Morgonen igår var så fin! Strålande solsken, massor av nysnö och behagliga tre minusgrader. Hunden var glad och vild och jag hade massor av utomhusbestyr. En sån där morgon då jag dröjde mig kvar och hittade på lite mer att fixa för att slippa gå in. Det var länge sen! Här är allt jag gjorde:
+Fyllde på varmt vatten i tacklammens och hönsens vattenbalja.
+Kollade att hönsen hade mat (det hade de) och om någon hade värpt (det hade ingen).
+Fyllde på hö hos tacklammen.
+Gick till fårens sommarhage – fåren har ju flyttat till vinterhagen nu – och samlade ihop det sista fina höet från deras höhäck och drog hem det till tacklammen. Det halvfina höet drog jag till grisarna.
+Drog fram nytt hö till fåren i vinterhagen. Kollade att de hade vatten inne i stallet.
+Knackade hål på isen i grisarnas vattenkar.
+Gav grisarna mat och en massa hö. De smaskade i sig en del och drog in en del för att bädda mysigt med.
+Skottade en gång i snön från huset till hönshuset, från huset till grinden, från grinden till bilarna.
Det tog en stund för Agneta att haja att hon måste vinkla huvudet för att komma åt maten i den nya höhäcken, men det löste sig sen.
Fåren och grisarna går nu intill varandra, de står och glor på varandra en hel den genom staketet.
Grisarna bäddar och gör mysigt. De har gjort ett dike längst in i stian där de ligger och trynar. Ofta ser man dem inte alls förrän de tittar upp.
Nedan ytterligare ett försök att fota Dianas juver – som nu hänger och skvalpar lite.
Sen gick jag in och åt bullar och slog in julklappar och jobbade lite. På lunchen årets första skidtur. En fin dag!
Morgonen idag kommer inte bli lika fridfull, ska ta ner några stora granar tillsammans med Jonathan, aka slavdrivaren, och välja en fin topp till julgran. Men det blir fint det med! Hoppas vi hittar en snygg grantopp, det är så svårt att se nerifrån marken om toppen är fin, vi brukar få fälla några innan vi är nöjda.
Bodil blir alltid väldigt upphetsad när alla börjar härja med pinnar.
Innan det blev mörkt gick jag till trädgårdslandet och hämtade potatis, polkabeta, morot, svartkål och persilja. Så mycket gott att skörda fortfarande!
I ugnen stod sen någa timmar en lammstek på låg värme i lergryta med vitlök, rosmarin, timjan, citron och honung.
Rotsakerna ugnsbakades, svartkålen fräste jag i olja och pressade citon över. Serverades min mamma och syster med familj, med egen äppelmust och paj på egna äpplen till efterrätt. Alltså! Det är en sån fantastisk lyx att äta mat vi har producerat själva! Så djupt tillfredsställande på något vis.
Det är ju inte bara magnifika odlingar utan en hel park att njuta av, med dammar och mysiga små sittplatser här och där.
Det blir ingen försäljning i år, men i alla fall tillräckligt till oss själva!
Honungen är mycket mörkare i år än förra året. Jag kan inte riktigt avgöra någon smakskillnad – men såklart är den helt ljuvligt god!
Sen har jag plockat alla bigarråer – trädet dignade av bär i år! Helt fantastiskt. Men precis när de var mogna kom skatjävlarna och käkade upp dem. De har pickat en tugga ur 90 % av bären, så de hade börjat ruttna. Jag blev så förbannad så jag plockade även de pickade bären och släppte ner till hönsen och fåren där nere, så att skatorna inte kunde komma tillbaka och fortsätta festen. Nästa år får vi fixa n sån där fågeldrake eller vad det heter.
Fick ihop någon dryg liter oskadda bär. Jag gjorde körsbärskompott – hittade inget bra recept så jag hittade på lite: jag kokade körsbären (urkärnade såklart) med en deciliter socker tills de började falla sönder och spadet tjocknade. Sen doftade jag över lite vaniljpulver. Blev bra! Serverade det idag till vaniljglass och rostade mandlar, jättegott jö!
Jo en sak till har vi faktiskt gjort i helgen – vi stängslade grannens gräsmatta och släppte på lammen där. Det fanns inte alls tillräckligt med mat till dem i vår trädgård, och det var jobbigt att släpa sly till dem, så det var skönt för alla att de fick flytta till den här märkligt frodiga plätten mitt i torkan. De blev helvilda och käkade helt maniskt när de kom fram! Älskar att får alltid ser så knaisga ut på bild – eftersom de i princip alltid tuggar lyckas de alltid göra en knäpp min. Kollla lilla tungan här 🙂
På vägen äter man vildhallon, smultron, små torra blåbär och harsyra. Så härligt och självklart att man plockar ätbara saker och stoppar i sig, bara sådär.
Vi var helt oförberedda på denna lycka – SMHI menade fortfarande på morgonen idag att det skulle regna noll mm idag och de närmaste två veckorna. Nu räddar vi odlingarna, betet, skörden! I alla fall för stunden.