Det fulaste vi någonsin byggt

I morse när jag satt på mitt svala kontor i Stockholm och njöt av att slippa min familj och de 34 plusgraderna hemma ringde Jonathan och sa att alla lamm var borta. Får är vandringsdjur och kan gå hur långt som hest, tänkte vi – men det visade sig att de stod i grannens trädgård och mumsade gräs, phu! De blev jätteglada när Jonathan kom och följde snällt med hem igen. När jag kom hem var det dags att göra om vår trädgård till ett fårfängelse, en gång för alla. Såhär ohyggligt fult och ocharmigt ser det alltså ut just nu, på riktigt! När jag tittar ut genom fönstret tänker jag: jag kan inte fatta att jag lever på en plats som ser ut såhär. Vi har alltså knutit ihop fårgrindarna till ett högt stängsel. De måste också stå lite i sicksack såhär för att bli stabila.  Fast den här grinden var ändå smart, nu blir det lättare att gå till baksidan och hänga tvätt, jämfört med tidigare då vi fick saxa över hönsstängslet – som i och för sig inte var så snyggt det heller. Eller praktiskt. Det här fyller i alla fall sitt syfte. HOPPAS JAG. Såhär ser det ut påbaksidan just nu; lammen har ätit upp allt som finns inom räckhåll för dem (det var nog därför de drog, slut på mat). Så gräsligt! Men på sikt blir det ju ändå bra att bli av med all den här slyn.

På andra sidan huset satte Jonathan upp elnätet. Här står lammen och glor bland all bråte medan vi sågar ner ett träd åt dem att gnaga på. Längst bort skymtar också kaoset på framsidan av trädgården, där Jonathan försöket bygga ett vedskjul i värmen. Händer inte mycket där. Men jag klandrar honom inte!

I alla fall, när vi var klara med att sabba trädgården åkte vi och badade i kanalen – allas nya favoritställe utom mitt.

När vi kom hem blev det kvällsfika. Mysigt ändå att det börjar bli mörkt på kvällarna – även om det känns ohyggligt vemodigt att det nästan är augusti.