Det är ju ingen gammal skolplansch direkt, men jag är ändå så förtjust i den här jättekartan från Ikea. Har sneglat på den i flera år men alltid känt att tusen spänn är lite mycket. Men nu hittade jag den på Blocket i Norrtan för 300 (måste sluta säga Norrtan, det är tydligen bara stockholmare som gör det, och man vill ju smälta in), vilken lycka!
Och barnen började direkt leta efter platser de känner till, och som vanligt fascineras över att Island är grönt och Grönland är vitt.
Igår hämtade jag Sixten tidigt och stack till Stockholm och gick på Fotografiska med några vänner. Sixten var på ett strålande humör, gjorde matteläxan i bilen och älskade Fotografiska (fast inte deras citronmarängpaj). Sen åt vi hamburgare och var hemma lagom till läggdags.
Nu älskar jag Stockholm igen, älskar att ha det inom räckhåll, och jag älskar att komma hem och köra sista biten med öppet fönster för att känna doften av fuktig vårkväll och höra koltrasten och bli hälsad av en katt när vi kliver ur bilen.
Detta är vad som hände igår när vi gav alvedon till två havsjuka barn på återhämtning från influensa:
De började städa.
Noggrant. Även på undersidan av bordet.
En tur till återvinningen på det var precis lagom ansträngande.
Och idag är febern helt borta och de grälar som aldrig förr. Jag ska sota, elda, ta upp ved och städa. Och jobba. Håhåjaja.
Apropå ved så har vi fått köpa ett lass till som kommer på onsdag – den går verkligen åt i rasande fart! Jag tror att vi redan närmar oss den volym som förra ägaren menade var årskonsumtionen. Antingen ljög han eller så är vi bortskämda stockholmare som inte accepterar mindre än 18 grader inomhus.
Såhär såg det ut igår morse när jag drog upp rullgardinen…
Och gick ut och hämtade tidningen…
Morris hus från vägen.
Och sen snöade och snöade och snöade det hela hela dagen, nu syns inte bilarna alls under all snö. Vi skulle inte kunna ta oss härifrån utan att skotta fram bilarna och skotta oss ut från gårdsplanen – före lunch hade vi inte kunnat köra upp till stora vägen ens eftersom grannen inte hunnit ploga vägen. Det känns verkligen exotiskt att vara så här utlämdad åt vädrets makter!
(Jamen skratta inte – kom ihåg att jag har bott i Stockholms innerstad under större delen av mitt liv!)
Det är ju kontrasterna som är grejen. Att jag kan börja en dag med att slita i skogen några timmar – frisk luft, solsken, natur, bitande kyla, ett rejält träningspass…
Och sedan tina upp i en varm dusch, piffa mig lite och åka till stan, möta upp Morris för middag och teater med vidhängande glammig förfest:
Det är det som gör mitt liv så jäkla perfekt helt enkelt!
Ines hade en läkartid på Sachsska i förmiddags, så vi passade på att ta en heldag i stan. Så skönt att vara stockholmare igen för en dag! Vi käkade lunch på Kulturhuset med min syrra och hennes barn, och så gick vi tilll Rum för barn och målade lite.
En detalj ur Ines i övrigt abstrakta konstverk; en snippa.
Sen köpte vi lite presenter til kommande kalas och gick till NK och kollade in julskyltningen.
På hemvägen surade Ines lite för att bussresan var lång, och hon hävdade också att alt roligt fanns i Stockholm. Men just nu är hon ute i magasinet med Jonathan och snickrar och verkar väldigt nöjd. Jag för min del tyckte det var otroligt skönt att komma hem till lugnet, hälla upp ett glas vin och tända en brasa.