Kategorier
Gnäll Slit och släp

Takhelvetet

Vi slet så med att lägga om ladutaket för några år sen, det känns som att vi höll på hur länge som helst och bar ner tegel och skruvade upp plåtar. Jag gjorde jobbet på taket eftersom Jonathan är höjdrädd. Och tja, vad ska jag säga, det var första gången för mig och det blev inte perfekt. Någon nockpåt har väl flaxat iväg, även om det mesta verkar sitta fast.

Halva taket hade redan plåt så den gjorde vi inget med. Men nu har spikarna i den gamla plåten börjat släppa, när det blåser så lyfter taket som ett sabla segel.

Så igår reste vi byggställningen igen och jag klättrade upp.

Jag är egentligen inte höjdrädd, men det här är faktiskt lite läskigt även för mig. Det är högre än det ser ut – varje våning i byggställningen är två meter. Jag märker när jag klättrat ner efter ett par timmar att jag är helt slut, förmodligen för att jag spänner mig hela tiden.

Det är hur som helst värre för Jonathan. Här står han och försöker knyta fast en plankbit som jag behöver i ett snöre, utan att titta för att han inte vågar rikta blicken uppåt.

Utsikten är i alla fall fin! Det är väldigt härligt att ta en liten paus och sitta och glo på allt ur en ny vinkel. Närmast till vänster syns grishagen och grisarna, på andra sidan uppfarten vårt trädgårdsland.

Åt andra hållet ser man fårens vinterhage (och fåren – men man ser skuggorna mer än själva fåren).

Jag tröttnade igår när jag för andra gången tappade ner biten till skruvdragaren. Så nu ska jag ut och ta itu med resten, bara det slutar snöa…

Kategorier
Får Grisar Hund Kaos Katastrofer av mindre eller större omfattning Slit och släp

Har aldrig sett så mycket snö

Det snöar och snöar. På Väddö uppmättes 62 cm nysnö i morse. När jag klev ut för att gå till hönsen sjönk jag ner till låren!

Fick kämpa för att ta mig in i hönshuset.

Kolla på fåren i bakgrunden!

De kom pulsande och gnällde för att höet var slut.

Ines och kusin Mira hjälpte till att dra fram nytt.

Grisarna fick också nytt torrt hö till sitt hus. De blev glada och började genast bädda.

De har det så mysigt därinne, de gräver ner sig djupt i höet och ligger och trynar när snön yr utanför.

Sen var det bara att börja skotta! Gångar att gå i, och dessutom behövde vi ta fram en ny höbal till tackorna.

Efter att vi skottat i en halvtimme och bara gjort undan en bråkdel så kom grannen med traktorn! Vilken lättnad.

Stackars Bodil blir så vild av snön, man får gå och hålla in kopplet så att hon inte far iväg. En och en halv vecka kvar till återbesöket, sen hoppas vi att hon slipper bandaget!

Sen gick jag och Jonathan in och fikade, och körde ut Sixten och Jonas för att rädda studsmattan som bågnade betänkligt under tyngden av all snö.

På kvällen körde vi till Norrtälje och lämnade Mira, och det var riktigt läskigt! Vägen var isig och moddig, och jag vågade inte köra snabbare än 50, ibland så långsamt som 20-30, bilen gled omkring och hade jag behövt bromsa hade vi åkt i diket.

Hur har ni haft det?

Kategorier
Livet Slit och släp

Bråda dagar

Så mycket nu! Jag jobbar i Stockholm och pendlar i två veckor och har dessutom några frilansjobb som måste levereras som vanligt vid sidan av, och så är det grisslakt till helgen och så det vanliga livet på det med bokklubb (för mig), ridning och cirkusskola (Ines) och schackträning (Sixten). Phu!

Vi får se när jag lyckas blogga igen, men grisslakten behöver ju bevakas i alla fall!

Bilden föreställer en fantastiskt fin julgrupp som är en del av ett jobb jag gör.

Kategorier
Bodil Gnäll Slit och släp

I mörkret

Dagarna är så korta nu! Förutom att jag tror att det är läggdags vare dag klockan fyra, så får vi ju ingenting gjort. På sommaren går vi alltid ut igen efter middagen och fortsätter med något projekt, nu har vi bara några få timmar med dagsljus på helgen att spela med. (Och just nu säger de på Aktuellt att vi hittills haft 11 soltimmar i november – det är så knäckande, står inte ut!)Igår var vi tvugna att ta ut en ny höbal till tackorna, och jag kunde inte göra det ensam på dagen, så vi fick  jobba med pannlampa när Jonathan kommit hem från jobbet. Det känns som att vi lever i ett kompakt mörker och det enda vi ser av världen är det som pannlampans ljus faller på. Men om sex veckor vänder det. BUHU.

Bodil tycker i alla fall att det är spännande med mörkret. Vi sätter en lampa på hennes halsband för att hålla reda på henne.

Kategorier
Får Slit och släp

Småbondens slit

Vi lägger så mycket tid på sysslor som riktiga bönder utför i ett nafs. Det är ju aldrig lönt för oss att köpa några maskiner eller redskap alls, eftersom vi inte tjänar några pengar. Varje inköp är en avvägning, hur mycket får vår hobby kosta, hur stor glädje har vi av den här prylen?

Vi skulle definitivt ha stor glädje av en riktig traktor som till exempel kunde lyfta höbalar. När vår granne tog hem hö åt oss lyfte han höbalarna med en rundbalslyft (tror jag att det heter), en stor ”klämma” längst fram som grep tag om rundbalen. Sen lyfte han elegant in dem på höskullen, bara sådär. Gick på en kvart att lyfta in alla balarna.

Men det är ju knappast motiverat för oss att låna pengar för att köpa den typen av utrustning. Alltså är vi hänvisade till vår egen muskelkraft och Jonathans uppfinningsrikedom.
Han har nu konstruerat en rundbalsvagn som kopplas till fyrhjulingen – den har tagit många timmar i anspråk, han har letat reservdelar, skissat och byggt, svetsat och testat. Häromdagen var det till slut premiär när vi tog ut den första balen till fåren! Först backar man till mot balen såhär och sätter spännband runt och drar åt för kung och fosterland.

Sen börjar en hopplös kamp för att få balen att välta ner på vagnen. Balen väger flera hundra kilo. Den är lite ”lös” eftersom nätet inte är så hållbart eller hårt åtdraget, och så har den börjat välla ut i botten. Vi använde vår kroppstyngd och ett spännband, och kämpade ett bra tag, och till slut gick det!  Och vi kom iväg. Det gick bra att köra. Och eftersom Jonathan är bra på att backa gick det hur smidigt som helst att ställa in balen i vår hembyggda rundbalshäck.

Fåren nöjda! De får gå i sommarhagen tills betet är helt slut, då får de komma till vinterhagen och det fina fårhuset vi byggde förra året.

Kategorier
Barn Livet Lycka Slit och släp

Äntligen ensam

Igår var barnens första skoldag, och idag är första dagen då jag är helt ensam hemma. Älskar det och har verkligen saknat det under semestern! Barnen har ju varit lediga i tio veckor, och ja, det är ganska mycket faktiskt. Ser fram emot att slippa säga…

kan du gå upp nu

kan du borsta tänderna och håret och klä på dig

kan du plocka upp kläderna du släppte på golvet

borsta tänderna har jag sagt

kan du stänga av tv:n en stund och komma ut

kan ni komma och äta lunch nu – nej nu, inte om en kvart när du kan pausa tv-spelet

kan ni plocka upp de blöta badkläderna från golvet

… hundra gånger om dagen! Som vanligt firar jag med att storstäda hela huset (se bild på skiten jag föser framför mig från rum till rum), imorgon åker jag till Ikea (woho), i helgen har vi loppisen öppen, och i nästa vecka blir det jobb! Älskar vardag så himla mycket.

 

Kategorier
Slit och släp Trädgården

Vedboden

Jag tänkte visa hur det går med vedboden – eller kan man ens kalla den vedbod när den är 60 kvadratmeter stor? I alla fall, Jonathan har såklart jobbat på medan vi andra vacklat runt i värmeböljan som zombies. Såhär såg skissen ut som låg till grund för bygglovet:

Och såhär såg det ut igår förmiddag:

Nu har Jonathan också byggt baksidan på cykelförrådet (där han står på bilden) och ett staket längs kortsidan mot trädgården. Idag lägger han på taket, sen ska jag måla med falu rödfärg, och så återstår lite fix, som att jämna till marken och fixa en grind från cykelförrådet in till trädgården.

Det här blir så bra! Trädgården känns mer inramad med ett hus på varje sida (Morris hus är mittemot vedboden), och så blir det sä skönt att ha all ved här uppe för hela vintern. Jag ser också fram emot att städa undan i trädgården, som varit byggarbetsplats hela sommaren.

Kategorier
Slit och släp Uppvärmning

Veden, suuuck

Nytt år, nytt vedsystem. Nä, men nästan så är det. Men nu tror jag att vi har landat i något bra! Det är Jonathan som tänker ut olika smarta lösningar på vardagsproblem – en del blir fiffiga, en del inte. Men det vet man ju inte förrän man har provat! Vedsystemet med träställningar som han uppfann förra året funkar fint för veden som ska till kakelugnen i vardagsrummet, men mindre bra för de långa klabbarna som ska till hallen. Därför: ett nytt system! Såhär oromantisk ser vår trädgård ut den här vintern:

Men i sommar bygger vi en vedbod! Här är veden travad på lastpallar som Jonathan byggt sidor på. Hit går man med sin lilla vedtravarställning och en sån här ”slinga”:

Man travar veden i ställningen, lägger slingan om och lyfter!

Och bär in den till hallen, till den nya vedförvaringsplatsen som Jonathan också har byggt:

(Hehe, så mycket som pågår på den här bilden. Hade velat slippa få med stöket i tvättstugan, men det gick inte hur jag än gjorde. När jag bad Jonathan – som alltid ligger på golvet – att flytta sig, drog han istället tröjan över huvudet… Nåväl.)

När den är fylld ser det så snyggt ut! Och den rymmer så mycket ved, räcker säkert i två veckor. Jämfört med de där ställningarna som räckte i fyra dagar.

Nu ska jag ut och göra mer ved…

Kategorier
Odla Slit och släp

Trädgårdslandet just nu

Det har snöat hela våren och vi har varit upptagna med att stängsla. Först nu har jag börjat rensa i trädgårdslandet så att vi kan börja så och plantera ut. När jag sliter med de här frodiga grästuvorna undrar jag hur tusan folk kan ha svårt att anlägga gräsmattor – tricket är helt uppenbart att täcka marken med markduk och sen lägga en decimeter flis på det.

Kategorier
Höns Hund Livet Renovering Slit och släp

Slitveckan – men det var i alla fall vår

När SMHI lovar nattemp på sex minus och snö mitt på ljusan dag i maj… Ja då tänder man ljus i fönstret, eldar i vedspisen och ser tillbaka på en riktigt bra vecka – då det dessutom var vår!

IMG_3823
Det ser ju fint ut det här, men det är det inte. Det är ruggigt och blåser som fan.

Vi har verkligen slitit den här veckan och hela helgen. Eller mest Jonathan såklart. Ibland undrar jag om jag borde försöka stoppa honom, han märker inte själv hur hårt han jobbar. I lördags planterade han 250 popplar (till SLU-projektet vi är med i, det handlar om betesdjur och poppelodlingar typ, har ej fördjupat mig). Jag städade undan på gårdsplanen efter takomläggningen, älskar att få undan all bråte och lägga saker i travar och göra fint.

IMG_3818

På kvällen åt jag marschmallows och kollade på Vänner och började just undra om Jonathan svimmat och drunknat i ett dike, när han dök upp i mörkret vid halv elvatiden. Då hade han alltså stått med spett och gjort hål i marken och planterat träd i 14 timmar. Normalt?

På söndagen fortsatte vi stängslingen av tomten. För att hönsen inte ska gå ner och krafsa i trädgårdslandet (eller för den delen i grannens rabatt), och för att hunden ska kunna vara i trädgården obevakad (hon springer ut och hälsar på folk och fä som passerar, inte poppis hos alla) så sätter vi nu staket, hönsnät och eltråd runt hela tomten.

IMG_3814 Såklart var det ett mycket större jobb än jag hade föreställt mig, och såklart har Jonathan slitit mest. Men nu är vi nästan klara! Vi sågade ner vår vedervärdiga häck också, hatar den och vill ha syrener istället.

IMG_3770 Än så länge spatserar hönsen fritt dock – här syns Mumrik på fel sida skranket.

IMG_3732 Andra saker som har hänt i veckan är att jag har plockat blommor och planterat om krukväxter.

IMG_3727

Slut på rapport!