Nu har jag kollat på Mandelmanns och blivit sugen på kossor, haha! Nämen så härligt att ha en massa egen mjölk, göra yoghurt, ysta ost, kärna smör… Och kalvar, så otroligt söta ju! Och så eget kött såklart. Enligt Mandelmanns är kor också himla trevliga, lugna och tillgivna (har flera källor på det än ett tv-program).
Vad är jobbigt med kor? Vad vet jag? Man måste mocka när de står inne, man måste mjölka varje dag (väl?) under tiden de ger mjölk. Kalvningen verkar lite läskig för det är så stora krafter, om man måste hjälpa till behöver man liksom slita allt man har.
Gissar att man måste ha två kossor, de gillar väl inte att vara ensamma. Men kanske kan de gå ihop med fåren? Det vore smidigt.
Har någon av er erfarenhet av kor?
5 svar på ”En kossa ändå…?”
Jaa skaffa en ko! Eller två. T ex mjölkhereford eller annan kombinationsras. Det går utmärkt att mjölka till husbehov eller lite mer men låta kalven gå kvar istället för att ha en extremmjölkras som måste mjölkas tre ggr dagligen. Det är bara lite bortglömt här i landet.. Jag lovar utryckning vid kalvningsproblem, och 1-2 veckors kostnadsfri avbytartjänst om året om ni lever även denna dröm åt mig 😉 Älskar kor! (Om de inte överfodras med kraft bajsar de mindre och ffa fastare = mer lättstädat.)
Hmm, nu blev jag sugen igen, haha! Ska bara hitta ett sätt att ta upp detta med Jonathan.
En kompis kom bara hem med tre stycken en dag, hans fru verkade ta det rätt bra, lite som ett frikort om hon vill göra nåt spontant nån gång 😉
Hahaha, så ska jag göra, och om Jonathan protesterar så ska jag säga att du trodde att det nog skulle gå bra!
Nämen jag räknar med att du preparerar honom lite på koområdet nästa gång ni ses. Typ av en slump i förbifarten nämner hur trevligt det är med kossor och så.
(med Hereford menar jag simmenthal)