Hur mår ni idag, denna torsdag i maj som känns som en måndag i april? Här regnar det snöblandat, jag plockade fram vinterjackorna till barnen och ska rota fram fiberduken till luktärterna och solrosorna, för ikväll blir det minusgrader…
Så vad gör man? Eldar i kaminen, tänder några ljus, skär en skiva av Elsa Billgrens ljuvliga citron- och vallmokaka som blev över efter gårdagens fika.
Jag ska förbereda en intervju som jag ska göra i eftermiddag med Karl Martindahl, som har skrivit en jättefin bok om hur odling blev hans terapi.
Jag ska ringa tandläkaren och veterinären, plocka lite, gå en promenad i snöregnet med Bodil och lyssna färdigt på Århundradets kärlekssaga inläst av Märta Tikkanen själv (rekommenderas!), åka och handla, hämta Ines på ridningen.
Just det, jag ville visa det här lilla miraklet också! Jag har i flera år försökt så smultron från frö, men aldrig lyckats. Det funkade inte i år heller, krukorna har stått i fönstret i många veckor utan minsta tillstymmelse till grodd. Till slut gav jag upp och köpte smultronplantor istället. Travade ihop krukorna på golvet och la några böcker ovanpå. Och efter någon vecka – tada! Då gick det bra att börja gro tydligen! Så skumt. Men bra!
Ibland är mitt liv så fint att jag faen får nypa mig i armen. Igår hade jag en lugn dag vid skrivbordet, första på evigheter – tills grannens kviga skulle kalva! Kalven var för stor, och hon kunde inte krysta ut den.
Jag cyklade över för att assistera, och kom några minuter före veterinären. Klövarna syntes på kalven, men inte mer, och mellan varje krystning försvann de in igen. Veterinären la en snara runt varje framklöv, och jag drog i repet medan han drog i klövarna och huvudet (och grannen höll i svansen, haha). Jag sa till grannen innan vi började att det var lite läskigt för att det är så stora krafter vid kalvningar, man får verkligen dra (har jag sett på Mandelmanns, hehe) – men ändå blev jag överrumplad över HUR hårt jag behövde dra! Tog i för kung och fosterland, klämde fingrarna så de blev blå i de där repen, använde hela min kroppstyngd, och veterinären sin, och till slut så slank han ut, en präktig tjurkalv!
Titta så fin! Kalvar är liksom vackra tycker jag – det kan ju kossor också vara – med stora ögon och långa ögonfransar.
Lilla vännen! Helt kladdig och darrig, vinglig och vimsig. Vilken chock ändå att födas!
Äntligen måndag och alla har åkt hemifrån! Jag gick upp och assisterade i morgonkaoset med gympapåsar, praolappar, hårborstning, allmän uppmuntran och avstyrande av diverse sammanbrott. Sen gick jag en sväng med Bodil och matade grisen och vattnade ungtackorna i sommarhagen (hurra, de har flyttat från trädgården!). Tvångsmatade lammen lite vid lammbaren (vi försöker få trillingarna att äta lammnäring ur en hink med nappar för att avlasta morsorna – de är inte intresserade) och släppte ut dem. Nu har vi alltså bara får på två ställen – ungtackorna i sommarhagen som sagt, där det redan finns bete så det räcker, och så tackorna med lamm i välkomstbetet. De får kraftfoder som behövs för mjölkproduktionen, och lammen får (tillgång till) stödmatning. Dessutom vill vi stänga om dem i stallet på nätterna eftersom Jonathan såg ett lodjur (!) för någon vecka sen.
Titta på den här lilla knasbollen, en av Ullis trillingar som föddes sist. De är så söta! Jätteöron, små huvuden och långa halsar. Ingen av dem har fått namn – det blir lätt så på slutet – har ni några förslag? Det är en grå tacka, en vit bagge (bilden) och en svartvitspräcklig bagge med svart runt ögonen som en banditmask 🙂
Morgonen fortsatte i husmoderns tecken – jag hängde tvätt ute. Älskar att göra det! Överlag gillar jag ju husmorssysslor, men detta är det mest romantiska jag vet och sammanfattar hela vitsen med att bo på landet; att stå där i fågelkvitter, humlesurr och hönskackel och skapa ordning och reda, och så doftar det ljuvligt att krypa ner i nybäddat med lakan som hängt ute. Körsbärsträdet blommar snart:
Sen tog jag ett varv i trädgården och vattnade överallt där jag försökt så nytt gräs efter förra sommarens katastroftorka och en del andra katastofer. Vete tusan hur det går – det står på paketet att sådden ska hållas fuktig under grotiden, men då skulle jag ju behöva vattna varannan timme? Jaja, här och där kommer det upp några strån i alla fall, och resten täcks väl av maskrosor eller något annat grönt ändå? Bar jord är ju inte naturens grej liksom. Vår gräsmatta är ganska vanskött, men såhär års är den riktigt fin! Nyss har de där söta gula små lökarna blommat över, som täcker hela gräsmattan. Nu blommar något blått, och så sticker det upp pärlhyainter här och där, och tulpanerna och påskliljorna är på G. Blir lika förvånad varje vår eftersom jag glömt bort vart jag petat ner lökar på hösten.
Här nedan syns inte vår vackraste plats i trädgården direkt, men inte den fulaste heller! Vår enda rabatt! Just nu blommar där några tulpaner, och senare kommer förhoppningsvis solrosor. Kanske petar jag er något mer. Här har jag också satt en massa hyacintlökar från i julas, så nästa år då?
Jag gick in och gjorde second breakfast och satte mig här, vid skrivbordet, för första gången på veckor:
Tog ur innerfönstren och öppnade, dagen till ära! Tuppen gal därute, jag är LYCKLIG över mitt liv! Vill inte ändra på något!
Idag ska jag göra undan lite administration som räkningar, fakturor, moms och tråk, så ska jag boka lite jobb och skicka en pitch på en rolig radiodokumentär jag har tänkt göra, och sen ska jag gå och titta till grannens kossa som ska lamma när som helst, eftersom hon inte är hemma idag (grannen alltså – kossan står i en box i lagårn).
Sen är det ju halvdag imorgon och ledigt på onsdag! Hurra! Och det är bara sex veckor till sommarlovet! Galet! Så många utropstecken nu!
I natt har jag gått upp varannan timme och tittat till tackorna, men ingen mer har lammat. Halv sex lämnade jag över bevakningen till Jonathan.
Hokus, Pokus och Filijokus är så otroligt pigga och fina, och Doris mår bra hon också. Funderar på att truga på dem en flaska lammnäring idag för att de ska vänja sig vid flaskan, kanske behöver de stödmatas längre fram, och då är det bra att de är vana vid den.
Det har snöat i natt och det blåser i trädtopparna så att Bodil blev rädd på morgonpromenaden. Men det är så det är i april. Efter våren kommer vintern. Jag är inte förvånad, besviken eler uppgiven. Det är bara att göra brasa, tända ljus, koka kaffe och vänta ut.
Jag har tänkt att jag ska ordna med försådden idag – plantera om rosmarinen kanske, så lite brysselkål, smultron och solrosor.
Sen ska jag styra upp lite jobbgrejer och som vanligt städa och tvätta. Jag förstår inte hur familjer med två heltidsarbetande föräldrar (eller en!!!) klarar sin vardag!
Jag tänker på alla som måste iväg till jobbet i det vidriga vädret, prestera och bli bedömda, uppföra sig och hantera andra människor. Idag känns det så skönt att stanna i huset, baka bröd och fixa med lammen, höra vinden dåna och elden spraka.
Ett liv rymmer så många liv. När de där minnena dyker upp på facebook får man små glimtar av tidigare liv man levt, kolla bara på den här packningslistan för en helg hos mamma på landet år 2009:
För några veckor sen åkte vi till stan och gick på museum, och då fick jag också flashbacks till vårt förra liv. Vi gjorde helgutflykter till Junibacken och Skansen med matsäck och 40 blöjbyten, vi var vakna på nätterna för att barnen aldrig sov, vi vabbade varannan vecka, vi släpade matkassar från Konsum på torget hem till lägenheten, vi stod i lekparker och frös och puttade gungor, vi satt på golv i barnens rum och andra barns rum… Vi läste samma bilderböcker varje kväll…
Det var ett härligt liv! Väldigt slitigt, men på ett helt annat sätt än vi sliter nu, när barnen åker buss från skolan, fixar eget mellis (och middag ibland) och går och lägger sig när man ber dem. Det jag inte kan förstå är hur Jonathan kunde stå ut med det där livet, med helgerna på museum menar jag. Han måste ha varit sjukt understimulerad – visserligen hade han hela tiden olika projekt på gång, men det var ju bara idiotiska grejer som att bygga ett vindkraftverk till balkongen av saker han hittat i grovsoprummet*). Och så alla prylar han samlade på sig (bland annat från grovsoprummet), som vi knödde in i alla garderober, källarförråd, extra källarförråd som vi snodde, och så snickis, rummet i källaren som Jonathan hyrde:
För Jonathans del kändes valet att köpa en gård helt självklart, men ingen trodde att jag skulle hamna här, allra minst jag själv. Men det blev så rätt.
Om tio år kommer minnena från idag inte kännas som ett annat liv, kanske att jag tänker: åh, det var innan vi byggde nya fårstallet, så opraktiskt vi hade det, ungefär.
*) Detta var tydligen inte bara ett ”idiotiskt projekt” utan en prototyp till ett riktigt vindkraftverk som han skulle bygga på sina föräldrars landställe. Av andra grejer han hittat i grovsoprummet.
På förmiddagen spösnöade det, men sen blev det bättre! Det vill säga uppehåll. Solen har vi inte sett. Vi har varit ute större delen av dagen, så skönt!
Vi fällde ett träd i fårhagen (Ja, det var läskigt, efter det vi gjorde mot Agneta, fastän fåren var i andra änden av hagen blev jag ändå helt rädd när trädet föll.) och gjorde ved.
Och Ines kom springande för att vara med, fastän hon har feber, men hon hade tagit alvedon och står inte ut med att inte vara med!
Nu är vi i princip klara med veden för i år, känns fantastiskt skönt. Hatar veden på ett sätt, men älskar ändå att vi gör vår egen värme. Det är en så tillfredsställande känsla att bunkra på det viset, säkra upp sin tillvaro.
Sen fixade vi iordning stängslet runt grishagen – Monika har försökt gräva sig ut (!) här och där – och drog om elen lite. Jag lurade bort Diana och Monika med kattmat medan Jonathan fixade elen vid deras matho.
Vi var ute till halv sex, och det var fortfarande ljust, och en koltrasts vemodiga flöjtande hörde vi, och tranornas hemska tutande, och det kändes som vår.
Bra: Jonathan har kommit hem från en konferens, vi har längtat hela veckan. Han tog sovmorgon när jag lämnade barnen, och sen åt vi frukost tillsammans innan han åkte till jobbet. Mysigt!
Anus: Vaknade redan halv fem imorse av huvudvärk, känner mig frusen och emlig (därav innemössa och ett fejs som ser minst lika gammalt ut som det är).
Bra: Jag har just skrivit klart ett roligt reportage från coola Jenny Bäckströms hem, ska bara skriva några bildtexter så får jag ta helg sen. Otroligt nöjd med att ha jobbat klart på fredagen för en gångs skull! Klassiker annars att jag jobbar på helgkvällar eller tidiga helgmorgnar pga usel planering.
Anus: Det duggregnar och är tre plusgrader idag, riktigt trist geggamojaväder.
Bra: Men det betyder ju att snön smälter och vi ändå närmar oss våren!
Anus: Världen är bra ful just nu. Geggamoja, fjolårsgräs, framsmältande bajskorvar, och i trädgårdslandet har kåltälten blåst sönder och hänger i gröna (mögel?) trasor. Vill städa upp, göra fint, svedjebränna, kratta rent!
Bra: Det är fredag! Jag ska städa, avnjuta en lammbog med salsa verde (den bakas långsamt i ugnen i detta nu) och ett glas rött, ha fredagsmys med de andra och hångla med Jonathan.I helgen ska vi bygga ett bättre stängsel i trädgården och byta ut det fulaste vi någonsin har byggt, och så ska vi förbereda för galten som nog kommer snart! Hurra!
Då eldar man allt man orkar, gör en second breakfast med te och kexchoklad, gläds åt att chilin växer och att kronärtskockan tittat upp. Och åt att tiden fortsätter gå och varje dag är en dag närmare våren, och närmare patriarkatets fall.
Idag ska jag njuta av att inte behöva åka till Stockholm för första gången på flera dagar, skriva en text om hur odlare kan rädda världen, städa och tvätta, laga middag och ha fredagsmys. Tror jag ska öppna en flaska vin ikväll!
Jag åkte en snabbis till stan för att jobba på förmiddagen, och på eftermiddagen luftade jag barnen på bästa sportlovsvis: jag gjorde varm choklad och tog med dem upp på ett berg.
Hehe, bra jobbat med chokladkoppen där.
Nu jobbar jag i tre dagar i Stockholm. Ska bli kul!
I dag gav vi Agneta sista dosen smärtstillande. Min känsla är att hon kommer bli sämre de närmaste dagarna. Det blir antingen bultpistol eller veterinär (och kanske bultpistol ändå). Önskar att det redan var klart! Så jobbiga och svåra beslut.
Man är ju lite paranoid när det gäller vädret nu för tiden, men inte är det normalt med tio plusgrader i februari?
Vi har haft den där första vårdagen, eldat ris och grenar i fårhagen och grillat korv. Men det är bara det att det inte är början av april utan slutet av februari! Superkonstigt. Men väldigt skönt, jag är så trött på vintern.
Klassisk första våren-bild. Skarpt solsken, ful natur, bleka fejs, snabbt ihoprafsad korvlunch.
Barnen var ute länge innan de gick in och spelade tv-spel. Jonathan gick för att ta sticklingar i sin poppelodling, och jag eldade i flera timmar till. Bertil kom och höll mig sällskap och tiggde gos. Han är så fin och kelig.
Vilken dag! Nu hettar det om öronen efter den starka solen. Jag är trött i kroppen och väldigt nöjd.
