Kategori: Lycka

Kategorier
Jul Lycka Mys

Dan före dan före dopparedan, i ottan

snö

Jag och Sixten går upp tidigt. Det har snöat inatt! När jag går och hämtar tidningen knarrar det högt under fötterna i mörkret. Men annars är snötystnaden lika påtaglig här på landet som i stan – inget som prasslar eller susar längre, bara kompakt, mjuk tystnad.

Jag går genom huset över nyskurade golv, passerar bortstädade högar, nya hörn där kartonger tidigare stått, i arbetsrummet en hög med oinslagna julklappar, i hallen ett fat med apelsiner med nejlikor och två pepparkakshus, i köket står barnens marsipanprojekt kvar på köksbordet. I vardagsrummet är vedtraven påfylld med fin björkved, och en ny möblering börjar ta form, med det stora julbordet. Måste stryka duken idag.

Jag ska jobba en stund, sen ska vi klä granen, grava laxen och göra lite mer godis.

Första julen i huset! Gränslös lycka och förväntan!

Jag tänker på min barndoms jular (såklart, det gör väl alla julfantaster); adventsfrukost med högmässa på radion och varm choklad, adventskalender med glittrigt fnas på, och så stunden på morgonen i skolan då fröken släckte i taket och vi fick tända värmeljus på bänkarna och lyssna på berättelser om Jesu födelse.
Jag och Karin brukade plocka små grankvistar på gatan som vi tog hem till dockskåpet.

Och så minns jag tomten som vinglade in med skägget på trekvart (fortfarande vågigt efter att ha varit veckat i bomullsförpackningen, fäst med tejp på kinden i ena hörnet), halsade glögg direkt ur kannan och gav mig ett kasettband med Magnus Uggla.

Undrar vad mina barn kommer ha för julminnen? Inga packade tomtar, garanterat – men Morris minns säkert tomten Karin, när hon stod i trapphuset och fnissade och försökte ta sig samman: hihihi – HO HO HO – hihihihi. Kanske småbarnen minns tomten Morris som gjorde succé genom att redan kunna Benjamins namn, till sin egen stora munterhet: ”Och vad heter du då Benjamin?”

Kategorier
Lycka

Att sitta under korkeken är the shit

bildNån gång i veckan är jag i Stockholm på jobb. Byter gummistövlarna mot klackar (nåja, vanliga skor i alla fall), känner mig viktig, träffar folk, äter ute, passar på att köpa något eller träffa en kompis innan jag åker hem. Och det är fint och bra och utan det skulle jag kanske ruttna här ute – men ÅÅH vad skönt det är att komma hem! Att vakna dagen efter, gå ut i pyjamas och hämta tidningen, tända ljus till frukost, säga hejdå till barnen och gå upp till arbetsrummet och göra en brasa innan jag sätter igång.

Härom dan träffade jag en vän i stan – han är utrikesjournalist på svt och alltid iväg till någon krigshärd och rapporterar. Jag försökte förklara hur fint jag har det, att jag eldar i vedspisen varje morgon, sitter i tofflor och blickar ut över ängarna när jag jobbar. Han såg helt förfärad ut! För honom lät det väl ungefär som att sitta på ålderdomshem. Han som lever på adrenalin.

Jag, jag är nog mer som tjuren Ferdinand trots allt.

Kategorier
Lycka Sorg

Älskade mormor

bild2

Kommer du ihåg att jag kom först. Du drog mig i barnvagnen längst Norr mälarstrand och glodde argt efter alla som inte tittade ner i vagnen och log.

Det där kommer inte jag ihåg, men jag vill berätta några andra saker som jag kommer ihåg – och som jag ska komma ihåg åt dig.

Du spelade piano i sovrummet på Pontonjärgatan. Jag stod längst bort vid fönstret mot parken och tog sats, och du sjöng

”Hej hopp, min lilla sockertopp
Vi ska dansa, tills solen rinner opp
Hej, hopp, min sköna
Vi ska dansa i det gröna!”

och det var min signal, och jag sprang, du höll ut armarna och jag störtade igenom lägenheten och rakt i din famn. Och du kramade mig lite för hårt.
Leken tog aldrig slut, du spelade och spelade och jag sprang och sprang. Och du sa aldrig ”det var sista gången” eller eller ”nu måste jag gå och diska”.

Kommer du ihåg när jag och Karin badade i ditt djupa badkar? Din tvål luktade rosor, du tog mig i knät och torkade mig när Karin satt kvar i badet.
Dina handdukar var mjukare än våra, och du klappade mig på magen så det smällde.
Mitt kroppsminne: proppmätt av godsaker, och din hand som smackar mig på magen.

Kommer du ihåg när vi badade på Smedsudden. Och jag åt vändstekt ägg-macka och det var konstigt eftersom jag inte tyckte om stekt ägg. Men mackan knastrade av sand och det var speciellt. Vi fick välja vilken glass vi ville. Karin tog Storstrut. Jag tog Tiptop.
När jag ätit upp all vaniljglass runt den stora nougatbomben i mitten, och just skulle hugga in, så tippade nougatklumpen över strutkanten och ner i sanden. Jag fick en ny glass av dig.

Kommer du ihåg somrarna på landet när du hälsade på? Det var den bästa veckan, när mormor kom. Vi väntade och väntade på dig.
Jag berättade sagor för Mattias för att han skulle orka gå hela vägen till sjön. Du gick tyst och lyssnade – inte artigt som en vuxen utan helt uppslukad av berättelsen som ett barn.
När vi badade la jag mig på rygg och kunde plötsligt simma ryggsim! Jag hade en mintgrön baddräkt. Dina baddräkter hade bröst även när de hängde på tork och inte hade någon kropp i sig.

Minns du alla teckningar vi gjorde till dig? Du skulle alltid gå efter dina glasögon innan du tittade på dem, för att verkligen kunna se teckningen. Inte förrän jag själv blev vuxen insåg jag att ingen annan vuxen gör så.

Kommer du ihåg när vi satt och väntade på dig i köksfönstret på Brännkyrkagatan?
Där! En beige kappa! Nej det var någon annan.
Där! En pälsmössa! Nej, fel tant.
När det verkligen var du som vek om hörnet från Ringvägen hade du säkert 500 meter att gå längs Brännkyrkagatan. Du vinkade hela vägen med båda händerna.

Du vinkade ivrigast, kramade hårdast, lekte mest, köpte de största påskäggen och de finaste julklapparna, du tittade noggrannast på teckningarna. Du ville ge oss allt.

Kommer du ihåg när Ines föddes, eller hade du kanske redan börjat glömma bort? Du var så glad att jag hade fått en liten flicka. Du gav henne en guldkedja med ett litet hjärta.

Sen kom du inte ihåg så mycket längre, men jag kommer ihåg de här sakerna åt dig. Genom hela mitt liv har du älskat mig förbehållslöst.

Och jag dig.

IMG_6159

Kategorier
Barn Lycka Stockholmsfasoner

En dag i storstan

Ines hade en läkartid på Sachsska i förmiddags, så vi passade på att ta en heldag i stan. Så skönt att vara stockholmare igen för en dag! Vi käkade lunch på Kulturhuset med min syrra och hennes barn, och så gick vi tilll Rum för barn och målade lite.IMG_6264IMG_6272En detalj ur Ines i övrigt abstrakta konstverk; en snippa.

IMG_6269Sen köpte vi lite presenter til kommande kalas och gick till NK och kollade in julskyltningen.

På hemvägen surade Ines lite för att bussresan var lång, och hon hävdade också att alt roligt fanns i Stockholm. Men just nu är hon ute i magasinet med Jonathan och snickrar och verkar väldigt nöjd. Jag för min del tyckte det var otroligt skönt att komma hem till lugnet, hälla upp ett glas vin och tända en brasa.

 

Kategorier
Barn Lycka

Ångrar ingenting

IMG_5988

Ända sen vi flyttade hit har jag väntat på något slags bakslag, att det skulle dyka upp något riktigt jobbigt som vi inte hade räknat med. Men faktiskt. So far. Ingenting har hänt – inte en enda gång har jag ångrat att vi tog klivet och verkligen genomförde det vi fantiserat om i flera år, och lämnade vår lilla bubbla i Stockholm.

Egentligen har nog allt blivit som vi hoppades, och faktiskt saknar jag ingenting! Stockholm finns ju kvar inom räckhåll, jag är där någon gång i veckan, vill jag så kan jag gå på en konsert eller käka ute eller vad det nu är, och ta sista bussen hem eller sova över hos nån i stan. Och vänner och familj kommer mer än gärna hit och hälsar på!

Barnen var ju förstås det vi hade mest ångest över inför flytten – att rycka upp dem från Kärrtorp där de bott hela sitt liv, med kompisar och grannar och den kära gamla lägenheten. Och tänk om det inte funkar – ska man rycka upp dem igen då? Men de pratar knappt om Kärrtorp och verkar inte sakna det nämnvärt. En lite skumpig start på terminen här i Söderbykarl blev det, framför allt för Ines som reagerade mer på flytten än vad Sixten gjorde. Men vi bestämde oss till slut för att låta henne börja i skolan ett år tidigare, så nu går hon och Sixten i samma klass (skolan har en noll-trea och en fyr-sexa. I hela skolan finns omkring 50 barn – samma storlek som Sixtens klass i Skarpnäckskolan!) och det funkar helt suveränt. Vi märker så tydligt att barnen mår bra här – de har en annan frihet och är ute mycket mer, och de har kul med grannbarnen. Och så har det faktiskt blivit som vi hoppades att vi umgås mer som familj och hittar på saker tillsammans.

Barnen kommer ju att bli lantisar – men jag vet inte om jag någonsin kommer sluta se mig som stockholmare. Eller ens om jag vill för den delen. Igår körde jag förbi kyrkogården i Söderbykarl, och tanken på att jag skulle bli begravd där kändes helt absurd. Även om vi har blivit otroligt väl emottagna av alla här – man har ju hört om vresiga rospiggar, men det har vi absolut inte märkt något av – så är jag ju inte en av dem. Och kommer nog aldrig bli. Men det gör inget!

Det enda som faktiskt känns jobbigt – och det visste vi ju – är att vara så långt ifrån Morris. Vi ses inte mycket nu när det är november och inte så lockande för honom att komma ut. Särskilt tråkigt känns det att småbarnen går miste om en vardag med sin storebror. 

Kategorier
Barn Inredning Jul Lycka Natuuuren

En perfekt helg

I lördags var vi inne hela dagen, småfixade och städade, hängde upp saker på väggarna och sånt. Jag var fortfarande svag efter en förkylning och tillbringade en del av dagen i sängen med Netflix. Jonathan blev rastlös såklart och gick ut och släpade runt lite grejer ute. Tre grannbarn tillbringade större delen av dagen i vårt hus – de lekte kurragömma och plockade fram en massa lego som alla hade glömt bort att vi hade.

Och jag började julpynta – jag stod inte ut längre i mörkret.

IMG_0395 IMG_0399

Igår var vi ute allihopa under de få ljusa timmarna. Vi var på ladutaket och rekade, och så tog vi en sväng med fyrhjulingen och kollade efter en bra julgran. Vi tänkte plocka ner två stora granar, göra ved av dem men spara topparna till julgranar – en till vardagsrummet och en till barnens rum. I år har vi plats för en riktigt fet gran!

IMG_6194 Barnen försökte sparka ner ett träd..

IMG_6197Och Sixten samlade grejer som han tänkte kunde bli bra färg att måla med om man malde det och blandade med vatten.

IMG_6180

Och så grillade vi korv till lunch.

En underbar helg; en innefixarlördag i lugnt tempo och en heldag ute på söndagen. Det enda som saknades var några vänner och ett glas vin, annars perfekt.

Kategorier
Lycka Mat Mys

När jag stekte falukorv och överfölls av lycka

falukorv
(Falukorven)

Allvarligt, jag är nog en simpel människa. Idag när jag stod och stekte falukorv, barnen satt i soffan och kollade Netflix och Jonathan stökade med något i gästrummet, då  kände jag mig plötsligt så himla lycklig över vårt liv som vi håller på att skapa här – allt känns så rätt och bra.

middag
(Lyckorus alltså trots denna torftiga måltid.)

Det enda som känns jobbigt är att Morris för det mesta är så långt borta. Men annars – tydligen krävs det inte mer än ett hus, en familj och falukorv för att jag ska bi lycklig och känna mig fullkomligt nöjd.

ljus
(Men det här var i alla fall mysigt!)

Okej, fick ett roligt jobbesked imorse också, och så har jag gjort riktigt bra loppisshopping idag. Det spelar nog in.

Kategorier
Barn Lycka Mat Trädgården

Krattar i motvind mitt i livet

Idag har det varit så skönt väder, milt och soligt och nästan vårlikt. Jag och Ines har räfsat löv i trädgården. Jag hade inte ens tänkt på alla de där löven förrän jag fick för mig härom dan att de behövde räfsas bort. Sen har det regnat och jag har stört ihjäl mig på löven.

ines lövMen när vi var klara med halva gräsmattan började det blåsa, och att kratta i motvind visade sig vara rättså hopplöst. Dessutom rasar det ju ändå ner nya löv hela tiden…

löv

… så jag gick in och lagade coq au vin istället.

coq au vin

Men medan jag stod där och krattade tänkte jag på livet – det är sånt man hinner med när man krattar. Jag tänkte: om någon sagt till mig för tio år sen, när jag gick på JMK och festade och var singel, att jag skulle hamna här. Då skulle jag tamejtusan inte trott på det.  Men att jag nu går här och räfsar löv och njuter av att solen skiner och att löven och jorden och gräset doftar så gott. Det måste ju betyda att jag är medelålders.

Kategorier
Lycka

En bättre söndag

Ines vid datorn

Jag vaknade på en soffa i Bagis idag efter att ha dansat, svettig och lycklig, till klockan tre inatt.

Tog bilen hem, lyssnade på en spännande intervju med Göran och Vanna Rosenberg på radio och käkade en hamburgare på vägen.

När jag kom hem satt Jonathan och fikade i solen med en klassmamma, i huset röjde åtta barn.

Nu har alla utom våra droppat av, och jag sitter och jobbar lite och tittar ut över björklöven som singlar ner utanför fönstret. Ines sitter bredvid mig. Vi dricker te och då och då rapporterar Ines från sitt djursurfande:

En älg kan hoppa högre än du är lång mamma.
Hundar är vargar som blev tama för tusentals år sen.
Man får absolut inte skada fjällräven.
Ugglor gillar inte att flyga över vattnet.

Bra saker kvar att göra idag:
Äta en god middag.
Tända en brasa.
Läsa Jag är en varulvsunge för barnen.
Kolla på Agenda.

Kategorier
Lycka Natuuuren

Dagsverke

Idag tog vi ledigt från jobbet och ägnade oss åt att ta hand om några fällda träd nere i en av hagarna.

Vedröj3 Vädret var underbart – solen är så mild i september och det blåste en lätt bris. Det blir så vackert i hagen när de här stora stenarna kommer fram! Hagmark är det vackraste landskapet tycker jag.

Vedröj2

Sen tog vi en tur med fyrhjulingen och kollade in ett bra ställe att bygga ett jakttorn på. Jonathan och Ines var där igår och lämnade en massa fallfrukt från trädgården för att locka dit vildsvin.

VedröjSen jobbade vi med vedkapen och vedklyven en stund. Fyfan vad läbbigt det är med vedkap, kolla på den där livsfarliga klingan, den skulle ju klippa en arm eller vilken kroppsdel som helst utan att blinka, så att säga. Brr.

Vedröj4Sen dagens höjdpunkt: fika och genomgång av dagens reklambladsskörd.

Vedröj1En dag helt i linje med vår fantasi om hur vårt nya liv ska vara!