Kategori: Livet

Kategorier
Döden Livet

Vi fångade en räv

När jag och Jonathan var i fårhagen utbröt tumult i skogsdungen intill. Bodil var inblandad, det frästes och morrades och tumlades runt. Vi rusade dit, och där stod Bodil över en räv! Titta vad fin den är!

Vi höll undan Bodil och ringde på barnen så alla fick komma och titta på honom, han var så söt! Men när vi släppte honom visade det sig att han hade ett skadat ben – troligen var det därför Bodil fick fatt i honom. Grannen fick komma och skjuta honom.

Vi har sett en räv halta omkring uppe vid vägen ibland, kanske var det han. Jag har tyckt så synd om den. Men så är det ju för vilda djur, de bryter ett ben, de haltar omkring tills de återhämtar sig, eller svälter ihäl eller dör av skadan. Hur som helst, den här herren lider inte längre i alla fall!

Bodil blev biten i nosen men inte så farligt. Hon var väligt missnöjd med att bli avbruten, och när räven sen bet Jonathan i armen (genom jackan, det gick bra) så ville hon förstås störta fram och rädda honom.

Kanske känner Bodil och räven redan varandra … troligen har de känt doften av varandra, kanske har Bobo jagat honom förr, vem vet vad hon gör när hon brakar runt i skogen i mörkret på kvällspromenaderna.

Om ni vill se en liten film på räven så titta på Lilla Ekens instagram!

Kategorier
Livet

Här fortsätter allt

Nu är det vår på gården. Igår kläcktes den första kycklingen, en liten höna om jag tolkat det rätt (tupparna har en ljus fläck på huvudet) och i morse vinglade en till omkring och pep i kläckaren. Vi hoppas på fler under dagen, det är egentligen idag som är rätt dag för kläckning.

Tackorna är jättetjocka – vissa så breda att de knappt kan gå. Första möjliga lamningsdag är nu på söndag.

Jag har förberett allt man kan tänkas behöva till lamningen – handskar, glidslem, rengöring osv. Hoppas att jag inte ens behöver öppna den här lådan i år. Förra året var lamningen extremt jobbig med en massa trillingar och fellägen. I år har vi många förstalammare, men hoppas det går bra ändå.

Kalvning om en och en halv månad – idag förkovrar jag mig i den här och lär mig hur man gör en smörstake (som den på bilden)!

I övrigt ska jag underhålla och utfodra fem barn (studiedag idag – en försmak inför förmodat stundande skolstängningar…), göra bokföringen och bara lyssna på lunchekot och inga extrasändningar eller presskonferenser på hela dagen.

Kategorier
Får Livet

Ute igen

Man förändras ju. När jag var tonåring stannade jag alltid hemma i stan när familjen åkte till landet. Jag minns en fjällsemester som jag tvingades med på, som jag tillbringade i en soffa läsandes böcker när de andra var på tur varje dag.

Men nu vill jag liksom bara vara ute! Det enda som krävs är att solen skiner lite lite (eller egentligen räcker det med att det inte är sånt väder som det var igår) och att fåglarna kvittrar så vill jag inte gå in, bara jobba utomhus.

Bilden är från i måndags när jag och Jonathan städade upp i årets välkomstbete, dit tackorna och lammen släpps efter lamningen. Vi har två hagar som vi växlar mellan för att minska parasittrycket. Hagarna är också nära oss och med tillgång till stall att gå in i. När lammen blivit lite större och betessäsongen kommit igång ordentligt släpper vi ut allihop i vår jättestora sommarhage. Vi städade undan en massa bråte och såg över stängslet och lagade på några ställen.

I alla fall! Nu ska jag gå ut igen och fortsätta tömma ut den där sabla djupströbädden. Otroligt jobbigt, men lite härligt ändå.

Hej svejs!

Kategorier
Livet Mys

Sveriges värsta väder –> inomhusmys

Äntligen mars och det regnar snöblandat och blåser stormbyar. I dag är det 18 dagar till lamningen och precis två veckor till kycklingkläck.

Jag var uppe hos korna imorse och de var ju inte supersugna på att gå ut idag om man säger så. Men det är mysigt med en timmes kroppsarbete med P1 morgon i lurarna före frukost, oavsett väder (fast det var inte kul att cykla hem i motvind sen, blundade i princip och chansade på vägen).

När jag kom hem värmde jag på kaffet och gjorde mackor av mitt helt perfekta surdegsbröd – har testat mig fram till ett recept som jag tänkte dela med mig av någon dag framöver.

Jag åt second breakfast framför Antikrundan, lyxigt va! Slappa en hel timme mitt på vardagsmorgonen.

Och Bodil var INTE sugen på att gå ut ett endaste dugg. Jonathan lurade henne i morse genom att säga med sin mest uppspelta röst att det var dags att gå ut. Bobo studsade upp och sprang fram till dörren, tvärnitade och backade tillbaka in i hallen. Haha!

Jag tog en skrivbordsdag pga vädret och gjorde bokföring, svarade på mejl och såna grejer.

När det blåser blir det alltid kallt i arbetsrummet och vårt sovrum. Jag eldar i vedspisen och försöker också skicka in värmen i sovrummet med hjälp av en fläkt som står ovanpå.

Och just det, jag satte upp en tavla också, jag är helt nöjd med den här tavelväggen – har ett stort motstånd mot att hänga tavlor pga är usel på det, så det brukar inte bli av, men jag ville verkligen göra klart de sista detaljerna i vardagsrummet.

Nu ska jag tvinga ut Bodil på en promenad, kolla att tackorna har hö, och sen ta itu med det jag skjutit på hela dagen – skotta ur en djupströbädd från nya fårstallet, dit tackorna och lammen ska släppas efter lamningen. Ser INTE fram emot det, hoppas jag hittar någon bra podd att lyssna på under tiden.

Hejdå!

Kategorier
Får Livet

Gotland och mer vår

Jag och Jonathan har varit på Gotland över helgen och hälsat på några vänner som också har en gård. Så fantastiskt kul att äntligen komma iväg efter år av planerande (kommer ni ihåg den tiden då man kunde ringa någon på eftermiddagen och fråga om man skulle ta en öl på kvällen?) och se hur de har det. Det blev storm och strömavbrott, så efter en fantastiskt bastu med dopp i havet blev det soffhäng och bokläsning/middagssovning. Men det var mysigt det också – inte direkt något man gör hemma med gott samvete.

Jag fotade i princip ingenting av någon anledning, bara deras skojiga djur, en basset som trampar på sina egna öron och en katt som ser ond ut men är snäll.

Nu är vi i alla fall hemma igen, solen skiner och fåglarna kvittrar och vissa menar att det ska bli snö snart. Håhåjaja.

Lilla Filijokus som alltid kommer springande när man går förbi. Funderar på att börja ta med henne på hundpromenaderna. Hon verkar hellre flocka med människor än med får. Knasigt, för hon är ju inget flasklamm, utan uppfostrad av får.

Kategorier
Halleluja Kor Livet Lycka Självhushållning

Drömgården

Härom dagen körde jag och grannen ner tjuren Håkan till sin hemgård utanför Eskilstuna. Han har nu befruktat Melissa och förhoppningsvis också Linda.

Resan gick bra, Håkan var på topphumör när han kom hem och sprang genast och hälsade på sina gamla vänner.

Efter att vi släppt ut Håkan visade bonden Ivan oss runt på gården, och det var tamejtusan det vackraste ställe jag sett i mitt liv! Han och hans fru är båda i pensionsåldern och har levt på gården hela sitt vuxna liv. Det syntes så tydligt att det var ett livsverk, allt var byggt med kärlek och allt var så funktionellt och fiffigt.

Titta bara på den här grinden byggd av bakar – visst syns det att den är tillverkad av någon som älskar vad hen gör? Allt på hela gården var byggt av egen skog. Så fantastiskt! Längst till höger syns en glimt av Mälaren – Ivan och Mona har en fiskeverksamhet med gårdsbutik och har tidigare drivit restaurang. De har sommarbete för korna ute på öarna. Så romantiskt!

Ivan och Mona har fjällnära kor, som är ännu mindre än fjällkor. Det var så gulligt i stallet – pyttesmå spiltor, pyttesmå kossor, pyttesmå krubbor. Den vita här är är en blyg liten kviga. De blyga får stå närmast dörren för att vänja sig vid att ha folk omkring sig.

I en hage i närheten stod Håkans bror som också är en sällskaplig och väldigt trevlig tjur. han ropar när man går förbi för att man ska komma och ge kli. När Ivan är ute och snickrar på kvällarna står tjuren och ropar 🙂

Allt var som sagt hemsnickrat och det var så optimerat – allt hade en plats, inget stod och drällde eller var ivägen. Vilken dröm! Titta på den prydligt travade veden, cyklarna i cykelstället.

Nu går vi in genom grinden, titta vilken vacker gärdsgård! Riktigt byggd med vidjor och allt, ingen skrotig ståltråd. Innanför dörren stod världens gulligaste hund och hoppade förväntansfullt.

Här är trädgården. I fonden Mälaren! Vi gick in och fikade, Ivan bjöd på kaffe, limpsmörgås och hemkärnat smör.

Timmerhus. Ingen isolering förutom lite lindrev i glipor och sprickor. Det var så otroligt hemtrevligt här! Inte ett dugg flådigt eller pedantiskt städat, bara mysigt, varmt, ombonat och välkomnande.

Rejäla takbjälkar. Timmerhus har svintunga tak, så att huset trycks ihop med tiden och blir tätare istället för dragigare.

Och i soffan en spinnande katt. Naturligtvis.

Ivan har lovat att jag ska få komma tillbaka i april när korna kalvar och lära mig att mjölka. Då tar jag med mig Jonathan. Blir fint.

Kategorier
Livet

Det blir fult

Jag vill gärna att allt ska vara fint här på bloggen som på Elsa Billgrens blogg. Aldrig att en hög med smutstvätt eller en trave disk skulle skymta på någon av hennes bilder (vilket förstås inte betyder att det inte finns i hennes hem, men det är ju inte det som är grejen). Jag tänker att det ska vara sådär härligt inspirerande här. Så jag tar fram finkameran för att dokumentera ett mysigt brödbak. 

Jag fotar degen. Det ser kladdigt ut och inte så härligt. Sen glömmer jag att fota de ljuvliga bullarna – och hade jag gjort det så hade garanterat brödrostsladden synts i bakgrunden.

Jag kan börja en härlig berättelse om en skogspromenad, men ändå inte låta bli att berätta att jag trampade i bajs. Jag klarar helt enkelt inte av att producera den där typen av inspo-content.

Igår var SVT här för att göra ett reportage om oss på gården – så himla kul! Jag och Ines var supertaggade, och jag hade en tanke om allt fint jag ville visa, vi skulle fika semlor i det mysiga vardagsrummet och filma när jag gjorde en brasa i kakelugnen. Sen skulle vi hämta ägg i den söta lilla korgen. Hade till och med tänkt föna håret (förstår inte var jag fick den idén ifrån, jag har i princip aldrig fönat håret i mitt liv).

Men alltså. För det första ser ju ingenting härligt ut någonstans på vintern utan snö. När det är mulet och disigt – inte härligt alls.

Sen filmade vi i köket istället, det bara blev så, med ett överfullt diskställ och tomatsåsfläckar på spisen, sen filmade vi på baksidan av huset där de trasiga utemöblerna står, sen filmade vi när jag hivade ut en stor säck med gammalt bröd ur den skitiga bilen för att ge till grisarna. Hela tiden maniskt pratande som en nyfrälst hippie med mitt ofönade trollhår. (Och just det, vi filmade framför Jonathans kompis gamla sjaviga graffitimålade husbil också. Och framför de gräsliga hösilagebalarna inlindade i vit och blå plast.)

Och sen tänker jag: okej. Tydligen är det såhär det är hemma hos oss. Nu har vi gett en ärlig bild, inget tillrättalagt. Den kan ni se på SVT:s nyhetswebb i helgen tror jag – återkommer när det är publicerat.

Kategorier
Livet

Nu då?

Den här veckan har jag lämnat mitt sista reportage till en uppdragsgivare jag haft i 12 år. Det var också mitt sista inbokade journalistuppdrag. Säkert kommer jag att göra något mer journalistiskt i mitt liv, men inte inom överskådlig tid i alla fall. Jag har stängt ner fliken jag haft på bloggen med min yrkesprofil och CV. 

Det kändes lite läskigt faktiskt. Man vill ju gärna definiera sig och höra till. Även om jag kände redan på universitetet att journalistiken inte var mitt kall och egentligen inte passade mig något vidare, så är det ju det enda jag är, om ni hajar. Min yrkesidentitet, min tillhörighet, det jag svarat när folk frågar vad jag gör (dvs, vem jag är).

Så nu då? Vem är jag nu?

Jag har så mycket jag vill göra. Starta ett mejeri (vi får se om det någonsin händer), en gårdsbutik, ett litet café (detta kommer nog hända i år, inshallah), bjuda in er till olika slags temadagar och happenings. Ta hand om vårt hus – fortsätta renovera fönstren och tapetsera och göra klart. Laga mat – baka bröd och förädla allt från djuren, trädgården och skogen. Ta hand om våra djur och deras ungar. Kläcka nya kycklingar i kläckaren. Laga stängsel och mocka och gödsla trädgårdslandet. Cykla på tur eller åka skidor med Bodil. Gå i skogen med Jonathan och planera vilka träd vi ska gallra ut och vilka vi vill behålla. Göra läxor med barnen, gå på utvecklingssamtal och till tandläkaren. Prata med barnen och vara med barnen och lära dem att laga mat. Åka till Stockholm och gå på teater med Morris och träffa mina vänner, och bjuda hem våra vänner till oss.

Om det inte var så att man visst måste tjäna pengar och spara till pensionen och sånt så, ja, det är inga problem att fylla tillvaron med meningsfulla sysslor om man säger så.

Och jag mår så bra nu. Jag har aldrig svarat bra mot stress och prestationskrav, nu känner jag mig lugn och nöjd och tillfreds med livet.

PS. Ska köpa en trisslott idag också. 

Kategorier
Framtidsfantasier Livet Lycka

På riktigt!

Det senaste året eller så har vi gått in i en ny fas i vårt liv på gården. Saker och ting har fallit på plats, vi har rutiner och (viss) erfarenhet och bir inte tagna på sängen vid varje ny händelse (storm, massivt snöfall, lamning, höbärgning osv) utan vi är förberedda och vet vad vi ska göra (typ).

Vid förra årets lamning fick jag hjälpa till handgripligen (ja precis, stoppa in handen och hela armen in i tackans livmoder och lirka ut lamm som låg fel/var för stora) vid nästan varje förlossning. Det är liksom en annan nivå jämfört med när vi jublade över varje liten kyckling och alla hönorna hade namn.

Vi är helt enkelt inte nybörjare längre.

Ut i spenaten – från betong till fågelsång handlade om att flytta från storstan och rota sig på landet. Nu har vi rotat oss, barnen är lantisar och i någon mening är ju vi det också. Lilla Ekens gård är en riktig gård, om än liten, med grisar, får, höns, bin, äppelträd och grönsaksodlingar. Under våren kommer jag att renovera vårt magasin till en gårdsbutik, där ni kommer få köpa lammskinn och kött, honung och kanske lite grönsaker. Och fika kanske, det vore väl mysigt?

Korna är ett projekt som hänger lite i luften – nu tar jag hand om grannens kor (som går hos henne just nu), och jag kommer att börja mjölka i maj när Mållan kalvar. Min dröm är att ha egna kor här på vår gård och öppna ett litet mejeri. Det kommer inte hända i år, men jag kommer i alla fall att kunna ordna egen mjölk, yoghurt, grädde, smör och kanske ost – vilken grej! Och vilken milstolpe i självhushållningen!

Jag jobbar allt mindre som journalist och allt mer här på gården. Det känns så rätt och så bra.

Hurra!

PS. Ja, den där bilden. Vi var på banken härom dan och fixade företagsgrejer som bankgiro, businesskort (business!), företags-swish och sånt. Och jag blir så barnsligt glad att det står Lilla Ekens gård på kortet och på swishen. Det känns på riktigt.

Kategorier
Grisar Hund Livet

Vårkänslor

Idag var det åtta grader varmt och jag hörde talgoxen för första gången. Så knäppt. jag går och tänker på lammen och trädgårdslandet och känner att det är dags att börja stängsla och såna saker. Jag borde se fram emot skidturer och gnistrande februarisol.

Idag är sista konvalescensdagen för Ines efter kräksjukan. Vi gick till grisarna…

… och gav dem en massa hö som de blev väldigt besvikna över. Här står de och glor på mig och väntar på den riktiga presenten.

Sen gick vi en sväng med Bodil som funderade på om det var dags för årets första dopp när hon såg en perfekt pinne därute. Det var det inte riktigt – hon klev i till hälften men ångrade sig.

Nu måste det bli vinter så vi får åka skidor och fika i en snödriva. Helt hopplöst att börja känna vårkänslor tre månader i förväg, vi kommer blomma för tidigt och dö i nattfrosten!