Är det nåt jag inte har så är det tålamod. Jag står inte ut med att vänta, allt måste hända nu! Varför odling inte är min starkaste gren – ingenting händer direkt, och allt måste vårdas på tråkiga sätt, som att till exempel rensas från ogräs. Två saker som gör mig grön av avundsjuka när jag kikar in i grannarnas trädgårdar:
Lupinerna. Jag skulle så gärna vilja ha en lupinbacke här hos oss. Jag köpte lupinfrön, men det visade sig att de blommar först andra året – det stod jag inte ut med, så jag förgrodde några frön för att skynda på processen. Såhär ser de ut just nu:
Syrenerna. Vad är vackrare och försomrigare och mer skolavslutningsnostalgiskt än syrener? Vi har en liten buske som växer inne i hönsgården och i skuggan av ett jättelikt träd, men under våren har jag (och svärmor) flyttat delar av den, och satt några nya skott (plantor? buskar? chansar på termerna här). Jag tänker att hela trädgården så småningom ska vara omgiven av en sån där pampig doftande syrenhäck:
Men i år blommar inte en enda syren, såhär löjliga är de:
(Hulken stack in huvudet, den linslusen. Hönsen kommer lubbande så fort de ser mig i trädgården.)
Jag orkar INTE vänta ändå till nästa sommar på lupinerna – funderar på att helt enkelt gräva upp ett stånd ur nåt dike och placera här hos mig.
Syrenerna vet jag inte vad jag ska ta mig till med, förutom att stjäla en stor bukett varje gång jag är i mammas trädgård.
Jösses vilken dag. Vi har vänt upp och ner på en hel hästhage där vi ska odla. Jag har suttit bakom ratten på traktorn större delen av dagen och fnissat högt för mig själv ibland åt det osannolika i att just jag skulle hamna just här – jag hade inte trott det själv för bara några år sen. Men det var otroligt kul! Och sjukt jobbigt, ingen styrservo såklart, jag har stått upp i hytten, spjärnat med benen och hängt med hela min kroppstyngd i ratten för att svänga.
Jonathan gick bakom med plogen, och det var såklart ännu jobbigare, men han har ju som sagt inget stopp. Bara tuffar på som en gammal traktor ungefär.
