Jaa vad skönt det är att komma hem! Tyckte att jag skymtade lite vitt i skogarna när vi körde från Arlanda genom mörkret, och visst har det snöat! Lite i alla fall. Julstämning! Eldar som en tok just nu, både i vedpannan och kakelugnen.
I min frånvaro har Jonathan byggt ett armborst och skjutit en lina över ladutaket för att fästa den förrymda presenningen, och även införskaffat en ny svårplacerad möbel:
November alltså, vilken rövmånad, om uttrycket tillåts. Vem älskar november? Allt är grått och fuktigt och man fryser ju tamejtusan mer nu än i februari. Idag regnar det och blåser ute och det är ju mysigt i två dagar ungefär, men inte i en månad. Jag längtar till julen och snön så jag knappt står ut.
Men! I år är allt lite lättare att uthärda, tack vare den här pjäsen:
Jag gnodde den (eller honom, som sotaren säger) med spissvärta igår och tömde all aska. Passade också på att dra lite i olika handtag och reglage som jag ännu inte fattat riktigt vad det är. Älskar vedlåren också, den blå nötta färgen. Till höger om vedspisen finns en vedpanna, varmvatten från den kan – åtminstone i teorin – värma ett element ute i hallen. Men den är tom och vi låter den nog vara det. Vi har ju vattenburen värme från en betydligt mer effektiv vedpanna redan.
Den fina vasen målade min mormor till sin mamma, ”Till mamma julen 1948” står det på undersidan. Ljusstakarna är loppisfynd (30 kronor styck! – riktigt kap minsann), den lilla kommer från Jonathans mormor. Skulle vilja ha många fler såna här mässingsljusstakar, men de är svåra att hitta till ett rimligt pris tycker jag.
Lycka är att jobba hemma och laga söndagsmiddag på en vanlig tisdag! Idag högg vi in på Mysan – jag fick tips av en läsare att laga porterstek av rullen, och det blev smarrigt!
Alla nöjda, åt som hästar.
Vi lyxade till det med kristallglasen från min framtidsfantasi, rentav.
Allvarligt, jag är nog en simpel människa. Idag när jag stod och stekte falukorv, barnen satt i soffan och kollade Netflix och Jonathan stökade med något i gästrummet, då kände jag mig plötsligt så himla lycklig över vårt liv som vi håller på att skapa här – allt känns så rätt och bra.
Det enda som känns jobbigt är att Morris för det mesta är så långt borta. Men annars – tydligen krävs det inte mer än ett hus, en familj och falukorv för att jag ska bi lycklig och känna mig fullkomligt nöjd.
Okej, fick ett roligt jobbesked imorse också, och så har jag gjort riktigt bra loppisshopping idag. Det spelar nog in.
Vi körde hem från en middag i mörkret igår kväll, och jag tänkte: det är såhär vi kommer framleva våra dagar i ett halvår framöver. I en liten ljustunnel, omslutna av kompakt mörker. När solen har gått ner är det ju som att någon dragit ner en rullgardin utanför fönstret.
När jag låg i sängen senare så tänkte jag på allt det där mörkret, att skogen bara står där och allt fortsätter existera, medan jag ligger i min lilla varma mjuka sovgrop i sängen och myser. Det kanske är en barnslig tanke, men så tänker jag ofta; när jag ligger i badet och det faller snöblandat regn utanför. När jag sitter med framför brasan och regnet piskar mot rutan. Ja, ni hajar.
Idag sätter vi in innerfönstren i huset, och i fönstren i kattvindarna sätter vi frigolitskivor. Lite såhär känns det:
Sen blir det:
Och sen i vår: renovera fönster. Och i sommar: renovera fönster. Och nästa höst: renovera fönster.
En underbar sak med att bo såhär (känns som att många av mina inlägg börjar så) är att det finns så många tillfällen att tutta på saker och ting. Varje dag tänder jag ljus såklart, det blir ju så mörkt på kvällen. Varje arbetsdag inleds med en brasa i vedspisen, varje kväll avslutas med en brasa i kakelugnen. Och så har vi mängder av sly och skräp att elda upp ute! Härom dan passade vi på att bränna av ett område där vi ändå tänkt anlägga ett trädgårdsland sen. Älskar att elda ute! En gång – och detta blir jag hånad för resten av livet – när vi eldade hos mamma blev jag så ivrig att jag slängde sågbocken på brasan. 
Igår kväll kom hösten. Världens åskväder drog in helt plötsligt, Ines och Jonathan som var ute med fyrhjulingen fick skynda sig hem i regnet. På kvällen låg jag i sängen och lyssnade på stormen och regnet ute och knäppandet och susandet från brasan inne, kände mig himla nöjd. Fast jag vaknade flera gånger inatt och trodde att taket skulle blåsa av!
Morgonen har hittills bjudit på fallna träd, vackra stormmiljöer och frukost framför brasan.
Plus en vända upp i skogen för att samla in bortblåst tvätt.
Jonathan tycker att levande ljus är helt värdelöst. De är en ineffektiv och onödig ljuskälla, och på något sätt stör de honom och blänker i ögonen så att han inte ens kan ha dem i synfältet. Jag brukar kalla honom för mysdyslektiker – mys inte är liksom inte en faktor att ta med eller något han ens noterar.
Förrän nu! Helt på eget initiativ har han lagt den här lilla ledlampan i köksfönstret.
Ibland lägger han upp den mot fönstret så att den kan laddas med solenergi. Rörande.
