Kategorier
Kor Lycka Självhushållning

Mjölkning och världshistoriens sötaste djur

Titta bara! Jag behöver inte säga det – bilden talar sitt tydliga språk. Han är det sötaste djuret i världshistorien (jaja, nu sa jag det ändå). Tänk att det här är hans första dag i livet, och han är redan en sån succé. Han är len och mjuk, stillsamt nyfiken och väldigt kelig. När man sätter sig hos honom sträcker han fram huvudet så att man kan komma åt att gosa ordentligt.

Idag har han mest sovit medan mamma varit ute och betat. Vi har bäddat ner honom under en massa hö för att han inte skulle frysa, bara huvudet stack fram.

Ines gosade med kalven och facetimade med sin kusin samtidigt.

Jag har mjölkat Mållan litegrann två gånger. Det gick så bra! Hon stod stilla och idisslade och tyckte det var supermysigt, jag behövde inte ens binda henne. Hon släppte mjölken direkt och jag fick in snitsen direkt – men hon är också väldigt lättmjölkad, perfekta spenar och mjölken bara sprutar, och dessutom helt omtöcknad av hormoner, så jag ska nog inte ta för mycket cred här ändå. Hur som helst blev det en perfekt start för oss, jag var orolig att det skulle bli mycket fasthållande och tjafs, och att hon skulle börja hata mig. Men än så länge är vi vänner.

Titta på ögonfransarna! Öronluddet! Halslurvet!

Den första mjölken, råmjölken, är fet och supernyttig och jätteviktig för kalven. Men det finns ju mängder – kalven dricker några liter om dagen, och Mållan kommer att producera uppemot 20 liter. Så det räcker till oss också. Efter att vi tagit en slurk i teet fryste vi in råmjölken för att ha som reserv vid nästa års lamning. Även för lamm är ju råmjölken livsviktig, och om tackan inte vill eller kan ge di gäller det att ha en slurk att servera.

Men imorgon mjölkar jag igen, då kanske det blir kalvdans?

Kategorier
Kor Självhushållning

Det drar ihop sig till kalvning

Idag är det precis ett år sen Mållans kalv Olle föddes och jag cyklade upp till Kristina för att hjälpa till att dra ut honom.

Om en vecka eller två är det dags igen för Mållan – hon är beräknad till fjärde maj men ser inte riktigt redo ut tycker vi. Jag håller tummarna så hårt för att det är en kvigkalv! Hoppas att vi kan köpa Mållan och kalven i så fall.

Hur som helst ska jag ju börja mjölka! Ska bli spännande, och otroligt lyxigt med egen mjölk. Vi velar fram och tillbaka angående hur mjölkningsrutinerna ska se ut och hur mycket kalven och kon ska vara tillsammans. Det är inte lätt att veta innan närman aldrig gjort det förr. Längtar tills jag har egna kor och kan skapa mina egna rutiner tillsammans med dem.

PS. Nu har både Linda och Melissa kastat, alltså fått missfall. Det ska inte vara så svårt att få en ko dräktig! Jag skiter i dem nu känner jag.

Kategorier
Kor Självhushållning

Mjölkningsförberedelser

Stor dag idag! Mållan fick för första gången gå till blivande mjölkningsplatsen på morgonen och äte lite godis.

Vi tog ut Linda och Melissa till hagen först och sen hämtade jag Mållan med en hink med lite nötfor i. Mållan älskar mat och hade bara ögon för hinken, hon följde lydigt med och glufsade i sig. Samtidigt hade vi mjölkmaskinen igång så att hon i fortsättningen ska förknippa ljudet med godiset.

Framför Mållan syns foderbordet (där maten egentligen ska vara), där inne kommer kalven att vara sen medan Mållan blir mjölkad. På andra sidan foderbordet står grannens får och undrar när deras godishink kommer.

Mållan lät sig väl smaka. När maten var slut tittade hon förvånat upp och började fundera på var hon befann sig. Hon nosade nyfiket på allt och fick sen fart ut i hagen när jag öppnade åt henne.

Det gick så bra alltihop! Vet inte vad jag hade tänkt mig men hon föjde ju med hur snällt som helst. Så småningom ska vi börja sätta fast henne, sen försiktigt röra vid juvret så hon vänjer sig. Tror det kommer gå bra! Mållan har haft en kalv tidigare men aldrig blivit mjölkad.

Det kändes också fint att vi är ett steg närmare själva mjölkningen – det börjar kännas verkligt nu. Längtar!

Kategorier
Halleluja Kor Livet Lycka Självhushållning

Drömgården

Härom dagen körde jag och grannen ner tjuren Håkan till sin hemgård utanför Eskilstuna. Han har nu befruktat Melissa och förhoppningsvis också Linda.

Resan gick bra, Håkan var på topphumör när han kom hem och sprang genast och hälsade på sina gamla vänner.

Efter att vi släppt ut Håkan visade bonden Ivan oss runt på gården, och det var tamejtusan det vackraste ställe jag sett i mitt liv! Han och hans fru är båda i pensionsåldern och har levt på gården hela sitt vuxna liv. Det syntes så tydligt att det var ett livsverk, allt var byggt med kärlek och allt var så funktionellt och fiffigt.

Titta bara på den här grinden byggd av bakar – visst syns det att den är tillverkad av någon som älskar vad hen gör? Allt på hela gården var byggt av egen skog. Så fantastiskt! Längst till höger syns en glimt av Mälaren – Ivan och Mona har en fiskeverksamhet med gårdsbutik och har tidigare drivit restaurang. De har sommarbete för korna ute på öarna. Så romantiskt!

Ivan och Mona har fjällnära kor, som är ännu mindre än fjällkor. Det var så gulligt i stallet – pyttesmå spiltor, pyttesmå kossor, pyttesmå krubbor. Den vita här är är en blyg liten kviga. De blyga får stå närmast dörren för att vänja sig vid att ha folk omkring sig.

I en hage i närheten stod Håkans bror som också är en sällskaplig och väldigt trevlig tjur. han ropar när man går förbi för att man ska komma och ge kli. När Ivan är ute och snickrar på kvällarna står tjuren och ropar 🙂

Allt var som sagt hemsnickrat och det var så optimerat – allt hade en plats, inget stod och drällde eller var ivägen. Vilken dröm! Titta på den prydligt travade veden, cyklarna i cykelstället.

Nu går vi in genom grinden, titta vilken vacker gärdsgård! Riktigt byggd med vidjor och allt, ingen skrotig ståltråd. Innanför dörren stod världens gulligaste hund och hoppade förväntansfullt.

Här är trädgården. I fonden Mälaren! Vi gick in och fikade, Ivan bjöd på kaffe, limpsmörgås och hemkärnat smör.

Timmerhus. Ingen isolering förutom lite lindrev i glipor och sprickor. Det var så otroligt hemtrevligt här! Inte ett dugg flådigt eller pedantiskt städat, bara mysigt, varmt, ombonat och välkomnande.

Rejäla takbjälkar. Timmerhus har svintunga tak, så att huset trycks ihop med tiden och blir tätare istället för dragigare.

Och i soffan en spinnande katt. Naturligtvis.

Ivan har lovat att jag ska få komma tillbaka i april när korna kalvar och lära mig att mjölka. Då tar jag med mig Jonathan. Blir fint.

Kategorier
Återbruk Grisar Självhushållning

Grisarnas mat

Våra grisar äter så lyllig mat. Vi får grönsaker, frukt och bröd från vår Icabutik på Väddö, så himla bra. Gratis för oss, gott för grisarna och mindre matsvinn för Ica/världen. Underbart ju!

Jag hämtar grismaten i en stor soptunna när jag åker och handlar.

Idag stod bland annat bananer, broccoli, äpple och melon på frukostmenyn. Till middag får de bröd, och jag såg att det låg några semlor i brödsäcken också, vilken lycka!

Titta på Peggys gulliga små håriga virvlar!

Det är väldigt lerigt hos grisarna nu. Sedan den slutade regna har det ändå torkat upp en del, till exempel har sjön i grishagen som uppstod till följd av det översvämmade diket krympt något, och geggan når nu grisarna till knäna och inte till magen, men fortfarande är det bra jäkla geggigt. Man är inte så sugen på att gå in i grishagen och gosa. (Obs att delar av hagen är torrare, och grisarna har torrt inne i huset. Vill gärna påpeka det så ni inte tror att de tillbringar hela livet begravda i lera – vilket de kanske inte skulle ha något emot i och för sig…) Vi drar dit mycket hö och försöker göra en liten hö-ö där vi serverar maten, men ofta äter de upp höet också…

Kategorier
Jul Recept Självhushållning

Good enough jul

Vi har just provsmakat skinkan gjord på Diana, den var ljuvligt mjäll och saftig! Efter att jag rimmat den i två veckor ungefär lät jag den ligga i vatten över natten. Sen tillagade jag den i en stekpåse på 175 graders ugnsvärme tills inntertemperaturen var 70 grader. När skinkan svalnat slängde jag ihop en griljering av två äggulor, en stor slev senap, lite honung och några nävar ströbröd. Körde några minuter på grilleffekt i ugnen.

Vi har också klätt granen, som jag var så nöjd med, men som inte alls blev lika fin när vi kapat den nerifrån för att få in den i huset. Alla de breda yviga grenarna försvann, kvar blev de magra spinkiga. MEN MEN den är tillräckligt fin!

Vi har också spelat lite spel och tittat på Mandelmanns jul.

I år har jag faktiskt taggat ner lite med julen och tänkt: good enough. Vi har inte gjort hundra sorters godis för ingen har haft lust, jag köpte några twistpåsar istället. Och så köpte jag ett paket jäst för att baka bröd, men fick ingen inspiration så det blev köpebröd till slut. Julstädningen blev det si och så med – tänkte storstäda köket men nöjde mig med kylen och skåpsluckorna, det blir ju ändå skitigt när man lagar all julmat så det är meningslöst att städa innan. Och övervåningen har jag inte städat alls, inga gäster går ju upp där utom barnen, och de bryr sig inte om det är stökigt. Och i våra barns rum är det kaos, men de ska ändå börja byta rum med varandra efter jul så vi storstädar då istället.

Vi får se om min nya, avslappnade inställning håller i sig i julaftonskaoset. Hoppas ni alla får en riktigt fin dag imorgon. God jul!

Kategorier
Recept Självhushållning

Glöm inte lergrytan

Dan före dan före dopparedan kanske ni bara har julmat i skallen, men jag vill ändå påminna om den här 70-talslklassikern: lergrytan! Jag hade själv glömt den, men hittade den i ett skåp härom dan. Kom på att det är världens bästa uppfinning! Vilken idiot som helst kan laga något smakligt, eftersom man knappt behöver krydda och inget blir segt eller torrt eller överkokt. All vätska från maten stannar kvar i grytan, liksom smakerna. Det är också ett bra sätt att använda knasiga styckdetaljer som har lång tillagningstid. Här använde jag i och för sig lyxiga lammkotletter.

Först la jag grytan i blöt i någon halvtimme – viktigt! Sen slängde jag i lammkotletter, lök, vitlöl, potatis, rosmarin, morot och tomat. Salt och peppar. Ställde in grytan i en kall ugn och satte värmen på 200. Lät den stå i två timmar. Tog av locket och körde en halvtimme till. Sen:

Helt fantastiskt gott, och så enkelt! Köttet blir sådär mört så det faller sönder och nästan smälter i munnen. Lammsmaken blir mild i hela grytan.

Kategorier
Jul Självhushållning

Årets gran hämtad

I går stack vi ut för att hämta en gran. Vi passade på när det för en gångs skull var uppehåll (även om vi förstås inte såg solen, mer än några förvånande minuter strax före nedgången). Som vanligt tog vi ner en stor gran – vi har massor av granar som vi vill bli av med – och tog toppen till julgran.

Som vanligt fällde vi granen rätt ner i ett hasselsnår, som vi kanske borde sågat ner innan vi fällde granen, men man hoppas ju alltid att den ska falla på ett bra sätt… Ja, så vi (Jonathan) fick ägna en halvtimme åt att såga fram granen för att vi skulle komma åt toppen. Jag hjälpte till en del men faktum är att jag fortfarande har ont i min stukade fot efter baggstångingen (ej undanflykt, helt sant! Jag köpte ett par stövlar på pingstkyrkans second hand som jag hoppas passar även på högerfoten, kunde inte prova högerstöveln eftersom foten fortfarande är så svullen).

Och titta vilket fin gran! Det syns inte riktigt på bilden, kanske togs den inte ur bästa vinkeln, men det är verkligen vår finaste gran hittills. Härligt! Nu står den på bron och doftar så fantastiskt. Är det kanske det bästa med hela julen – doften av gran? Längtar efter att ta in den i vårt nya fina vardagsrum, som jag kanske kan visa imorgon! Ska bara städa klart först.

Kategorier
Jul Okategoriserade Recept Självhushållning

Rimma skinkan

Igår rimmade jag årets julskinka, den kommer från Diana som vi slaktade i somras. Stor och fin och fet! Jag använde det här receptet – samma som förra året, och det blev bra.

Jag rörde ner 1,1 kilo salt och 1,75 deciliter socker i 7 liter vatten i en stor kastrull, och så hade jag i 2,5 teskedar salpeter för att skinkan ska få en fin färg.

Sen tryckte jag ner den frysta skinkan i lagen – tänker att den tinar efterhand. Nu står kastrullen på golvet i källaren där det är kallt. Jag tänkte titta till den och vända den ibland, och göra ny lag om den gamla blivit grumlig.

Dan före dan före dopparedan tar jag skinkan ur lagen och lägger den i vatten istället för att vattna ur en del salt. Sen ugnsbakar jag den och griljerar den dan före dopparedan.

Åh, nu längtar jag till dan före dopparedan! Hela december är ju en sån underbar upptakt till julafton.

Kategorier
Framtidsfantasier Kor Självhushållning

Kalvarna

Av de tre kossorna som går hos oss är Mållan dräktig, hon blev seminerad och det tog sig fint, kalven kommer i maj. Linda är inte dräktig, men lilla kvigan Melissa, hon verkar ha blivit betäckt av Mållans tjurkalv Olle innan han fick slaktas pga en ögonskada. Hur det har gått till kan ingen förstå, för Olle var så liten att han knappast kan ha nått upp att betäcka henne, men kanske ställde hon sig i en nedförsbacke… Hur som helst skulle hon ha brunstat någon av de senaste dagarna, och det har hon inte gjort, vad vi har kunnat se. Så troligen blir det en kalv i juli också!

Titta vad söt hon är Melissa, som en kalv själv. Hon är blyg men kommer att bi så kelig när vi har lärt känna varandra ordentligt.

Så i maj börjar jag mjölka, det kommer bli fantastiskt ju! Färsk mjölk, egen yoghurt, hemkärnat smör… Mmmm. Kanske kommer vi sälja lite mjölk också. Vilken dröm!

Strax efter att jag publicerade det här inlägget såg jag Melissa försöka rida på Mållan, ett tydligt tecken på brunst. Sååå… Jaja. Men en kalv får i i alla fall!