får dia ett par gånger, och också stödmatat lite eftersom alla inte lyckats hitta spenen själva. Vi går upp och tittar till dem inatt. Hoppas det löser sig under morgondagen.

På eftermiddagen drog vi igång en stor brasa i sommarhagen, där vi också grillade vår middag – korv på egen gris och egna lammkotletter.

Efter att jag och Ines varit uppe och tagit in korna vid sju gick vi alla tillbaka till grillplatsen och gjorde s’mores, det vill säga grillade marshmallows på kex med chokladsås.

Och jag tänkte igen på hur lycklig jag är över vårt liv, att vi bara kan göra sådär, gå ut och elda lite och grilla när vi vill, hemma hos oss själva. Jag är verkligen alltid tacksam över det, men extra mycket nu förstås. Det är så skönt att vi kan koppla av helt och hållet här hemma, vi behöver inte tänka på handsprit eller social distansering, allt är som vanligt och det är så skönt.

Kategorier
Livet

Fredag morgon i april

Ja vad säger man? Vinterns enda snö faller den tredje april. Det är knäpptyst och konstigt och luktar vinter. Återigen bevisar år 2020 sin rövighet.

Bodil ligger och trycker intill kaminen i hallen och spränger hellre blåsan än går ut och kissar.

Korna var också svårövertalade i morse, fick dra/släpa/knuffa ut dem i hagen. Mockade och lyssnade på P1 morgon som vanligt, cyklade i spösnöande motvind och matade grisarna med en säck bröd från Ica. Gav tackorna hö och vatten. Hem och tända ljus till frukosten.

Jonathan jobbar på övervåningen, jag hör honom prata i telefon. Ska snart gå ut och ge fåren kraftfoder och truga på trillingarna en flaska lammnäring och kolla om Felicia vill lamma idag.

Sen ska jag planera helgens mat – Jonas mamma kommer hit imorgon och ikväll blir det fredagsmys – och åka och handla, gå på apoteket åt mamma som sitter i isolering i stugan, och sen åker vi hem till henne och träffar valpen (i trädgården såklart).

Jag längtar efter att allt ska bli som vanligt. Tills vidare lajvar vi vanlighet här på gården – och det är ju mycket lättare här än i stan.

Kategorier
Får Livet

Smått och gott ur vardagen

Nämen vad svårt det är att skriva nåt. Det är så konstigt att bara fortsätta som vanligt – samtidigt som allt det vanliga förstås måste fortsätta i den lilla världen trots att allt går åt helvete i den stora världen.

Det här är i alla fall sånt som hänt på Lilla Ekens gård sen sist:

Kycklingarna växer och slåss med varandra mest hela dagarna. Vi har dem i en jättestor plastbalja i vardagsrummet – längtar tills de flyttar ut till hönshuset, men det lär dröja några veckor.

Jonathan fick ett blåmärke och ett bitmärke efter räven. Ganska spektakulärt ändå!

Och jag blev omkulldragen av en kossa, slog huvudet i backen och svimmade! Det var också rätt spektakulärt. Var helsnurrig när jag vaknade till, ambulansen kom (men åkte utan mig), och sen var jag tvungen att ligga i sängen och blunda fast jag mådde bra, och alla pjåskade med mig i flera dagar och ingen brydde sig om att jag sa att jag mådde bra. Blev galen pga mådde ju bra – hade absolut ingen hjärnskakning. Jag har aldrig svimmat förut, det var rätt flummigt.

Och så lamningen då. Här är stackars Bella som låg såhär konstigt i flera dagar och hade det obekvämt. Sen hade hon värkar hur länge som helst, vi övervakade henne i typ ett dygn och försökte också ingripa för att hjälpa till, men misslyckades. TIll slut gav vi upp och gick vi och la oss, och när vi kom ner två timmar senare stod hon och slickade sina tre vita pigga baggar!

Knäppt det där med vilka färger lammen får. Bella är ju svart (hon är finull och suffolk) och pappa Ymer är gotlandsfår, alltså grå. Och de fick tre helvita lamm!

Både Ylva och Bella har alltså fått trillingar, och vi försöker stödmata lammen med flaska för att avlasta mammorna lite. Och tydligen behöver även Bella stödmatas.

Här är Ylva och hennes tre otroligt gulliga lamm – två tackor och en bagge.

Annika har också nedkommit med två fina tacklamm, men tio tackor återstår! Går och glor på dem mest hela tiden och väntar och vääääntar… och det gör väl de också…

Vidare har vi dragit igång vattnet hos grisarna – vi pumpar upp vattnet från diket/ån intill hagen och leder upp i ett badkar. Grisarna blev glada och ville gärna tvätta trynet i vattenstrålen.

Och just det, Sixten har gjort hamburgare och kryddat med peppar som han plockat på sig på Max (”Sveriges godaste hamburgare”), och så har min mamma köpt en valp:

That’s all folks! Vi hörs.

Kategorier
Får Livet

Nu börjar det!

Trots coronavirus och katastrofer så brakar livet obekymrat på här på gården.

När jag och Jonathan serverade kraftfoder kom inte Ylva till maten. Vi hittade henne i lösdriften med fosterblåsan hängande.

Ylva är förstalammare och dessutom vår skyggaste tacka. Så vi lät henne vara. Jag gick in och bytte om (vi hade varit i stan) och Jonathan började rigga lamningsboxen inne i stallet.

Men Ylva var så trång, hon krystade så hon vrålade, lammets klövar och en liten nosspets stack ut, men efter varje krystning åkte de in igen. Så jag fick hjälpa till och dra medan Jonathan höll i Ylva. Det gick bra, och hon förstod direkt vad hon skulle göra och började slicka det pyttepyttelilla tacklammet. En halvtimme senare kom en stor fin bagge.

Vi tog in lilla familjen i lamningsboxen och gav Ylva mat och vatten och försökte få lammen att fatta hur man diar. Då la sig Ylva ner och började krysta igen! Vi hade ju sagt inga trillingar i år, men infon gick visst inte fram till alla. Ut kom ett jättefint tacklamm, hon hade ett bakslaget framben men det var lätt fixat.

Alla verkar pigga och mår bra – vi gav lammen lite råmjölk på flaska för säkerhets skull. Så härligt att vara igång!

Nu går jag och lägger mig tidigt för jag ska upp inatt klockan tre och titta till de andra tackorna och kolla så småttingarna mår bra.