Väldigt Ernst, kommenterade någon vår adventsljusstake på instagram. Vänta ni bara, detta är bara början! Idag har jag och Ines använt resten av det jag plockade hem från skogen (och köpte på Ica i Älmsta) och gjort de här fina julgrupperna.
(Notera pelargonblommorna i bakgrunden – pelargonerna slutade aldrig blomma, så jag försökte tvinga ner dem i vintervila genom att plocka bort blommorna och ställa dem svalt.) 
Ljusstaken/lådan köpte jag på Rusta.
Jaa vad jag älskar första advent, när man äntligen får julpynta ifred utan att nån gnäller om att julen inte har börjat än. Alla är sjuka utom jag (som vanligt), så jag tog en promenad i regnet med Bodil och plockade på mig lite smått och gott till adventsljusstaken…
Vi bakade en saffranskaka med mandelmassa. Det är lite löjligt men ändå på nåt sätt skönt att jag blir på så gott humör av en ny bunke och lite slickepottar. Bunken är egentligen ganska ful, men det gick tydligen bra ändå.
Sen tog barnen ett premiärbad. Inte så bra kanske med tanke på att de var sjuka, men de ville så gärna.
Efter badet fick Ines en feberchock och gick och la sig hos Jonathan, och jag och Sixten fixade iordning adventsljusstaken.
Den finaste i mannaminne!
Igår gick jag och Bodil på en lång tur över ägorna. Det var gryning hela dagen, milt och fuktigt och blåsigt, och världen såg ut som en målning av Carl Fredrik Hill.
Det här är vår vackraste plats tycker jag – nu har den en så märklig gul och grå färg, på sommaren är den helt täckt av ängsblommor.
När vi fick genom en skogsdunge la ja märke till några svampar och insåg att vi inte plockat svamp alls den här hösten, inte efter sommarkantarellerna. Det kändes lite sorgligt. Vi har för mycket att göra hela tiden, just nu är inte livet här så som jag tänkte mig det. Jag vill hinna gå på svamputflykt, läsa länge med barnen och sitta och prata med dem framför brasan, fundera över tillvaron i lugn och ro, leka med Bodil och träna henne ordentligt, jobba med olika projekt inne och ute, piffa och fiffa och bjuda hem folk… Ja, såna där livsnjutarsaker som en söderböna i spenaten fantiserar om. Just nu är det bara massor av jobb på alla fronter, och så ser det ut i alla fall fram till nyår. Men sen blir det ändring! Enligt devisen att allt ordnar sig.
Är det bara jag eller är det en ovanligt ful höst i år? Runt Morris födelsedag, det vill säga nu, brukar det ju vara sådär färgsprakande magiskt vackert. Förra året minns jag att jag liksom häpnade varje dag. Men i år känns det som att alla träd antingen är kala eller fortfarande gröna.
Vädret är i alla fall vackert, jag och Bodil är ute och leker i solen. Men hon är hemskt osugen på att gå ut på kvällen och morgonen när det är minusgrader. Vi får väl köpa ett sånt där täcke till henne, hon har ju knappt någon päls.
Igår skulle vi egentligen åkt till Stockholm på kalas, men födelsedagsbarnet fick feber så det blev inget. Och vi fick en välbehövlig bonusdag! Vi ligger efter med allt just nu på grund av Bodil – jag är ju med henne hela dagarna, och hon låter mig inte riktigt jobba heltid om man säger så, så jag måste alltid jobba på kvällarna. Vilket betyder att Jonathan är med Bodil, och inget annat blir gjort.
Men altså! En bonusdag. Vi sotade och eldade, städade i trädgården och klippte gräset en sista gång, och eldade upp en massa ris som låg kvar nere i hagarna sen vi tog ner träd där i våras. Vi måste slå alla våra marker innan den sista oktober tror jag – vi får gårdsstöd för att hålla hagmarkerna öppna.
Förra sommaren gick hästar på vår mark, så det var ju snaggat överallt. Vi förstod ju att det skulle växa igen den här sommaren, men som vanligt blir man överrumplad över kraften i naturen! I den här hagen där vi eldade igår har det växt upp en djungel av två meter höga… växter av olika slag. Helt ogenomtränglig.
Ines sitter alltså inte på marken och sågar utan på en stor sten – kanske en dålig illustration till hur höga växterna är…
Sen behövde några vila medan jag och Jonathan bar upp vårt svintunga gjutjärnsbadkar från ladan. Nu är badrummet nästan nästan klart – det är bara ett hyllplan som saknas faktiskt. Ska visa det i ett inlägg snart.
Nä, jag kände mig faktiskt inte redo för höst efter den här sommaren. Men det är ju bara att gilla läget – och de här bilderna från förra hösten gjorde mig ändå lite sugen på skogsutflykter, brasmys, inomhusfix, tända ljus, frostmorgnar och äpplen. 
Idag har vi träffat min syrra som har fyllt år, så jag plockade ihop en liten present innan vi åkte. Skålar, kanna och äggkartong i porslin är alltså en del av presenten, de har jag köpt på Lagerhaus – plötsligt är allt på Lagerhaus otroligt snyggt!
Tog upp de sista morötterna och rädisorna idag. Rödbetorna är redan slut. Pumpor och squash och potatis har vi kvar en del, och förhoppningsvis mognar tomaterna snart. Men nästa år måste vi skala upp rejält om det ska bli nåt av det här! I frysen ligger kantareller, blåbär, spenat och lite vinbär, det är allt!
Båda mina syrror hyr hus i Simpnäs just nu, älskar att vara vid havet alltså! (Jag är medveten om att det är en ganska kontroversiell ståndpunkt, men jag är inte rädd att sticka ut hakan. Det är inte många som gillar havet, men jag gör faktiskt det). Det här är sista sommarhelgen, och vi tog årets sista dopp- Det var chock-kallt.
Nu har vi upplevt alla årstiderna här! Det är nästan alltid vackert och underbart. Hösten var så skön förra året, när det äntligen blev svalt och man kunde andas och tänka igen. Och det luktade så gott av våta löv och jord.
Och solen gick upp ungefär samtidigt som vi stack hemifrån på morgonen. Krispiga frostmorgnar!
Och när snön kom blev det så tyst och mjukt och rent överallt.
Och våren var otroligt välkommen, och jag har aldrig upplevt den så intensivt om här. Missade ingenting!
Och flera gånger tänkte jag att våren nog är den bästa årstiden för att man har allt det härliga framför sig, pirrigt och förväntansfullt.
Fast jag vet inte, kanske sommaren är allra bäst ändå.
Den här sommaren ser jag verkligen fram emot att ta tillvara det naturen bju på! Plocka, sylta, safta, torka, frysa, och plocka fram en liten bit sommar mitt i mörka midvintern.
Förra sommaren var allt kaos eftersom vi precis flyttat hit – jag störtade ut en tidig morgon och rafsade vinbären av buskarna och slängde in i frysen, det var allt jag hann med, vi var upptagna med att försöka hitta stekpannan och osthyveln och lista ut hur tusan vedpannan fungerade. Några skogspromenader var det inte tal om!
Men idag var Jonathan och barnen i skogen på förmiddagen och kom hem med det här:
Och det här:
Barnen rensade svampen som hamnade i en god kantarellpasta med parmesan, och jag bakade en kaka med blåbären, smultronen och några jordgubbar.
Höftade lite, men ungefär såhär gjorde jag:
Smeten:
3 dl socker
3 dl mjöl
150 g smält smör
4 ägg
1 tsk salt
1 tsk bakpulver
Blandade allt – torra ingredienser först. Smörade en form och bröade med kokosflingor. Hällde i smeten. Doftade lite bourbonvanilj över bären och rörde om. Tippade bären över smeten. Gräddade i ca 35 min i 175°.
Kakan blev så gul av våra lyckliga hönors ägg att Jonathan trodde det var saffran i. Och så blev den fantastiskt god!
PS. Några som inte var lyckliga var kycklingarna i äggen i äggkläckaren – de dog allihop innan de kläcktes. Så snopet! I vardagsrummet står en tom kycklinghage som aldrig kom till användning. Snyft.
Fyfan vad äckligt alltså, nu är det mördarsniglar överallt. Såhär ser det ut i en hög med gräsklipp från i förrgår:
Jag trampar ihjäl alla jag ser, det poppar till under sulan och så är det förbi med den lille jäkeln. Men Jonathan utrotar i större skala med hjälp av nematoder, små maskar som sniglarna äter och dör av. Han odlar nematoderna i burkar med ströbröd och vatten (tror jag), och sen vattnar han med dem. Han har också en liten snigelkoloni i en plastburk i trädgården som han matar med nematodgeggan, och sen klipper han sönder dem och delar ut dem till de andra sniglarna.
Detta är så sjuuukt äckligt så jag knappt står ut! Jag är inte rädd för maskar i allmänhet, men det här… Det kryper i mig. Men inte i Jonathan! Titta så nöjd han ser ut när han tittar på sina maskar.
Vi vet inte hur effektiva de här nematoderna är ännu, får återkomma angående det.