För någon vecka sen kom fem livrädda suffolkfår hem till oss. Vi fick tips av grannen att ha dem inne ett par dar för att vänja dem vid oss. Vi skulle komma ofta och bjussa på något gott ur en hink. Efter ett tag skulle fåren liksom bli präglade på den där hinken, och på oss, och haja att det lönade sig att komma till oss.
Så vi inredde en box i stallet åt dem och kom med godis hela tiden. Vi satt där i timmar och trugade. Men fåren stod i ett hörn och klättrade på varandra för att komma undan, med rumporna mot oss för det mesta. En dam vågade sig fram till slut, henne döpte vi till Annika. Men de andra hade vi ingen framgång med alls.
Men vi kunde ju inte ha fåren i boxen hur länge som helst, så vi släppte ut dem i hagen i alla fall. Nu ska vi försöka köra hinktricket fast i hagen… Och så äter vi middag där varje dag för att de ska vänja sig vid vår närvaro. Blir de inte tama får vi väl fånga dem med lasso när vi ska ta dem till vinterhagen i höst…
Det är i alla fall vackert i hagen.