Ibland är det så svårt att vara djurägare. Det är så svårt att veta om man gör rätt, och är man nybörjare kan man inte direkt lita på sin magkänsla.
Det är alltid en avvägning när ett djur mår dåligt – tillkalla veterinär, avvakta, avliva? Om man kunde se in i framtiden, det vore så skönt! Om jag kunde veta att Agneta skulle beta på välkomstbetet med två pigga lamm i april. Eller om jag kunde veta att hon inte kommer bli bra. Ja då skulle jag ju veta vad vi skulle göra!
Agneta fick ju ett träd över sig förra helgen. Sen dess har vi haft henne installad, med Bella som sällskap, för att kunna övervaka henne. Vi har konsulterat en vän med koll som tyckte att så länge hon äter och dricker så är det okej. Självklart har hon ont efter en sån jättesmäll, men hon borde inte vara allvarligt skadad eftersom allmäntillståndet ändå är gott. Att en tacka skulle kasta, dvs få missfall, efter trauma hade vår vän aldrig varit med om.
Och Agneta åt och drack, idisslade, kissade och bajsade och blev långsamt bättre – rörde sig mer, reste sig direkt när man kom in i stallet. Piggare i ögonen och öronen vända rätt ut som en vingmutter.
Men i förrgår upptäckte jag att hon fått en brun flytning. Inte bra såklart. Hon hade också feber. Kisade med ögonen, öronen slokade lite. Så troligen håller hon på att kasta ändå.
En kastning sköter tackan själv, man behöver inte göra något mer än att låta naturen ha sin gång och förstås hålla koll på allmäntillståndet, det säger alla vi har pratat med. Men det händer inget mer, hon har en flytning, verkar besvärad, hon har lite feber. Men inga värkar, hon krystar inte, det kommer inte ut några döda små lamm.
Vi har efter konsultation med tre olika veterinärer valt att avvakta och ge henne smärtstillande. Så nu är hon pigg och äter med god aptit.
Men. Hon kan ju inte gå på smärtstillande hur länge som helst. Vi väntar några dagar, men vad gör vi sen? Ringer hit en veterinär för flera tusen som kanske inte kan göra något? Tar fram bultpistolen, fast kanske i onödan? Låter henne vara tills hon dör eller blir frisk?
Vi vill självklart inte att hon ska lida. Att det dessutom är vårt fel att hon har det såhär känns ju fruktansvärt (hon skulle ju rent teoretiskt kunna kasta av en annan orsak än olyckan, men det känns ju ändå väldigt osannolikt).
Det är ens ansvar som djurägare att se till att djuren har det bra. Och när man inte kan erbjuda ett bra liv är det också ens ansvar att avliva djuret som lider. Men när vet man?
Bodil blir alltid väldigt upphetsad när alla börjar härja med pinnar.
Innan det blev mörkt gick jag till trädgårdslandet och hämtade potatis, polkabeta, morot, svartkål och persilja. Så mycket gott att skörda fortfarande!
I ugnen stod sen någa timmar en lammstek på låg värme i lergryta med vitlök, rosmarin, timjan, citron och honung.
Rotsakerna ugnsbakades, svartkålen fräste jag i olja och pressade citon över. Serverades min mamma och syster med familj, med egen äppelmust och paj på egna äpplen till efterrätt. Alltså! Det är en sån fantastisk lyx att äta mat vi har producerat själva! Så djupt tillfredsställande på något vis.
Jag har köpt en 90-talsdoftande klänning ur HM:s Morris-kollektion, som är så fin! Nackdelen med 90-talsmodet (förutom att det mesta är fult) är att man blir strypt av det.
På Jonas födelsedag, efter att gästerna åkt hem, sjönk vi ner i soffan och kollade på Planet earth. Det var mysigt!
Dagen efter hade kusin Kalle 4-årskalas.
Och idag var fårklipparen här och klippte alla damerna – här har hon just brottat ner Agneta och rakat magen på henne. De flesta får verkar tycka att det är helt okej att bli klippta, vissa verkar nästan njuta av det, medan några sprattlar och bräker som om man försöker döda dem. Men efteråt verkar alla nöjda, jag tror att det är skönt att bli av med den där tunga pälsen. Dessutom är det mycket skönare att bli kliad utan päls!